Mer Somar el Naher, känns det igen?
Citat:
När "vanligt folk" bekänner sin sexualitet i kvällstidningarna eller på Kanal 5 så rubbas inte någon maktordning, när Carolina Gynning opererar in eller ur sina silikonbröst så händer ingenting med vår sexualitet som verkar frigörande. Det finns så att säga en sexuell diskurs som man inte kan besegra genom att gå emot dess spelregler, den sexuella diskursen fångar in allt motstånd. Inte heller kan man utmana diskursen genom sexuell exil, genom att ha sex utanför diskursen utmanas inte makten, du blir endast en sexuell enstöring.
Vad det handlar om är makt, makten att få oss att tala om vår sexualitet, makten att få oss att ha sex på ett visst sätt och makten att få oss att spela med i de över- och underordnande förhållanden som präglar en sexuell relation. Den revolutionära sexuella handlingen är således något som utmanar makten.
Vad är då makt och vem besitter den? Michel Foucault menar att makten är relationell, den går inte att besitta på samma sätt som ekonomiskt kapital, den är ständigt föränderlig och finns överallt. Den utgår inte från ett centrum ut till periferin även om den såklart kan förankras i institutioner och stater. Det intressanta med att studera hur "spelreglerna" ser ut för sexuella relationer, det vill säga vad som anses vara generellt acceptabelt och vad som är sanktionerat av staten, är att det berättar väldigt mycket om vilket stadium vi befinner oss i när det gäller synen på människan och dess frigörelse.
Motståndet måste handla om mer än att ha sex på ett visst sätt. För det första krävs att man görs medveten om att sexualiteten påverkas av maktförhållandena i samhället. När vi uppmanas att bekänna våra sexuella eskapader och identiteter så bör man misstänka att det handlar om något mer än ett tecken på frigörelse. Något vill uppenbarligen veta allt om vad som sker i sovrummen. Möjligen för att klassificera oss, inordna oss i ett system som kan hanteras därefter. En strategi för frigörelse skulle då kunna ta sig uttryck i en obestämd hybridisering av vår sexualitet. Jag kan inte inordnas som hetero-, homo- eller bisexuell om jag inte bekänner mina preferenser. Genom att inte specificera min ensam-, tvåsam- eller tresamhet kan inte mina relationer definieras. Min sexualitet förblir obestämbar men samtidigt öppen för alla möjligheter. Den sexuella diskursen vänds upp och ner genom att dess begrepp för vår sexualitet förlorar sina betydelser i den sociala världen. Vi ska diskutera sexualitet men utan att dela upp och skapa skillnader som gör oss till främlingar för varandra.
