I samband med grävandet i knutbyträsket för tio år sedan, präglades jag av förakt för allt sekteristiskt och har haft otaliga diskussioner med präster om religiös fanatism och vidskeplighet.
Ju mera vidskeplighet desto mera förtryck och eftersom islam är en ideologi som vilar på primitiv arabisk vidskeplighet och patriarkala klansystem, finns det en väldig massa brutalitet som bland annat gör det farligt att vara kristen i de flesta muslimska länder.
Ännu farligare är det att vara apostat eller homosexuell.
den här sidan sammanfattar rätt väl hur präster ser på islam.
Vidskepligheten tar sig uttryck på många sätt men mest anmärkningsvärt är de bisarra böneritualerna. Muslimerna tror att deras fem dagliga obligatoriska böner måste sägas på arabiska med Muhammeds egna ord. De tror att bönen måste föregås av tvagning och det är inget konstigt, men att tvagningen måste ske i en bestämd ordning där till exempel vattnet ska dras in i näsan, är något som mina prästvänner betraktar som rent nonsens. När muslimerna också måste göra en rång rad strikt reglerade gestikuleringar och andra kroppsrörelser under bönen för att den ska accepteras, blir det löjeväckande. För en kristen som ber när h*n vill och hur h*n vill, är muslimernas bönereglemente något som bekräftar att de har en egen gud med speciella krav som de kristnas gud inte ställer på mäniskorna.
Resan till Mecka och vandringen sju varv runt en svart sten i Kaba är ren vidskeplighet.