Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ärlig artikel i DN om den havererande svenska skolan.


http://www.dn.se/nyheter/viktigast-f...ebakgrunden?a=

Våra framtida ingenjörer och pensionsräddare klarar inte av grundskolan. Eftersom invandringen kommer att öka framöver betyder det att skolresultaten kommer att bli ännu sämre. Snart spelar vi i samma utbildningsliga som Albanien och Moldavien.

Han som tvingade bort kinesen från Kinapuff-påsar noterade att det mest var "arier" som gillade artikeln. Alla tycks finna det anmärkningsvärt att de flesta som läser och gillar en artikel i en svensk tidning är vita. Tja, när 4/5 av befolkningen är etniska svenskar och en stor del av resterande 1/5 är vita så är det lätt hänt.

Det mest uppseendeväckande är väl ändå denna ständiga fokus på ras bland "antirasisterna". Jag hade inte ens lagt märke till detta överhuvudtaget, troligen hade inte en majoritet av de som brukar kallas "rasister" gjort det heller. Men antirasisterna som inte tycker det finns några raser och att alla är lika, de är fort framme och noterar hudfärg, personligen så ser jag det som fullständigt irrelevant. Man kan väl få hålla med om en åsikt vare sig man är brun, gul, vit eller blå?

Hyckleriet når ständigt nya nivåer, just detta är något jag har irriterat mig en längre tid. Man vitpixlar mörkhyade, man undanhåller rapportering från kravaller i våra förorter, trots att liknande händelser i ett svenssonområde skulle bli riksnyheter. Man ser invandrare som offer eller vuxna barn som inte klarar ett dugg själva, man problematiserar att det finns för mycket "vita" på vissa positioner inom vissa organisationer etc etc i all oändlighet. Precis hela tiden så gör man bedömningar utifrån härkomst och hudfärg, och samtidigt står man och skriker sig hesa om att andra vill skapa ett "vi och dom" när de precis hela tiden underbygger just detta själva. Min erfarenhet av svenskar i vardagen är att de inte på långa vägar är "rasister", och har inga som helst problem att arbeta med en välintegrerad invandrare och har inga problem med att kalla denne personen för svensk. Det är ironiskt nog enbart antirasisterna som ständigt använder resonemang och förklaringsmodeller kopplade till ras.

Bara en liten radanmärkning... jag betvivlar, att det är Selimovic, som har skrivit artikeln *just därför*, att det är en så välformulerad och klarsynt artikel. Selimovoc har inte alls gjort något omdömesgillt intryck - snarare tvärtom. Artikeln är förmodligen skriven av en konsultfirma/PR-firma/skrivbyrå.

Vet ej. Selimovic har dock funderat en hel del på dessa frågor, vilket framgått av diverse debattartiklar, så det är inte orimligt att han landat i en del vettiga slutsatser. På motsvarande sätt har en del nationalister gått från att gorma om judiska världskonspirationer till att stillsamt konstatera att det är anmärkningsvärt många judisktättade som är högt placerade inom svensk media. Personer som bearbetar vissa ämnen tenderar att kunna säga balanserade saker om dem, även om personerna i fråga inte är de skarpaste knivarna i kökslådan.

De s.k. "antirasisterna" projicerar *sin egen* fixering vid ras.

De är övertygade om, att ras/etnicitet blir betydelselöst, om de alltid uppmärksamma ras/etnicitet i sina egna förklaringsmodeller. Logik är inte något, som de s.k. "antirasisterna" värdesätter.

Som jag påpekade tidigare i tråden blir effekten troligen den motsatta, och därmed gynnsam för Sverige-vänner. Den vita identiteten stärks varje gång en icke-svensk/Sverige-hatare börjar yla om vitt och brunt och svart. Se detta som positivt om du är invandringskritiker. "I'm white and I'm right".

Jag skulle vilja uttrycka det som att antirasism alltid tenderar åt antivitism.

En svensk antirasist kanske har vissa goda skäl att bekämpa rasism. Men den blir alltid i första hand riktad mot sådant i vita miljöer. Att minoriteterna själva kan vara rasistiska inbördes flyger under radarn inom "antirasismen", den blir ett marginalfenomen som aldrig lyfts.

Jag har själv mött många exempel på inbördes rasism bland minoriteter. Favoriten var en turkisk restaurangägare som 1987, i en mellansvensk stad, sa: "Jag hatar invandrare!" Med det menade han att de som gäster var snåla och störiga, jämfört med sedvanliga svenska gäster.

Till det kommer invandrares egen antivitism och svenskfientlighet. Vi har som indicium på detta sådant som DN-artikeln från 2006, "Invandrare "krigar" mot svenskar med rån" av Petra Åkesson. Vi har även sett det i den senaste tidens PK-mediastorm, med svenskfientliga repliker från sådana som Sakine Madon, Qaisar Mahmood och Jonas Hassen Khemiri. Graden av deras fientlighet kan variera, men de har definitivt inte något vänligt att säga om traditionell svensk etnicitet.

Det handlar om ett världsomspännande "top dog / underdog"-perspektiv, vilket utgör en stor fet elefant i det offentliga rummet, i västvärlden. Naturligtvis känner man av denna dynamik om man tillhör grupper som för närvarande har dysfunktionella klusterfuck som hemländer ocyh allmänt ligger efter civilisatioriskt (saknar välfärd, partikelacceleratorer, har inte varit på månen, kan inte stå i kö etc), även om vissa av dem har bidragit med mycket civilisation genom historiens gång.

När antirasisterna pekar ut dynamiken, som ju är knuten till ras/etnicitet så är det ett nobelt uppror och en rättskaffens vrede riktad mot en ojämlikhet, när vita västeuropéer gör det så är det ett förtryck. Det handlar om enkel civilisationskamp mellan konkurerande grupper, och olika medel tas till i olika tider. Hästhorder eller pansarvagns-blitzkrieg i en tid, och pennfajtande kolumnister och mtv-degenerering i en annan.

Vi ska inte underskatta Selimovic, han är trots allt dramatiker och regissör och har säkert en bra känsla för både talat och skrivet ord. Sen kan han säkert ha fått hjälp.

Ja.. Siegfried instämmer i en briljant jämförelse av de båda breven.

https://www.flashback.org/sp42668907


Jag tror, att det kan finnas en könsskillnad. Mättnadströskeln för importerat gnäll (innan det blir "vi och dom på riktigt") ligger nog tyvärr betydligt högre hos svenska, unga (och äldre) kvinnor än hos svenska unga (och äldre) män.

För länge sedan hade Selimovic ett intervjuprogram i TV. Han ställde ofta uppfriskande kritiska frågor, vill jag minnas. Bland annat Janne Josefsson åkte på en riktigt jobbig utfrågning som han inte klarade särskilt bra. Sedan dess verkar Selimovic tyvärr ha förvandlats till en av våra mest fanatiska, antiintellektuella multikultipropagandister.