Citat:
Ursprungligen postat av Evil_Santa
Tack för svaret, bra utvecklat. Anledningen till att jag tog upp frågan var att vi var att vi tittade lite på Augustinus i skolan som anser att Gud vet allt på förhand och att vi dessutom handlar av vår egen fria vilja, åtminstone delvis(annars skulle stora delar av bibeln och dess bud ju vara överflödiga).
Efter att ha researchat lite så verkar det som att Augustinus försöker lösa problematiken med Guds förvetskap och den fria viljan genom att säga att den linjära tiden med nutid,framtid och förflutet som människan förstår den(iaf på den tiden) bara är en subjektiv kognitiv funktion hos människan som inte har någon oberoende existens. Framtiden finns inte än och det förflutna finns inte längre, det ända som finns är nutid. Han är anhängare av platons tvåvärldssystem(perfekt idévärld+flawed sinnevärld som är en dålig kopia av idévärlden) och han menar att Gud existerar i idévärlden och lever i ett enda tidslöst nu där han upplever allt som ska sker och någonsin skett på samma gång och således kan förutsäga allting utan att det skulle ha någon påverkan på vår fria vilja. Vet inte om detta är särskilt övertygande

Vad tycker ni ?
Jag tycker att det är ett löjligt argument. För det första förskjuter det bara problemet till idévärlden. Om den är potentiellt utan tid, är den isåfall totalt bortom kausalitet? Nej, bevisligen inte, eftersom saker förändras och utvecklas i idévärlden (i alla fall enligt Platon). Detta förutsätter tidsaxeln. Isåfall, är Gud i en "speciell" idévärld utan tid? Vad betyder det egentligen att vara medvetande utan tid? Faktum är att vår nuvarande kunskap om varande och existens i universum, är att ett objekt förutom de tre första dimensionerna måste finnas även i den fjärde (tiden) för att vara och verka. Gud måste isåfall fungera enligt helt andra fysiska lagar, vilka är det? Hur sträcker Gud ut sin makt från denna "bubbla" till vår värld, och hur görs denna makt som är av en helt annan karaktär verklig och hur ges den en fjärde dimension och därmed verklighet här? Svaret skapar en hel rad nya frågor som inte låter sig besvaras lätt.
Vidare, i bibeln agerar Gud som om han faktiskt existerar, tänker och agerar i tiden. Det finns mängder av exempel på detta, ta exempelvis hur han existerar genom Jesus. Enligt den rådande teologiska uppfattningen är Jesus inte bara guds son, han är även Gud i sig. Det finns fler exempel, bland annat uppenbarar sig Gud som en pelare av eld, som en talande ljusstråle och så vidare. Betyder det att Gud när han uppenbarar sig på jorden helt plötsligt inte längre är allvetande om framtiden, och att han blir det igen när han återvänder till sin "tidslösa bubbla"? Och om det inte är så, och Gud tar med sig sitt allvetande till vår värld när han besöker oss, är determinismen per automatik skapad. Alltså, även om vi godtar argumentet att tidlösheten löser problemet med determinism: om Gud ett enda ögonblick är allsvetande i vår värld vet han ju nämligen hur hela framtiden kommer att se ut, och om han är allsvetande är denna kunskap korrekt, och därmed kan vi inte avvika från den.
Slutligen, och kanske viktigast, invändningen undviker egentligen inte problematiken. Visst, vi kan säga att Gud är tidlös och att han därmed vet precis vad som kommer att hända. Men vad som är relevant är att VI fortfarande inte är tidlösa. VÅR verklighet är fortfarande fixerad på grund av Guds förkunskap, om den är korrekt, även om Gud är tidlös. Så länge som det existerar ett fullständigt korrekt allvetande, oavsett var det kommer ifrån, kan vi omöjligen undvika denna förutbestämdhet; annars var det inte allvetande från början. Det enda "tidsbubblan" gör är att rädda Gud själv från sin egen determinism, men det är en annan fråga.
Avslutningsvis, för att lösa problemet, jag tycker att vi måste applicera http://en.wikipedia.org/wiki/Occam's_razor.