Tatuering = Idioti / Den patetiska tatueringstrenden

Finns ju massa olika anledningar.

Vissa söker endast bekräftelse genom att tatuera sig. Dom kopplar självaste tatueringarna med något osammanhängande som ren styrka eller viktighet, så att dom känner bekräftelse när dom medvetet låter andra se deras gaddningar.
Precis samma tankesätt som man kan finna i andra aktiviteter hos folk, tex offentlig rökning.

Sen finns det vissa som bara helt enkelt gillar stilen av tatueringar och hur dom ser ut, hela historien bakom etc. Finner det snyggt helt enkelt och antagligen högst personligt.

Sen finns det ju dom som tatuerar sig men knappt har något behov eller någon anledning att göra det förutom att det är en pågående trend.

Personligen finner jag inget intresse i tatueringar.
Man tyckte dock det var coolt när man var liten för då noterade man att det var en kultur som bara skurkar och banditer hade något att göra med i gamla serietidningar och actionfilmer.

Men folk får gilla det dom vill, och jag ser inte dom som idioter för det.

Jag förstår inte riktigt varför du undrar över de!
Det är ju samma sak som folk som köper 1 par skor i månaden, har dom inte tillräckligt med dom innan så dom måste köpa nya?
Folk som köper tavlor, prydnadssaker hem, samlar på diverse saker, är dom märkliga med?
Folk som tatuera sig gör de av olika anledningar, sen att vissa ser sjukt taskiga ut är väl en sak.
Men ta då grannens gardiner är dom så snygga?
De jag vill komma fram till är att alla människor tänker å tycker olika.

Men TS, alla tycker inte som du. Visst får du ha din lilla åsikt i det hela, det säger jag inte emot. Men du får helt enkelt acceptera att det finns de som tycker att det är snyggt likaväl som det finns de som tycker att det är fult.

Visst förstår jag mig inte på de som tatuerar fula tatueringar på fyllan, bara för att det var kul eller liknande. Eller de som tatuerar motiv som är inne just då. Men de som har tatuering som intresse har jag full förstående för. För det är som vilket annat intresse som helst. För lite skillnad är det faktiskt på att vara intresserad av tatueringar än att bara vilja tatuera sig. Du kanske har exempelvis bilar som intresse. Och det är en grej som jag inte förstår hur det skulle kunna vara roligt. Men man får bara acceptera att alla gillar olika saker och har olika intressen. Vi är inte lika.

Jag har flera tatueringar som jag skaffade efter att ha övervägt noga en lång tid. Men nu har jag inte tatuerat på flera år, även om jag skulle vilja ha flera tatueringar. Men det är något viktigt för mig och som jag inte gör "bara för att". Det jag skulle vilja göra, och tänker göra någon gång, är att rita upp en egen tatuering på egen hand med saker som betyder något för mig, som står mig varmt om hjärtat.

Man behöver inte vara hjärndöd för att vilja tatuera sig.

Finns ju en uppsjö människor som låtit sig tatuera sig i fyllan, av någon polare med utrustning och tvivelaktiga motiv. Det är väl de man osökt tänker på när man läser idioti. Andra tar år på sig att välja motiv och leta efter rätt artist. Personligen har jag inget emot att det är poppis att tatuera sig, jag hoppas folk tänker efter för bara. Och man kanske skall lugna sig att tatuera in något makabert mitt i en depression.

Jag tycker det är snyggt, har en del polare som tatuerar in precis vad som helst, dem tycker bara det är en rolig sak, sedan är det ju inte farligt om dem inte går ovanför halsen, armveck och knäveck så att att det kan förstöra " ev: jobbsökning " annars är det fan bara att kladda på tycker jag !...
Vem fan bryr sig kroppen kommer ändå ruttna om ca 40-50 år!

Vad som skulle vara intressant här, som en fräsch vind bland dessa blandade åsikter, vore ju att se statistik på hur stor del av högutbildade människor som tatuerat sig. Jag kan tänka mig att tatueringar fortfarande är ett knegarfenomen, men det kan ni som vill gott dementera, det är jag tillräckligt övertygad om ändå. Frågan är om man skulle kunna se en röd tråd?

Ju mer upptagen man är, och förmodligen beroende på vad man är upptagen med, desto mindre troligt att man går och gaddar sig.

Det är min hypotes.

Haha på tal om tatueringar, fan va äckligt när tjejerna som tatuerat på svanken som var inne på 2000-talet fy fan va äckligt att se när dom är gamla

Är jag helt fel ute om jag säger att hela mainstream-hysterin kring tatueringar började med Beckham?

Jag kommer ihåg på aftonbladet och annan skvallerpress där dom kunde göra ett helt helsideuppslag för att man upptäckt att Beckham hade en ny tatuering på nacken för ett par år sedan.

Efter det så har väl i stort sett alla fotbollsspelare och lågutbildade medelsvensson tatuerat sig.

Jag håller verkligen med om den effekt som Miami-ink haft på alla stackars vilsna små själar runt om i världen. Nu är det inte längre makabert att tatuera in döda människors ansikten på kroppen och det är inte längre bara personer med anterograd amnesi som tatuerar in namnen på sina barn ..

Sannerligen ett mycket märkligt konstuttryck som förlorat all sin egentliga mening om samhörighet och gemenskap för att förvandlas till ett stigma för hela jordens samlade WT-befolkning..

Jag började fundera på min omkrets och just det med utbildade vs "obildade" och kan se en tendens att få som gått högskola är tatuerade och var och varannan som bor i gettot har någon gaddning. Så i min lilla värld är det skillnad.

Jag skulle väl snarare tro att det är ointelligenta människor som tatuerar in saker som inte har någon betydelse, som de bara skaffar för att det är trendigt och h*n säkerligen kommer ångra i ett senare skede i livet.

Förr var det väl ungefär samma anledning som när vikingarna ristade runor, dvs som ett minne med ett budskap. Farsan tatuerade sig med sina polare när dem gjort lumpen. Idag är det mer ett uppmärksamhetsverktyg. På endel kvinnor kan det dock vara rätt secksigt faktiskt