Den stora tråden om att vara White Trash

Skulle man inte på ett sätt kunna kalla WT-svenskar för välfärdsskadade? De överkonsumerar en massa onyttig skit, är ofta feta och osymmetriska i kroppen, roas av fördummande underhållning vars koncept från början kommer från USA. Lever hellre på bidrag än arbetar för att arbeta är ju jobbigt och ansträngande. Svenskar som inte kan hantera välfärden helt enkelt?

Väldigt få som hellre lever på bidrag än att arbeta då bidragslivet är ett jobb i sig och du bestämmer mindre över din tid än vad du gör när du har en anställning som ändå slutar med att man får vända på slantarna. Sen att du tjänar mindre på vissa anställningar än vad du plockar ut i bidrag och att detta är väldigt demoraliserande är en annan femma.

Sen är väl den svenska befolkningen en utav de mer vältränade som finns? Gymhysterin är rådande i de flesta samhällsklasser tycker jag och den tradition vi har gällande friluftsliv är stark, i alla fall utanför storstäderna. Kan du dessutom nämna något västland där Amerikansk kultur inte konsumeras förutom, tja, kanske Island eller Färöarna?

Känns som du mest skriver ett gäng floskler i ditt inlägg.

Är det WT att vara hemma och ta hand om sina barn istället för att jobba och tjäna pengar?

Hela tråden är full av floskler, har du inte märkt det förrän mitt inlägg?

Att träna och gymma är ofta för att man vill bli muskulös och gynna sitt ego, för killar att försöka bli mer attraktiva för tjejer. Det upplevs ofta inte som lika ansträngande som att arbeta, eftersom man gör det mer för nöjes skull.

Absolut inte, men det kräver ju att du har en man som tjänar tillräckligt för hela familjens behov.

Det du skriver är lite floskel-varning dock. För dagens WT är arbetande i huvudsak, och sålunda inte liggande på soffan i ett vegetativt tillstånd. En stor del av dagens arbetare inom industrin, truckförare, lastbilschaufförer och liknande är WT. Bland kockar och säljare, där dock väldigt många är invandrare, är det likaså späckat med skräpiga människor enligt empirisk erfarenhet. De få personer som jag känner till som är öppet arbetslösa arbetar svart till 90%, flera inom antingen restaurang-branschen eller inom flytt-branschen. Utomlands, i Thailand (som alla redan vet) såväl som på medelhavsområden i stil med Malta härjar också en uppsjö, tusentals, av osmakliga "svennebananer", något som jag haft "förmånen" att kunna slå fast med egna ögon. Dessa individer, som är ökända på ön av folk från andra länder för sitt odrägliga beteende med fylla, droger och bråk, ägnar sig primärt åt arbete inom betting alternativt gaming-sektorerna, ofta med kundservice-uppdrag, varav en "profil" som logerar permanent därnere och så gott som kroniskt frekventerar nattklubbarna är SVT-profilen Neutraths lillebror, god vän till BB-deltagaren Rodney da Silva. Jag kan med enkelhet räkna upp ett 50-tal människor, från Singapore i öster till Mexico City i väst, i stort sett samtliga med arbete, som jag vet vilka de är som jag med viss säkerhet kan bedöma fyller kvoten för att passa in i defintionen av ett WT utifrån den gängse konsensus-definitionen av begreppet som projicerats fram hittills i denna tråden. Med detta inlägget vill jag avliva föreställningen om den skräpiga människan som en stillastittande och främst, icke-arbetande, varelse som lite av en myt eller floskel, med långt ifrån allmängiltig bäring i verkligheten. Det finns alltför många smutsiga branscher där folk arbetar hederligt för att det skulle kunna stämma. Mitt intryck av WT-människan är visserligen att den är slö, lat och saknar ambition, men också att den är en sinnrik mästare på att förmå lokalisera kryphål inom den flexibla, globaliserade arbetsmarknaden, inrikes eller utrikes, svart eller vitt, privat eller offentligt, där de kan smita in utan att tvingas till alltför många eftergifter i förhållande till sin karaktär och dess tillhörande omättliga driftbegär. Distinktionen som måste göras här är den mellan hårt arbete och den mellan arbete. För ett WT är hårt arbete per definition synonymt med ett ofog, med minimalt inneboende värde eller "i sig", och livet går mycket ut på att bearbeta dess livsekvation som kokar ner till att göra så lite som möjligt för att samtidigt få ut så mycket som möjligt. I den ekvationen är arbete visserligen ett mödosamt hinder, om än inte oöverstigligt. Vi kan dra en parallell med att simma i havet; för ett WT är ett jobb som att simma bland brännmaneter snarare än en no-go zon bland blodtörstiga hajar som omgärdas av höga stängsel.

Är du ensamstående? Isf är det ju en fin gräns beroende på situation.

Nej, jag är gift men jag har barn med olika pappor och har varit hemma under många år istället föt att satsa på karriären.

Nja vill inte va elak men den här barn med olika pappor delen e ju lite WT. Annars tycker jag inte det är WT att vara en hemmafru det finns ju i alla socioekonomiska delar.

Ja men det får det vara lite WT, är inte precis något jag oroar mig över. Att vara hemmafru är ju något jag valt själv, jag vill inte sätta karriären framför familjen.

Ja men vi klarar oss bra även om inte jag jobbar. Visst skulle jag ha kunnat valt annorlunda och då hade mycket bättre ekonomi men för mig är familjen viktigare.

N I behöver ett hagelgevär, alkolism eller annat drogproblem i familjen. Kanske dyker upp hos barnen de räcker bra. Äter mcd, kollar på tv jämt, allmänt ostädat i hemmet och kass hygien. Röstar på sd
Raggarbilar och annat skit.. kan lätt va en familj som har ok ekonomi men Endå är wt