2004-08-31, 12:48
#37
Citat:
VI ÄR ALLA GUDS KNULLKOMPISAR, AMEN!
Likblek från topp till tå sitter jag här på asfalten och slickar arsle. Min tunga fastnar i det dunkla avfallet, där skiten smeker mina sinnen och förser min arma kropp med näring. En martyr i en clowndräkt kliver fram till mig med sitt glada skratt. Förbigången, precis som att tiden hade stannat av. Måste bli av med det horribla skrattet. Ty änglarna dem skratta när jag, ”Ingenting” tar av mig mina byxor. ”Låt dem skratta, jag skall allt visa dem” – fram med köttyxan! I en skänk från ovan bliver mina krafter mer påtagliga. Jag, ”ingenting” ringar upp skrattets mur. Förtegen som en försluten bok men ändock vaken skall jag, ”ingenting” gå upp i rök. Men först skall skrattet tystna. Först det, sen skall jag, ”ingenting” för all framtid gå förlorad in i evigheten. All existens upphör då man ser blodet från det blottade avhuggna huvudet. I en smekning forsar blodet ner för asfalten då den vidrör vid ens fötter. En konstig känsla biter sig fast på mitt ansikte. Den säger: ”ty min äro vacker, ty min äro glad”. Jag, ”ingenting” skall nu dräpa dig du arma martyr. Ditt skratt har gjort ett avtryck i mitt inre.
Ursprungligen postat av Myokardiet
VI ÄR ALLA GUDS KNULLKOMPISAR, AMEN!Likblek från topp till tå sitter jag här på asfalten och slickar arsle. Min tunga fastnar i det dunkla avfallet, där skiten smeker mina sinnen och förser min arma kropp med näring. En martyr i en clowndräkt kliver fram till mig med sitt glada skratt. Förbigången, precis som att tiden hade stannat av. Måste bli av med det horribla skrattet. Ty änglarna dem skratta när jag, ”Ingenting” tar av mig mina byxor. ”Låt dem skratta, jag skall allt visa dem” – fram med köttyxan! I en skänk från ovan bliver mina krafter mer påtagliga. Jag, ”ingenting” ringar upp skrattets mur. Förtegen som en försluten bok men ändock vaken skall jag, ”ingenting” gå upp i rök. Men först skall skrattet tystna. Först det, sen skall jag, ”ingenting” för all framtid gå förlorad in i evigheten. All existens upphör då man ser blodet från det blottade avhuggna huvudet. I en smekning forsar blodet ner för asfalten då den vidrör vid ens fötter. En konstig känsla biter sig fast på mitt ansikte. Den säger: ”ty min äro vacker, ty min äro glad”. Jag, ”ingenting” skall nu dräpa dig du arma martyr. Ditt skratt har gjort ett avtryck i mitt inre.
Även blommblad kan bli blodade.. kastas i vattnet och rinna nedför floden. Det dök upp i mitt sinne, efter att ha läst ditt inlägg.
