Dejtande som spårat ur - REJÄLT!

Ok, bare with me...hade velat ha någon form utav input eller åsikt om följande knepiga situation jag hamnat i:

Har varit singel i ett halvår och det har funkat helt OK, dejtat och varit den som avslutat förbindelser jag haft. MEN för en månad sedan inledde jag en intensiv relation med en lite äldre kille (Mackxiumus är av det täckta könet!Ung och söt). Riktigt bra sex, samtal, middagar, översovningar the works. Vi har varit i konstant kontakt under denna månad och träffats så gott som varje dag.

Dock har båda varit avståndstagande och försiktiga gällande relationspratet och sagt: vi är vänner, vi träffas och så får vi se. Hoppas att ingen blir sårad (tilläggas kan att han är vän med mitt x vilket komplicerar saker mer).
I helgen ställdes allt på sin spets. Båda var berusade (en dag var) och betedde oss lite dumt inför varandra (jag snedfull och tjatig/ han dyngrak och jobbig). Vi fick alltså se varandras VÄRSTA sidor. Hursomhelst så bestämde jag mig i söndags för att inte träffa honom mer (dels för att jag inte vill bli för förälskad och dels för att han är en notorisk ladies man men också för att "spela" honom lite - typ göra honom lite desperat efter mig). SJUKT beteende, jag vet men i sådana här situationer är man inte alltid klartänkt.

Sön kväll: Vi myser, han verkar bli lite förvirrad över att jag inte vill ses mer (intimt, jag sa att jag ville vara fortsatt vän). Jag sover över, vi ligger "sista gången".
Mån: Han ringer redan två timmar efter att vi skiljts åt (vill inget) So far so good, tänker jag. Vi har tidigare i veckan pratat om att min mens varit försenad. Jag nojar lite över detta och sms:ar på kvällen att jag är orolig. Han ringer upp och vi pratar i omgångar under kvällen på både tele och fb. Vi skojar och pratar som vanligt med en viss allvarlig underton om den uteblivna mensen. Vi hamnar i en konstig diskussion om abort och kommer inte alls överens. Jag har gjort en abort tidigare och säger att jag inte vill göra någon mer. Får då till svar: bli du med barn med mig måste du göra abort. Jag sa att så kan man inte säga men att jag givetvis inte vill ha några barn just nu. Vi börjar TJAFSA (har vi ej gjort innan) om massa annat (helgens fylla bl.a.). Jag lägger på med orden: vill inte prata med dig på ett tag. Skickar också ett sms där jag påpekar att han inte är den person jag trodde. (håll i er här ballar det ur). Han svarar inte och jag RINGER UPP eftersom jag trots allt inte vill vara ovän eller ha något olöst (det ska sägas att vår kontakt varit intensiv med mycket ringande från båda håll . mest han). Vi pratar, samtalet spårar ur igen eftersom vi kommer in på andra saker där jag bland annat anklagar honom för att stöta på en bekant till mig (hört på omvägar). Han blir tyst och vill inte prata mer. Förmodligen trött på mig. Vi lägger på.

Tisdag: Jag får min mens på morgonen och sms:ar att problemet är löst. Han svarar enbart: va bra. Jag skriver tillbaka att det är skönt och ber om ursäkt för att jag var på dåligt humör på kvällen innan. Inget svar. Tar en liten AW med en väninna på kvällen, det dricks vin och pratas om mycket (bla. mannen i fråga). Får reda på att den kvinnliga bekanten jag anklagat honom för att stöta på tydligen har legat med honom (dock innan vi träffats). Blir riktigt svartsjuk (och full!). Ringer honom (jag vet!). Inget svar. Skickar sms: Ring upp mig. Väntar en timme (ringer igen). Inget svar.
Här går jag hem (lite snurrig) och väl hemma loggar in på fb (han är online men går ur, delvis är människan kapabel att svara i telefon också). Så jag:
Skickar sms (jag hade inte ringt om jag inte ville något). Ringer igen (OMG, jag veeet!). Inget svar. Skickar igen (du vill uppenbarligen inte prata med mig men då kan du vara vuxen nog att säga det).

Inser hur jävla dum jag är som fortsätter höra av mig när jag så uppenbart tappat kontrollen över situationen (som jag tidigare styrde). Blir förbannad på honom (trodde ändå att vi hade något). Så jag handlar på impuls. Tar bort honom på Fb och raderar hans nummer och alla sms i telefonen. Skickar ett avslutande medd. på FB där jag skriver att det uppenbarligen inte fungerar att vara vänner, att jag önskar han all lycka och att jag varken vill ha eller behöver honom som vän och att han förmodligen vet varför (dåligt beteende och oförmåga att svara i telefon).

Detta verkade rationellt igår efter 4 glas vin. Nu på morgonen med världens ångest: knappast. Jag är ju för fan förälskad i människan. Vad gör jag? Och har någon nån idé om vad han håller på med? Är jag helt avskriven som psykopat nu? Vettiga, vakna råd eller analyser välkomnas!
/Mack

Du har nog redan skitit rejält i glaset vad det gäller han.
Betett dig som ett praktexemplar på psykopatbrud. Sån man inte vill ha med att göra, någonsin.

Så glöm han och hoppas på att nästa offer du hittar inte inser vad du är för person

Det är sånna brudar som dig som får män att tro dom är i helvetet!

Tror att du kan ha rätt tyvärr. Vad som talar till min fördel (det lilla som finns) är att jag varit den som avslutat kontakten från början (sagt att vi ej bör träffas mer osv). Nackdelen är min urspårning mån-tis.

Övrig fördel är att jag är en del år yngre, ser bra ut, eftertraktad och sexet har varit g-r-y-m-t. Hmmm. Kört är det nog ändå.

Jesus Christ!

Jag hoppas att ni inte har många gemensamma vänner, för han kommer med stor sannolikhet att tala om det här med sina bekanta.

Ok. Damage control? Vad göra - konstruktivt tack. Detta är inte likt mig ska understrykas. Därav den extrema ångesten.

WOW...Jag är helt målös...
Du ska vara mycket, mycket lycklig om han över huvud taget vill prata med dig igen.
Om du är såhär när ni inte ens är tillsammans...hur fan blir du i ett förhållande??
Eller jag vill nog inte veta

Hade jag varit honom hade jag hållt mig låååååååååååååååångt borta från dig.

Du måste lära dig och lugna ner dig om du nånsin vill ha ett ordentligt förhållande...
Jaha han har legat med med en viss brud för 1000 år sen..so what???

Alla har rätt till ett förflutet, inget du kan göra åt....

"Accept everything"

Är det så jävla svårt eller, du skriver ett meddelande att du var packad och att du visst hade känslor för honom. Säg att det inte var meningen att vara rabiat och låt honom vara i nån månad. Jävla ickeproblem.

Glöm det där, du fucka ur rejält! Risken att han kommer våga något med dig = 0 .

Han har nog insett att vara med dig är mer eller mindre påfrestande för psyket

Åh, en själsfrände.

TS, om man tänker på att han gillar dig så borde detta fungera bäst, ifall du inte väljer att skita i honom.
Be om ursäkt och ge det lite tid, helt enkelt.

Inte så mycket du kan göra nu tyvärr... Nu ligger pucken hos honom och han hör av sig om han är intresserad. Förstår att han blir förbannad/rädd, känner att han tar en jävligt stor risk genom att ligga med dig.

psykbrudar som börjar mumla om att inte göra abort + att de samtidigt är svartsjuka något galet är ju inte drömkvinnan, jag hade aldrig svarat igen om jag var honom.

Du verkar ju ha lite självdistans när du skriver i alla fall, var är du snekopplad?

ett tips i all välmening bara, när du sa att du inte ville göra abort såg han sitt liv raseras, du kommer nu för alltid representera det som är ont och fult med världen för honom