Är vi slavar för samhället?

Ja, som rubriken lyder, är vi slavar? Finns det något som heter frihet och yttrandefrihet?

För att vårat samhälle ska fungera, så krävs de ju att vi människor följer de lagar och den uppbyggnad vi har, att vi följer lagarna, inte sätter oss emot och bojkottar våran valuta osv.

Är inte de egentligen att vi är slavar för att hålla vårat samhälle på en bra nivå, att vi är slavar även åt varandra, för att lagen ska följas, finns det yttrande frihet, i och med att vi måste följa den lagen som säger att det finns yttrande frihet, då har vi ju heller inte någon frihet, om vi måste vara slavar för den.

Vad anser ni?

Ja det är vi, flytta ut i djungeln eller till en öde ö så är dina problem lösta.

Mja det beror ju på vad man menar. Vi är bunda till samhällstrukturen som du säger, såvida vi befinner oss i civilisationen (vilken i princip inte går att undgå, och var man än bor måste man ju registrera sig och betala skatt osv).

Men att kalla oss slavar anser jag inte kan gälla generellt - i alla fall inte i transparenta demokratier såsom Sverige. Man får se det lite kontraktualistiskt - vi är slavar för oss själva -> alltså samhället.

Ja, vi är systemets slavar. Vi föds in i samhället och tvingas följa de lagar som redan finns. Samhället är värt mer än människoliv tycker nog de flesta.
Det är även ytterst svårt för de flesta människor att befria sig och ställa sig utanför samhället.

Jag tänkte den tanken då jag skulle iväg och jobba. Började tänka på att vi är slavar för pengar och ideal. Men när det gäller lagar och regler så kan man ställa sig frågan skulle alternativet vara bättre? Total kaos där alla är fria att göra vad dem vill.

Tror faktist inte det.

Vi är judarnas slavar. Kika in Judiska maktförhållanden för mer förklaringar till detta rysliga fenomen.

Men vi är ju slavar även för att demokratin ska funka, och samhället är ju egentligen andra människors liv också, så att säga att vi är slavar för oss själva, och samhället, men ingen annan är väl också fel att säga, då samhället även är alla andra människor också.

Där är ju också lite av en fråga om sunt förnuft, var de så att någon blev uppfostrad på ett dåligt sätt, eller att deras föräldrar skulle känna sig "hotad" och därav göra en "krigare" av sitt barn för överlevnadens skull?

Visst tror jag att vi behöver samhället för att det mänskliga livet inte ska kollapsa, men samtidigt tycker jag att det är fel att vi ska behöva agera slavar för både oss, våra medmänniskor och vårat samhälle.

Att sedan sätta de som väljer att inte vara slavar längre i fängelse, kanske bara för att de uttryckte sig på ett visst sätt, är ju också märkligt, men även det är ju en del av samhället, och vi alla är slavar för att den som inte vill vara slav längre ska sättas dit.

Civilisationen har funnits i 6000-10000 år. Människan har funnits i några hundra tusen år.
Vad gjorde vi innan civilisationen?

Nja, där håller jag inte med dig. Föreställ er att du ska bo i ett samhälle och du är en helt rationell egoist. Då kan du ingå ett kontrakt (ja, i det här fallet har vi ju ingått kontraktet utan vårt godkännande så att säga, men vi är ju fria att lämna landet om vi tror att det finns bättre alternativ) där lagar gäller där alla ska arbeta för att gynna alla osv. Detta är bättre för dig än anarki.

I sådana fall blir det bäst för dig att vara i samhällskontraktet - det är för din skull, ingen annan. Att det sedan gynnar dina medmänniskor är inte relevant, de är för dig själv du "slavar" i sammhället.

Det där är enligt min mening ett problematiskt påstående. Det är sant att det inte har funnits några stora civilisationer innan dess - främst för att världen inte alls var lika tätt befolkad. Likväl har vi ingått i små samhällen - byar, stammar, familjer om inte annat där vi har fått ifrånsäga oss våra egna intressen för att gynna andra - och i förlängningen oss själva. Jag tror att förmågan att kompromissa och arbeta i grupp är en av de evolutionära skälen till att människan är så konkurrenskraftig!

Ett anarkistiskt naturtillstånd tror jag för det första är tveksamt om det över huvud taget existerat i den moderna männiksorasens historia och är för det andra imo ett alternativ som är rationellt att välja bort framför att bilda ett samhällskontrakt.

Vad skulle du kalla det när det inte fanns stater och länder? Inga lagar förutom de i den egna gruppen/stammen/byn?
Jag skulle säga att det är ett anarkistiskt naturtillstånd.

edit: Woo 500 inlägg det skulle hända nåt nu va?!

Grattis till 500-gränsen!

Nja, i en mening ett naturtillstånd. Men jag tror ändå att det fanns regler och informella lagar i de förhistoriska grupperingarna. Och även om det inte gjorde det så är det fortfarande rationellt att slava för gruppen (alltså sig själv) givet att det är ett jämlikt samhälle.

Ett anarkistiskt naturtillstånd är för mig var man för sig, ingen kommer vare sig skydda dig eller straffa dig om du begår vad vi idag skulle kalla brott och avsaknad av byteshandel.

Edit/tillägg:
Ett samhälle utan stat är kanske anarkistiskt, men det är inte samma sak som ett naturtillstånd. Nu finns det ju olika tolkningar på vad man menar med naturtillstånd Rousseau tyckte ju det var toppen och Hobbes hade en mer kritisk tolkning, om jag inte missminner mig. =)