Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag är helt övertygad om att objekten som dessa människor ”får” hata är likgiltigt för dem. De drivs av att få hata i en grupp där de får stöd i sin feghet. Två tydliga exempel är hat mot ”rasister” och ”klimatförnekare”. Jag tror inte att det finns någon övergripande plan i detta. Grupptänkandet bestäms av det som är aktuellt i medierna för stunden. Det kan vända hursomhelst och närsomhelst.

Jag är helt övertygad om att objekten som dessa människor ”får” hata är likgiltigt för dem. De drivs av att få hata i en grupp där de får stöd i sin feghet. Två tydliga exempel är hat mot ”rasister” och ”klimatförnekare”. Jag tror inte att det finns någon övergripande plan i detta. Grupptänkandet bestäms av det som är aktuellt i medierna för stunden. Det kan vända hursomhelst och närsomhelst.

Eric Kaufmann diskuterar woke i det här videoklippet (15 minuter):

https://www.youtube.com/watch?v=Oaiy...ithLouisePerry

Några minuter in så identifierar han guilt, compassion och fear som centrum för wokerörelsens narrativ. Kaufmann menar att ambitionen hos enskilda woketroende: "Not to be outflanked in my sympathy for historically marginalized groups" är det som förenar, driver och radikaliserar woke-rörelsen.

I USA har Eric Kaufmanns nya bok fått titeln: The third awokening.

Sannolikt är titelns "den tredje" (väckelsen) mer lättolkat för amerikaner än för europeer. Som europee undrar man ju, vad den *tredje* syftar på? (Bokens brittiska upplaga har fått en annan titel: Taboo.)

Du skriver "att objekten som dessa människor ”får” hata är likgiltigt för dem". De hatar helt enkelt *kättare*.

Tar tillfället i akt att även rekommendera veckans hotspot: "Wokerörelsen och dess religiösa drag" med Christer Sturmark, Catta Neuding och Jacob Rudenstrand.

Mycket sevärt!

https://www.youtube.com/watch?v=X3kU...C3%A4rldenidag

Eric Kaufmann diskuterar woke i det här videoklippet (15 minuter):

https://www.youtube.com/watch?v=Oaiy...ithLouisePerry

Några minuter in så identifierar han guilt, compassion och fear som centrum för wokerörelsens narrativ. Kaufmann menar att ambitionen hos enskilda woketroende: "Not to be outflanked in my sympathy for historically marginalized groups" är det som förenar, driver och radikaliserar woke-rörelsen.

Poängen är att det mångåriga utstakandet av judisk identitetspolitik i Sverige, nu är lyckligt konkluderat; samma opinionsbildare som i skarpt läge i Gaza har reducerat palestinska liv till medel för målet "judisk säkerhet", har förstås hela tiden haft samma instrumentella syn på svenskar. Vare sig svenskar eller palestinier ses av Cwejman et al som mål i sig, som fullvärdiga delar av den utilitaristiska kalkylen.

Resonemanget är prövat och bevisat; när Adam tidigt talade om att han som utilitarist såg det som önskvärt att svenskar fick det sämre, bara invandrarna fick det relativt bättre - så exkluderade han judar ur kalkylen. Detta bör normalfuntade svenskar inte tycka är en acceptabel moralisk princip, att vår säkerhet och vårt välbefinnande är helt sekundärt till Adams ingrupps. Det han sysslar med är inte utilitarism som universellt applicerbar metaetik, utan "judeo-utilitarism" där alla andra än judar har en lägre eller ingen status alls som omsorgsobjekt.

När det bara handlade om attityden till svenskar som sekundära i vårt eget land, gick det förstås att skylla på "otur i tänkandet" när "svennehoran" förtegs medan (den mycket mer sällsynta) "judehoran" förlänades ensamrätt till etnisk utsatthet, eller när det mystiska kollekivet "göteborgsjudar" tilldelades historiskt tillgodohavande som svenskar förvägras, osv, osv. Det kunde ju teoretiskt vara så att judar inkluderades inom det "vi svenskar" som i den utilitaristiska kalkylen borde få det sämre bara det gav ett överskott för andra?

[...]
Samma uppenbara tendens att i svensk inrikespolitik dra spaken så att judar på spåret skonas till priset av svenskar är nu bekräftad genom utrikespolitken. Vi kan lägga fallet Cwejman till handlingarna: en utilitarist med etniska förbehåll vilka inte tål att granskas, med mindre än att (normalt funtade) svenskar (och palestinier) tar avstånd.

Fascinerande att Dagens Nyheter kritiserar en president för att denne utlyst val. "Katastrofal felbedömning", "Gå till historien som presidenten som släppte fram".

Har de då någon trovärdighet kvar om de skulle kritisera Putin, trots att denne sannolikt inte skulle göra en så "katastrofal felbedömning" som att utlysa ett val han riskerade att förlora?

Så långt har det alltså gått, att Dagens Nyheter anser att presidenter som frivilligt tar risken att släppa ifrån sig makten är något dåligt. För DN är mångkulturen överordnad sånt som val.

https://www.dn.se/varlden/erik-de-la...-inte-over-an/

Jag förstår inte vad du menar. Uppenbarligen stödjer DN Macron. Att utlysa val vid detta tillfälle slog inte så väl ut för honom.

Tycker du att det ska råda munkavle vad gäller kritik mot Macron?

Att sätta vem som har makten före processen att tillsätta dem/dessa (mera känt som "val"), har inte direkt varit en framträdande del av den "oberoende liberala" kappa som DN vill pynta sig i.

För övrigt så långt från Poppers "Spelar inte så stor roll vem som bestämmer, bara de är lätta att byta ut" som alls är möjligt.

Du har inte följt vad som pågått i media de senaste minst tio åren. Det har länge varit väldigt tydligt att DN med "demokrati" avser vad DN menar är rätt politik.

Frågan är hur länge du skall förneka att den som betalar fiolerna bestämmer musiken. Att föra fram åsikten att "demokratiska val är en katastrofal felbedömning" är ett så radikalt avsteg från den traditionella linjen att det bara är genomförbart med grönt ljus från högsta ort.