Vilka jobb finns? Pol. kand-program i nationalekonomi och statsvetenskap

Är redan politiskt aktiv. Ordförande för ett kårparti vid UU, sitter i styrelsen för ett ungdomsförbund och stod på valsedlarna till riksdagsvalet i höstas.

Som svensk kommer du alltid jamforas med andra svenskar eller nordbor, inte sokanden fran andra lander. Det ar forstas inte daligt, da skandinaver generellt har hogt anseende.

Arbetsgivare bryr sig inte sa mycket om alder, de vill framst att de anstallda ska klara uppgifterna. Darfor premieras erfarenhet framfor lasande, an mer da det senare numer ar en relativt dalig indikation pa faktisk formaga. Undantaget ar just utbildningar vilka ar yrkeskvalificerande (jurist, lakare, ingenjor...) och darfor starka kort.

Du kommer behova arbeta i ~50 ar till! Planera darefter.

Visst, jag kommer jobba länge, men jag är mest osäker på vad jag vill ha på sikt. Är betydligt mer intresserad av statsvetenskap och utvecklingsstudier än någonting annat.

Är det inte bättre då att jobba några år och spara studiemedel till senare? Jag har det problemet nu, läste en massa onödigt i 20-årsåldern (bla statsvetenskap) som inte ledde nånstans. Påbörjade sedan en fem-årig utbildning vid 26, men får bara ta studiemedel 3 år till. Är ganska tungt att tvingas jobba extra och snåla under så pass lång tid.

Om du ar intresserad av stadsVETENSKAP och utvecklingsSTUDIER snarare an politik och NGOs, da finns nog bara specialisering (Dr) och sedan universitet eller forskningsinstitut (inom statlig forvaltning eller INGO).

For politik och ulandsfragor ar det mer policy och kontakter, vilket man inte laser sig till utan natverkar sig fram. Men aven sadana jobb bestar mest av trakiga utredningar att skriva som ingen laser, endlos administration och forvaltning.

Min kompisar pa INGOs (mest i Geneve och Stockholm dock) kan enkelt delas in i tva grupper:
De som gillar fragorna de sysslar med vantrivs da det mest handlar om internt politiskt spel och en massa administration.
De som gillar den internationella miljon, relativt kravlost, egokick etc trivs jattebra, men bryr sig inte speciellt om fragorna.

Lite oklart vilken grupp du tillhor, men inget fel i endera.

Min plan är nog att disputera inom tio år, men det känner jag ingen direkt stress med i nuläget. Känner mig snarare rastlös över tanken på att bo 4 år i en och samma svenska småstad.

Jag vill gärna koppla mig till båda de där grupperna. Men ja, jag vill helst jobba i London/Bryssel/NYC och mycket av det beror på att trivs väldigt bra i internationella miljöer och jag gillar att vara där det händer saker. Gillar tanken på att få vara på ett arbetsplats med ett välrenommerat namn och att få vara nära makten.

för att öppna upp trådens diskussion lite.

Vad tror ni om betyg, enligt den nya betygskala ang. statsvetenskap och dyl.

Jag har fått intrycket av att elever på C, D och E-nivå på betygsskalan är skrämmande okunniga om saker de borde lärt sig.

Vad tror ni om svenska visavi utländska arbetsgivares syn arbetssökande med A till E-snitt i betyg?

Jag tror inte svenska arbetsgivare riktigt vant sig än men när personer som själva bedömts efter den nya betygsskalan blivit arbetsgivare så kommer den kanske att få allt mer betydelse. Kanske?

I utländska sammanhang tror jag att den redan är relativt avgörande.

Da tillhor du nog den andra gruppen, alltsa lifestyle framfor engagemang - later elakt men inte sa menat. Eftersom det dagliga arbetet inte skiljer sig namnvart mellan Saffle kommun och UNCEF/EU etc sa ar det viktigt att man har en annan anledning att jaga jobben.

I sa fall skulle jag inte lasa vidare utan natverka pa som en galning, helst politiskt. Och hogre studier ar inte meriterande bland dem som endast har gymnasieexamen eller nagon vek filkand (eller t.o.m. kopt sin universitetsexamen!)...

Men borde inte en MSc från LSE öka oddsen?

Jag tror tyvärr att många (liksom jag när jag var 21 och läste statsvetenskap) tänker sig att de ska få något häftigt jobb och bli en ny Jan Eliasson. Hur de kommer dit är nog mera oklart. Men som du säger blir nog vardagen inte mer glamourös bara för att man är i London istället för Norrköping.

Oka odden for vad egentligen?

For att bli kallad till allmana antagningsprov - nej
For att passera formella intagningsprov - nej
For att fa den erfarenhet som behovs for anstallning - nej
For att fa prakikplats pa INGO etc for att fa erfarenhet - nej

Starka sjalvkanslan - javisst, och imponerar pa kompisarna
Starker personliga egenskaperna - javisst, upplevelser och sjalvkansla ger battre intervjuformaga
Skapa grunden for internationellt kontaktnat - javisst, men irrelevant da dessa personer inte heller har jobb. Bra att ha i bagaget om 10-15 ar

OM du har fullt stipendium sa klart vart, roliga erfarenheter etc. Om inte, sa racker pengarna till kanske tre ars obetald praktik inom valfritt EU/FN organ. Dessa platser ar nastan alltid obetalda, och ar mer eller mindre nodvandiga for att fa jobb pa kontrakt, som sedan kan leda till mer jobb etc. Alternativet ar att ga svensk forvaltnings- eller politruckvag. Da spelar MSc fran LSE o.dyl inte nagon som helst roll, det ar bara kontakter och personlighet som galler.

MSc ar bra om du vill prova pa nagra ar inom naringslivet, men da maste du forstas lasa nagot mer tillampat an ulandsstudier.

Denisee - du var nog inte ensam! Egentligen skolornas fel som inte forklarar hur systemet fungerar. Det gynnar givetvis insiders via familjekontakter etc som forklarat. Det valdigt valdigt vanligt att anstallda inom UD/int.orgs har foraldrar inom branchen. Och se hur manga politiker som skickar barn pa ambassadjobb etc. Obetalda forstas, men halla...

Det gick en dokumentar om UD antagningsforfaranden for nagot/nagra ar sedan, minns den? Vard att se innan man soker en internationell forvaltningstjanst. Borde visas under forsta forelasningen pa grundkursen i statsvetenskap.

Ja, jag är glad att jag insåg redan efter en termin på pol mag att en lantis som jag utan föräldrar med kontakter förmodligen inte skulle ta mig så långt och att det var bättre att satsa på något annat