En grej som är utmärkande för WT är något jag närmast skulle vilja kalla 'social friktion'. Tar man valfri person ur den bildade medelklassen finns nästan alltid ett visst mått av 'friktionsfrihet' i sociala sammanhang. Man lägger lite extra energi på att möten med andra människor skall ske så smidigt som möjligt. WT fungerar i många sammanhang inte alls så.
Let's illustrate: får jag tillbaka för lite pengar i kassan när jag handlar påpekar jag detta vänligt med ett leende. Förmodligen får jag mina pengar samt ett leende och en ursäkt tillbaks. I värsta fall får jag bara mina pengar.
Över till WT-mamman som släpar sina snoriga ungar och har betalat sina eldorado-pommes i femkilosförpackning. Får hon för lite tillbaka i växel blir responsen (enligt mina empiriska observationer

) ofta en liten scen, där det skall hävdas att kassörskan försöker luras etc.
Överlag så hetsar WT:are ofta upp sig och klarar inte av att ta ett steg tillbaka, eller göra lite avkall på något för att saker skall flyta på smidigt. Varför är det så? Är det bara en konsekvens av att de är mer eller mindre efterblivna (troligt), eller är det något så dumt som att de känner sig satta på bakkant av samhället och måste hävda sin rätt i de små situationerna för att känna kontroll (mindre troligt)?