Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och det som diskuteras är hur jobbigt det är för judar i Malmö och att invandrarkvinnor mobbas i Rinkeby.
Svensken är osynliggjord, han finns inte. Att svenskar blir i minoritet om några år när de liberala invandringsivrarna fått sitt är ett icke-problem. Vi finns inte. Tydligare kan det inte blir.

Gudmundson sa ungefär samma saker redan i mars på sin blogg och kanske lite mindre explicit i en Svd-ledare. Han länkade i det blogginlägget till flera av Tino Sanandajis blogginlägg.
http://gudmundson.blogspot.com/2011/...nvandring.html

Gudmundson kommenterar Tinos argumentation positivt också (som nämnts tidigare) i den här kommentarstråden:
http://nonicoclolasos.wordpress.com/...om-invandring/

Tinos skrivande förefaller ha varit mycket viktigt för Gudmundsons mer öppet utmanande invandringskritik senaste halvåret.

Gudmundson länkar för övrigt också till den sparkade departementstjänstemannen Henrik Emilssons "Integrationsbloggen" (han som fick sparken efter att ha jämfört islam med kommunism och nazism på sin blogg). På Integrationsbloggen finns en utmärkt faktakälla till hur invandrings- och integrationspolitik sköts i övriga västvärlden. Emilsson låter fakta tala för sig själva. Också detta tycks vara en viktig inspirationskälla för Gudmundson. Tyvärr har Emilsson nu tagit en paus.
http://integrationsbloggen.blogspot....allt-fler.html

Således har en förutsättning för Gudmundson varit utomstående/oberoende svenska akademiker (invandrarbakgrund givetvis ett plus) som stöttat upp och givit tyngd åt hans argumentation. Merit Wager och Dick Erixon har slutit upp bakom honom men Johan Lundberg har fegat ur.

"Nu är ju inte jag svensk så jag har fått närma mig ganska mekaniskt problem som är lite känsliga." Tyckte jag var ärligt av henne. Jämfört med DNs äckliga ledarsida som tycker att alla är svenskar så är hon rätt så vettig. Även Cwejman är ju ärlig som säger att han alltid tänker på att han är invandrare (trots att han är född här och väl integrerad).

Det enda jag kräver är att folk är uppriktiga och det tycker jag att dessa är. Men visst är det lustigt att inga etablerade svenska debattörer och tyckare varken vågar eller får röra dessa frågor.

Paulina Neuding är helt uppriktig med sin syn på invandringspolitiken och alltså i förlängningen det svenska folkets överlevnad:

http://magasinetneo.se/paulina/2010/...lematisera-dn/

Visst kan man tycka att uppriktighet är bra, men när de åsikter som ventileras via "uppriktigheten" går ut på en önskan och strävan efter att mitt folk ska dö ut har jag kanske lite svårt att hylla personen bakom uppriktigheten, trots allt. Men vi är alla olika.

Johan Lundberg är en jävla fegis, men å andra sidan är det skitsamma och som chefredaktör förutsätts det nog att han är mer PK än de som skriver i tidningen. Så länge Johan Lundberg ger utrymme åt högerkrafter i hans blaska, och släpper fram dem på Axess-seminarium är det faktiskt litet skitsamma. Nu har i alla fall Tino tagit så många steg som bara går att ta. Inget Tino sa var fel, lögnaktigt eller "dåligt" för svenskarna och överrenstämmer mycket bra med Sd:s åsikter. Alltså, tycker man som Tino kan man lika gärna rösta på Sd. Tino öppnar för en viss återhållsamhet för ekonomisk globalisering, massinvandring, att medborgarna kommer först, att även kulturell assimilering av invandrare är nödvändigt (liberalismen räcker inte) -och att det går att vara liberal och fortfarande ha dessa åsikter. I hela etablissemanget (och då är Tino en bi-figur) den som har gått längst av alla. Även Jonathan Friedman och Arnstberg gick så långt men de är pensionärer och rätt så irrelevanta.

Nu är det upp till Dick Erixon, Neuding (som jag inte är direkt förtjust i), Gudmundson och tja, alla de andra att följa med och efter. Här har den en amerikansk-svensk-iransk-kurd-finne att följa efter och gömma sig bakom. Om majoriteten svenska liberal-konservativa etablissemanget tar sig där Tino står inom tre-fyra år är jag nöjd. Då har debatten kommit tillräckligt långt för att vi kan få en intressant debatt och inte de här jävla meta-debatterna.

Överlag är jag nöjd med Neuding, Cwejman, Erixon och Tino. Neuding och Cwejmans jävla tjat om judar är förvisso rätt tröttsamt, men nu börjar de faktiskt röra sig bort från Fredrik Malm och Brigitta Ohlsson liberala-gänget och det är det viktigaste.

Egenintresset talar alltid till slut. Får Paulina välja mellan att värna svenskars rättigheter i Sverige och sin egen indentitetsgrupp, judars, rättigheter, så väljer hon judarna framför svenskarna. Det är inget judiskt konspiratoriskt med det, så kommer alla andra grupper med separat identitet att reagera, om de inte blivit väldigt långt assimilerade förstås. Du kan ställa frågan till kurder, iranier, somalier, zigenare, vem du vill. Det speciella med judar och zigenare är att de är extremt motståndskraftiga mot assimilering, andra grupper har med tiden assimilerats bortom den punkt där de kan välja fel sympati och bli ett hot mot det svenska samhället.

Jag tror just det är ett stickspår. Det riktigt betydelsefulla är att Sverigedemokraterna inte ens får nämnas. Om vi ska hitta någon gemensam nämnare mellan Dick Erixon, Per Gudmundson och Axess den senaste tiden så är det just att ingen vill låtsas om elefanten i rummet, Sverigedemokraterna som har presenterat lösningar på just de problem som nu anses som så angelägna.

Vad man vill ha är revolution uppifrån, och i det syftet kan man tänka sig att offra t.o.m. massinvandringen. Vad man däremot vill undvika är varje genuint folkligt uppror mot den globalistiska agendan, exakt det som Sverigedemokraterna representerar i svensk politik. För att bara överdriva en liten smula så tror jag man är mer rädda för SD:s ställningstagande i libyenkriget och i förhållandet till Ryssland än deras politik i invandringsfrågan. Det är så här klasskampen ser ut på 2000-talet.

Det håller jag helt och hållet med om, och bl.a. därför så motsätter jag mig IvanLendls tjat om att de där egentligen är fiender som vi absolut inte borde hylla. I det instängda och inskränkta svenska debattklimatet får man vara glad för det lilla (det Tino Sanandaji sade var iofs inte så lite), och inte skrämma bort människor med en radikal och genomdogmatisk position, då når man ingen vart.

Gärna någon från vänster också, så vi gråsossar har någon att heja på. Greider har ju tassat i utmarkerna, men vågar nog aldrig ta steget. Lotta Gröning... nja, med den dialekten tar ingen henne på allvar. Resten av vänstern är ju internationalister, dvs. koprofager.

Jag tror också att Axess-SvD-Neo förväntar sig en slags revolution uppifrån. Man hoppas att man kan få Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna att ta det lungt med massinvandrings och mångkulturalist-politiken, och stävja hotet från Sverigedemokraterna. Som du säger är Sverigedemokraterna en produkt av folket och inte av eliten. Jag tror att dessa liberalkonservativa media-horor hoppas på att på att Alliansen kan få en betydande majoritet om de tog ställning i de här frågan. Trots allt vill de ju alla ha ekonomisk liberalisering och neo-konservativ politik. Tittar man i Danmark så byter ju Dansk Folkeparti gärna ut begränsad och minskad invandring mot vilka frågor som helst.

Däremot ser vi ju ingen normalisering av Sverigedemokraterna, annars än att deras åsikter normaliseras. Så - man får väl gissa på att Johan Lundberg vill att borgligheten skall röra sig i hans inriktning. Cwejman och Neuding höll ju på att pissa på sig när Tino drog i gång under det här Axess-seminariet. Man märker ju att Cwejman inte kommer bli så mycket bättre, det var det sista han sa: Så länge Facken gör som de gör och folk röstar ekonomiskt vänster blir det ju ingen förändring - vilket innebär att Cwejman mycket väl vet att det håller på att gå åt helvete för Sverige och att situationen blir allt mer akut. Det finns liksom inget utrymme att sänka skatter och liberalisera ekonom när allt jävla överskott pumpas in i bistånd och hela städer fulla med flyktingar från tredje världen, flyktingar som både är analfabeter och kriminella. Erixon rättade Cwejman snabbt och så tog seminarumet slut.

Det är egentligen kört nu för etablissemanget. Det handlar bara om tid nu. Om tre år är det val och borgligheten och de andra har inte gjort ett piss för att stävja SD annat än att ägna sig åt förtal, pissat på etniska svenskar genom att förneka att de har en kultur och varit allmänt jävliga.

Den enda personerna som fortfarande kan leva i bubblan är miljöpartiet. Kul var att Axess intervjuvade Mikael "Negerkungen" Trolin (nu mer Mp)som gapade om att Folkpartiet var lika hårda i tonen som Sverigedemokraterna.

Egentligen skulle jag jubla om jag var Sd-sympatisör. De är intet hotade från någon sida, och kan internt ägna sig åt att göra partiet starkt, istället för att ägna sig åt meta-debatter på ett småbesökt Axess-seminarium.

Visst är det så. Det bästa man kan vara nu är väldigt pragmatisk och när Neuding och Cwejman rör sig i en liberal kulturnationalistisk riktning så skall man inte börja yla. Detta gjorde BNP, när UKIP snodde deras väljare under brittiska lokalvalen. BNP blev ännu mer galna och började yla om att assimilering är en slags "rasblandning" och kom med en massa crack-pot åsikter. Vilket inte alls hjälpte dem. Man märker ungefär samma beteende på sidor som occidental observer. Det sitter en massa idioter i kommentarspåret som ylar ännu värre om judar, Opus Dei och frimureri. Det är kontraproduktivt och Occidental Observer framstår som dumskallar. Man märker ju också att en del av dem som skriver för tidningen också är riktiga jävla puckon. Nu snackar vi om yttersta intellektuella sekt-nationalister här, och de är ofta lika udda som vänsterextrema intellektuella.

Cwejman och Neuding har hoppat på det liberala nationalistiska tåget. De ligger i den yttersta början av en jävligt långa resa, men de har klivit in genom rätt dörr. Som Tino gjorde, nu gäller det att pusha dem i rätt riktning, inte låta dem stå där vid dörrkarmen och vägra röra på sig.


Lotta Gröning är ett svenskt alternativ. Hon fick sparken från Aftonbladet så det säger ju en hel del. En annan person i vänstern är Caroline Fourest, hon är förvisso någon kosmopolitisk socialist. Men hon är kritisk till normativ mångkulturalism. Tittar man på Danmark så är ju danska socialdemokraterna helt i linje med vart Sverigedemokraterna står. På grund av socialdemokraternas maktinnehav började mångkulturalismen där och sedan spreds sig den till liberala och konservativa led. Men SAP kommer hänga efter. SAP sjönk djupast med Mona Sahlin, men Juholt är ett första steg bort från skitsnacket.

I svenska media så är det väl bara Lotta Gröning som är med på noterna och hon är väl inte jättepopulär bland andra media-sossar.

Det är fler frågor än bara invandring som det är en sju mot en-ställning i riksdagen för.. EU, misslyckandet i Grekland, Libyen, Ryssland som nämnts. Blir det bara Sverigedemokraterna som driver frågor och dessutom börjar kohandla med all annan politik än invandringen, ja då blir det ingen större skillnad. Nu var detta lite lätt off topic.

Tillbaka till huvudspåret; mediakrig om mångkulturen, så väntar sig många här och på andra ställen en förändring uppifrån. Den kommer inte av sig själv. Bara ett starkt folkligt tryck kan flytta politkernas positioner. Det underlättas en del av tokliberalernas flykt från alliansen in i libertarianska partiet och miljöpartiet. Men grovjobbet får vi göra själva. Vi har fått argument från sådana som Tino, och det är bara att använda dem där det går. Noterar att en ledarskribent från Kvällsposten inledde Axess TV-klipp med att beklaga läget för integrationen i Malmö. Alltid något.