Varför hatar kritiker Toto?

Vilket är ert favoritalbum av Toto?

- Toto (1978)
- Hydra (1979)
- Turn Back (1981)
- Toto IV (1982)
- Isolation (1984)
- Fahrenheit (1986)
- The Seventh One (1988)
- Kingdom of Desire (1992)
- Tambu (1995)
- Mindfields (1999)
- Through the Looking Glass (2002)
- Falling in Between (2006)

Jag säger Isolation, underbar aor-platta rakt igenom. Fergies röst är grym, älskar när han tar andra meningen i Carmen.

På detta vis kommer den framtida skivan se ut: https://cdn2.cdnme.se/26772/8-3/toto_54ae4ac42a6b2231dc1991a5.jpg

Ser lite urbex inspirerad ut :-D

Nya albumet låter och ser otroligt bra ut, kolla denna lilla '' mini behind the scenes '' där man får höra bitar av flera låtar från det nya albumet

https://www.youtube.com/watch?v=vsBf9hSkOPQ

Det kommer bli helt fantastiskt, kan knappt bärga mig till releasen. Biljetter till spelningen i Amsterdam i maj fixade också

Härligt! Funderar lite halvt på Sweden Rock, men skulle gärna se dessa herrar på annan plats!

Här är tracklistan för nya albumet XIV:

Running Out of Time
Burn
Holy War
21st Century
Orphan
Unknown Soldier (for Jeffrey)
The Little Things
Chinatown
All The Tears That
Fortune
Great Expectations

Redan nu sitter Marcus Larsson och funderar ut fyndiga sätt att såga skivan på...

Instämmer till fullo. Bra skrivet. +1

Det är märkligt...

Jag skulle inte klassa Toto bland de 10 bästa artisterna. Antagligen inte bland de 20 eller 30 första heller.

Men som så mycket annan musik så är det alltid intressant att ta del av Totos skivor eftersom det är grymt kompetent och hyfsat varierande musik. Deras skivor brukar vara en blandning av rock, pop, soul och smöriga ( för smöriga ) ballader. Bra sångare och extremt bra musiker.

Hur kan detta uppröra så många? På vilket sätt skulle Toto vara mer "medelmåttiga" än andra?

Och detta infantila påstående att artister som spelar på "känsla" är så mycket bättre... vad fan är det för känsla man snackar om? Känsla är inget som kommer automatiskt bara för att man ännu inte har lärt sig att stämma gitarren riktigt - känslan uppstår inte bara för att man sjunger lite halvfalskt - känsla skapas inte bara ur fylleslag och drogromantik.

Och - framför allt - känsla är inte en motpol till kompetens! Det är ett av musikvärldens mest uttjatade myter att artister som är grymma på sina instrument inte har någon känsla! Varför skulle en professionell musiker plötsligt tappa sin känsla bara för att han uppnått teknisk perfektion? Inse att detta är så jäkla idiotiskt att påstå...

Kanske är det så - som det ofta suckas bland musikerkretsar - att omusikaliska människor helt enkelt retar sig på att de inte kan uppfatta nyansskillnaderna mellan en medioker och en briljant artist rent musikaliskt och för att kompensera detta höjer artister vars framtoning bygger på annat än musikalitet.

Totos senaste live-album Live In Poland sålde betydligt mer än vad Toto själva hade väntat sig efter deras långa tid borta och musikindustrin som den är idag!

Instämmer till fullo! Ett praktexempel på detta som genast dyker upp i skallen är Allan Holdsworth.