Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Forts.

Kan satsa hela min årsinkomst på att JL och ganska många övriga tyckare smygläser sådana här trådar på flashback för att få ammunition och inspiration till sina texter. Finns ju inte ett enda övrigt forum av betydelse i Sverige som är intellektuellt intressant utanför en del flashbacktrådar. DogDylans ord står nog där pga att JL blivit imponerad av textmassorna som DD levererar. Skillnaden mellan DogDylans ståndpunkter och JLs är ju mer i marginalen än i övergripande perspektiven.

I början när skillnaden mellan deskriptiv och normativ mångkultur drogs upp så skrev jag texter om att detta mer är en fördjupning än någon förändring, precis som Angela Merkels avståndstagande är en fördjupning då hon vill totalt förtyska de invandrare de har oavsett vad det genflödet kommer bidra med i den tyska folkstammen. Hela pseudodebatten mellan att ha negrer i samhället och att bejaka negrer i samhället är just en pseudodebatt. Det ena föder det andra samt tvärt om. Problemet är ju balkaniseringen samt dess konsekvenser för svenskarna och ej hur några texter och ståndpunkter bland intelligensian läggs fram.

Hade lite förhoppningar tidigare i våras om JL men blir mer och mer besviken på att han fullkomligt vägrar att belysa själva massinvandringen och enbart dess konsekvenser (som ses som frikopplat ifrån antalet som kommer hit). Sådana vänner är inga vänner.

För den som vill läsa artikeln Lundberg hänvisar till, finns den här (länken i Lundbergs bloggpost funkar inte):

http://www.theatlantic.com/national/...cities/240781/

Det ser ut som ett skämt. Nån kommunistliberal har fått fritt spelrum för de mest sjuka och absurda tolkningar. Lundberg köper det rakt av. Här är artikelns och alltså Lundbergs budskap:

För att minska brottsligheten alltså: minska antalet vita, öka invandringen, öka antalet bögar, gör vita förorter fattigare.

Var och en får själv avgöra vilken typ av människa som omfamnar ett sånt här budskap... Och vilken dennes agenda är...

Det är ju lättare att få en fallande brottslighet när man startar från en mycket hög nivå...

Det som beskrivs i Elisabet Knäbens text är inget annat än att ett område går från att vara mångkulturellt till att bli mer monokulturellt. När man känner sin granne och har något gemensamt minskar benägenheten att begå brott mot denna.

Vad lär vi oss av detta (som vi i och för sig redan visste)? Jo, att just mångkultur är det smästa tänkbara. Det är alltås bättre med bara araber, bara somalier etc än att blanda. Mångkultur är civilisationens värsta fiende.

Vad är det som gör att vissa invandringskritiker här på forumet fortfarande hyllar svenskhatare som Johan Lundberg?

http://www.axess.se/blog/post/2011/0...m.aspx#comment

Johan Lundberg är en extremt försiktig general som står med fötterna i flera läger. Han bäddar in det kontroversiella (det fetmarkerade tolkar jag som en liten öppning mot SD:s politik) i politiskt korrekta floskler. Sen kommer också det nyliberala nybyggarpartimantrat om arbetsrätt/löne(dumpning) och vidare lite social ingenjörskonst. Tyngden ligger dock på "identitetspolitik", "multikulturalism" och "integrationen" som ska lösa alla problem.

Integrationen betyder ju anpassning från båda parter men sannolikt kommer det i praktiken även fortsatt handla om att pursvenskar ska göra uppoffringar. Vi ska låta oss bli negativt särbehandlade på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och på våra lärosäten för den brottslighetsdämpande integrationens skull. Vi ska bearbeta våra rasistiska fördomar som leder till "strukturell diskriminering". Vi ska betala SFI-bonusar och andra saftiga morötter åt våra pensionsräddare. Motprestationen från immigranterna blir att hänga av sig slöjorna, gå HBT och genuskurser samt att ha en frånvaro under 25% från SFI-kursen. Lundberg verkar i praktiken hamna i knät på Ullenhag.

Ivan

Ivan, Ivan, Ivan. Vad kommer allt hat mot mig ifrån? Det här med NWO är bara konspiratoriskt. Inte ens crackpot rasisten David Duke tror på NWO. Det var inte jag som lanserade distinktionen mellan normativ mångkulturalism och deskriptiv mångkulturalism – och det är inte helt klart vad skillnaden är (ibland). Detta är egentligen grundläggande koncept inom politisk teori och lanserades troligen på 1980-1990-talet. De flesta magister/mastersstudenter inom humaniora och samhällskunskap känner till dessa två koncept och det ingår i curriculum att kunna göra skillnad på dem. Jag har till och med haft en tenta på dem när jag var student på grundnivå.

Deskriptiv mångkulturalism = Samhället är mångkulturellt. Normativ mångkulturalism = Den moralfilosofiska inriktningen. Särrättigheter eller att samhället skall vara mångkulturellt. Normativ mångkulturalism är ett mycket stort begrepp som innefattar det mesta, och på några sätt hänger ihop med deskriptiv mångkulturalism.

T.ex. om jag är för en speciell åsikt, och den är förankrad i en kultur (eller flera kulturer) så som liberalism, och anser att den skall vara norm, så är jag emot ”normativ” mångkulturalism, eftersom jag tror på kulturell kanon. Men jag är samtidigt emot deskriptiv mångkulturalism, eftersom samhället bara skulle tillåta vissa typer av kulturella uttrycksformer. Det finns en mängd olika definitioner vid sidan av den Haywood (2007) för fram.

Daniel O Neil (1999) skiljer mellan svag och stark mångkulturalism. Man kan göra en mängd olika definitioner. Amy Gutman (1993) skriver i en artikel i Political Ethics, Philosophy and Public Affairs, där hon tar mitt perspektiv, att mångkulturalism, som sådan tenderar att flyta ihop. Susan Moller Okin, i sin artikel ”Is multiculturalism bad for women” tar också mitt perspektiv, dvs. att normativ och deskriptiv mångkulturalism tenderar att flyta ihop.

Det finns en mängd perspektiv på hur mångkulturalism skall brukas och användas. Vita nationalister (som du själv) är primärt inte intresserade av det mångkulturella samhället, ni är intresserade av det mångetniska samhället. Det är det mångetniska samhället ni kritiserar. Sedan anser ni, såklart att det mångetniska samhället skapar ett mångkulturellt samhälle, eftersom etnicitet skapar kultur och inte tvärtom.

Naturligtvis använder Johan Lundberg, som förövrigt är filosofie doktor vedertagna politiska begrepp. Johan Lundberg har dock länkat till mitt första inlägg i den här tråden på sin blogg. Sedan upprördes han av tonen i tråden, troligen på grund av att du och så många andra vita nationalister ägnar er åt oförskämdhet och crackpot-konspirationer.

Det skulle vara trevligt om du närmade dig den mer intelligenta vita nationalistiska positionerna som Glimmande och Ambiscko för fram. Nu bedriver du ju en privat internetkamp mot alla - till och med nynazisterna (Straybullet och Varnagel) som också bara tjatar om judar, verkar du anse vara frälsta in den ”judiska” ideologin. Du verkar ha fått judar och NWO på hjärnan. Du skulle till och med bli utesluten ur nasse-sekten Svenskarnas Parti, för att du skulle börja driva häxprocesser mot dem som råkar gilla raggmunk, eftersom raggmunk även råkar vara en judisk maträtt. Vem vet, snart kanske du blir som Ezzelino och tror att judarna "förhäxar" människor med trolldom. Eller varför inte som Varnagel som tror judarna försöker ta över Kina genom att dricka någon Bumbi-bärssaft förvandlas till etniska kinesers fenotyp. Jag lovar, judarna gömmer sig inte i garderoben och kommer dricka ditt blod när du sover. Du har bara läst för mycket antisemitisk 1200-tals litteratur.

Jag upplever att Johan Lundberg är en sympatisk, intelligent och begåvad person, som driver Sveriges bästa tidning och håller ibland mycket bra seminarium. Naturligtvis skriver han inom ramen för vad det som är ”okej” att skriva. Skillnaden mellan det perspektiv som jag för fram och det perspektiv som Johan Lundberg för fram är att jag tillskillnad från Johan Lundberg inte är kosmopolit. Jag tror att det är viktigt att upprätthålla territoriella och kulturella gränser.

Däremot, delar jag Johan Lundbergs syn att människor bör ha tillträde (om majoritetskulturen vill), i den kulturen. Det skall vara möjligt för mig som kines att bli svensk och det bör vara möjligt som mig som svensk att bli kines – under förutsättningen att kineserna likväl som svenskarna vill det. Själv hoppas jag att båda vill.

Politiskt står jag mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Jag är mer ekonomiskt liberal än Sverigedemokraterna, och därför närmare Moderaterna. Men jag är närmare Sverigedemokraterna då det kommer till invandringspolitik och konservatism.

Man skulle kunna säga att jag är en Moderat utan hem och för kunnig och politiskt medveten för att vilja gå över till Kristdemokraterna, då dessa är liberala mångkulturalister (dvs. de motiverar mångkulturalismen med liberala argument) och kosmopoliter. En libertariansk mångkulturalism har jag dock aldrig hört talas om – men om man skall tro Charles Taylor, så skulle man kunna argumentera för att ”mångkulturalism” är något naturligt och finns i alla samhällen. Han noterar att om man erkänner individuell frihet måste man även erkänna deras rättigheter att ingå i kulturella associationer . Problemet ligger i vad som händer med barnens friheter och om den specifika kulturen är illiberal.

Han är initiativtagare och redaktör för boken ”Multiculturalism: Examining The Politics of Recognition.” (1994) som brukar vara kursbok på väldigt många sociologiska, antropologiska, statsvetenskapliga och pedagogiska utbildningar I Sverige. Den borde du läsa förövrigt, eftersom den ger en relativt bra överblick över den mångkulturalistiska politiska diskursen, inom moralfilosofi och sociologisk filosofi.

Själv har jag fått upp ögonen för att tala om identitetspolitik istället, snarare än mångkulturalism. Dessa begrepp tenderar att flyta ihop, men de är ett mer precis begrepp som synnliggör konflikten mellan olika typer av kulturer, deras bärare och deras intressen.

Det känns litet här som vi vill olika saker. Jag vill ha en värld där människor kan delta i det som kallas för Sverige oavsett ras, så länge de assimileras, det vill säga adopterar kulturella och religiösa kanon. Du förespråkar någon typ av antisemitisk rasistkultur. Man skulle kunna säga att du är en slags modernist, som upphöjer biologiska skillnader till det som skall definiera politiken, om än inte på det nihilistiska och imperalistiska sättet som nazisterna gör, och deras utopiska dröm om det 1000-åriga riket.

Jag tycker det är rätt häftigt att Afrika kan representeras av vita personer, precis som Sverige och USA kan göra det.

http://www.youtube.com/watch?v=dzsuE5ugxf4

Det finns ju värden bortom ras. Du kanske bör träffa en söt afrikanska med afrohår och en röd blomma i håret eller varför inte en judinna.

Johan Lundberg använder vedertagna akademiska begrepp så som normativ och deskriptiv mångkulturalism. Däremot har han ju länkat till den här tråden och mitt första inlägg.

Jag tror att mångkulturalismen i Tyskland var så lätt att genomföra eftersom de inte har en tradition av assimilering. De har en tradition av etnisk separatism. Det är underligt att Merkel nu talar om assimilering - när man inte gjort det tidigare i den tyska historien. Martin Luther ansåg att som präst var han tvingad att döpa juden, men han skulle direkt dränka honom i samma flod. Dock ville Luther inte döpa katoliker alls.

En mycket intressant tråd, som dessutom är saklig och håller en hög intellektuell nivå.

Tack!

Framför allt så är det ärligare. Mångkultur så som det används i media är lite allt möjligt vilket ej pekar på något egentlig ställningstagande mer än det fluffiga. Identitetspolitiska positioner är däremot specifika gruppideologier.

Personligen så brukar jag kritisera identitetspolitik i den mån mina fiender använder den. Detta är såklart lite av hyckleri då jag har typ 2000 inlägg som består av just aktiv identitetspolitik

Den relevanta debatten runt identitetspolitik är vilka samhällstyper och samhällskonfigureringar som gör dessa läror irrelevanta. Hur undvika balkanisering? Där har jag inga vettiga lösningar. Sd vill assimilera samt stoppa invandringen, detta hjälper. Axesshögern vill assimilera inrätta liberal överkultur samt kanske begränsa invandringen, detta hjälper också. Men jag tror inte att det löser grundproblemet dvs olika gruppers automatiska ställningstaganden för sin egen grupp i konkurrensen med de övriga. Där hjälper enbart att gå tillbaka till nationalstaten (en nation inom staten) istället för den balkaniserade imperiemodellen (flera nationer inom samma stat).