Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
Dvs. som alla på kvällstidningarna, SVT, gratistidningar, nöjesbladet osv. Lite kufiga typer som blivit mobbade i hemorten, flyttat till en sketen andrahandstvåa i Enskede, tror att dom gjort en klassresa & ägnar hela sin "karriär" åt att snacka skit om sin hembyggd. Helt drivna av rädslan för att bli utanför igen, nu när dom tror sig vara omtyckta av ängsliga medelklassidioter, som när som helt kan hugga kniven i ryggen på dom på grund av ett pronomen-misstag.
Många av de här journalisterna har en sådan bakgrund. De kommer från lägre medelklasshem i småorter. Det är sällan de är från Stockholm, Göteborg eller Malmö. Oftast är det den elaka typen av människor. Sedan flyttar de till Lund eller Uppsala där de läser humaniora och kanske någon journalistutbildning vid sidan om. Sedan blir det jobb på Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet eller en livstidsanställning på Public Service. En del av dem gör karriär såklart medan de flesta aldrig ser insidan av en redaktion. Det är en elak värld de befinner sig i.
Alla vill såklart bli som Fredrik Virtanen som gled in på Aftonbladet vid 23 år ålder. Sedan ägnade sig Virtanen åt att ligga runt, knarka, supa och gråta ut i sina kolumner och i TV om sin dekadenta livsstil och musik. Han sparkade nedåt och slickade uppåt. På toppen av sin karriär drog Virtanen in ett par miljoner per år på TV-kontrakt, kolumner och sina böcker. Efter ännu en någon kokaindom sattes han på Aftonbladets ledarsida där han skrev intetsägande S-märkta kolumner.
Allt föll sönder när Cissi Wallin hävdade att hon blivit våldtagen (fallet var preskriberat) och Virtanen köptes ut av Aftonbladet. Chefredaktören fick sparken för hon mörkat denna "skandal" och redaktören för ledarsidorna omplacerades i två år på någon anonym avdelning på Schibsted innan hon tog över efter sparkade Åsa Linderborg på kultursidorna. Virtanen gör idag en podcast med nyblivna liberalen Roland Poirier Martinsson. - en man som för en tid sedan var tvungen att tigga pengar på Twitter. Cissi Wallin? Tja, hon har gift sig rikt och fick kontrakt på Expressen nästan omgående efter att Virtanen fick sparken. Det är en elak värld journalisterna lever i.
Johanna Frändén har nyligen skrivit någon artikel om "medelklassen" i Aftonbladet.
Citat:
Pikant nog dök Expressens skribent i samma veva upp i den egna tidningens reportage om stadsdelen Vasastan som gått om Östermalm som Sveriges dyraste. Den här gången som intervjuobjekt. Tillsammans med sin man, som är arkitekt, utgör de ett par av artikelns ”vi”, det vill säga storstadsmänniskor med kulturellt kapital som bott i kvarteret länge, och som ondgör sig över nyrika inflyttade lantisar som trissar upp bopriserna. ”De har gymkläder när de går och handlar. De är konsulter, jag tror de jobbar inom ekonomi, de är högutbildade. Man ser att de tjänar pengar”, säger Annina Rabe och konstaterar i samma veva att Vasaparken numer befolkas av ”grupper med blonda nyblivna mammor som gör military training”.
Så här får, ja, förväntas man till och med tala om den urbana ekonomiska övre medelklassen om man själv har sina högskolepoäng inom humaniora. Liknande utläggningar hör jag ständigt från bekanta som valt att belåna och bosätta sig i Stockholms innerstad. Det är som en sorts sekulär botgöringsritual för att man trots allt vunnit budgivningen på den rymliga tvåan: Grannarna renoverar som galningar, de åker till Thailand i parti och minut och inte finns det några invandrarbarn på förskolan här heller. Vilket ju gick att kolla upp innan du flyttade dit, säger jag inte.
Och det är ju lite sött att mediemänniskor och kulturarbetare beklagar sig över gentrifieringen inom tullarna, som om de själva inte är en del av problemet. Men så här lyder en hederskod i medelklassdebatten: När vi pratar om medelklassen som ett problem, så avser vi alltid den medelklass som har lite mer pengar, sämre smak och mindre bildning än oss själva. Medelklasshelvetet är alltid de andra.
Jag vet annars väldigt lite om den blonda nyblivna mamman i Vasaparken och hennes inre liv. För utöver att hon uppenbarligen är ångloket i Stockholms bostadsekonomi får hon nästan aldrig komma till tals. I Expressens artikel över Vasastan målas hon upp som hotet mot stadens själva själ, men hennes egen röst får vi inte höra. I samtidslitteraturen existerar hon knappt, möjligen med undantag för chiclit-hyllan. Kanske är det hon som borde få ett bokkontrakt nästa gång.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...ohanna-franden
Det är naturligtvis inte medelklassen som Johanna Frändén beskriver. Det hon beskriver är rika människor med inkomster motsvarande dem hon själv har vilket är 100,000-150,000 kronor i månaden och med 10-15 miljoner kronor i förmögenhet. Detta är inte "medelklassen" men den rikaste 1% i Sverige. Detta förstår inte Johanna Frändén eftersom hon inte vet vad "medelklass" är. Det är som Peter Forsberg vars förmögenhet är långt över en miljard går runt och kallar sig för "medelklass". Det är han inte i någon ekonomisk mening.
Det finns drivor av människor med examina i samhällsvetenskap och humaniora som i ekonomisk mening inte kan betraktas som medelklass. Faktum är att det råder ett överskott på utbildad arbetskraft i Sverige. Vi har massiva problem med underanställningar. På tio års sikt kommer 50% av alla över 25 år ha en högskoleutbildning. Det är inget unikt att ha en högskoleutbildning idag och där med faller konceptet om den "bildade medelklassen" vilket är något journalister tenderar att beskriva sig som när de jämför sig med andra.
Jag tror det var Expressens Jens Liljestrand som påpekade det faktum att det är "trångt i medelklassen" idag och att det som faktiskt spelar roll är pengar och position. Har du inga pengar och position är din bildning inte värt något. Det är som lärare som hävdar att de är "viktiga" för samhället för att de är "utbildade". Nej - ingen tror att lärare är "bildade", "utbildade" eller egentligen viktiga. De är en del av närbyråkratin - vilket många av dem inte förstår utan hävdar på fullt allvar att läraryrket är en "profession". De tillhör den lägre medelklassen och grundskolelärare kan nog trots sin högskoleutbildning betraktas som arbetarklass. Det är inga "bildade" människor heller men det är inte heller journalistklassen.
Jag har tänkt på det där journalisternas förakt och avsaknad av att förstå koncept som värdighet. De sparkar på kändisar, rika människor, atleter, direktörer, arbetslösa, sjuka, politiker, tjänstemän och vanligt folk. Någon läkare som har skrivit något fult på Flashback för femton år sedan får hembesök av Expressen för att sedan komma till jobbet dagen efter där han får veta att han fått sparken. Det är en fruktansvärd ordning.
Nu har OS börjat men det enda journalisterna verkar skriva om är att Kina är en hemsk nationalist diktatur, invigningen var "propagandistisk" enligt journalisterna (när den var rätt bra) och pressar sedan svenska deltagare i OS att ta del i USA:s kalla krig. Atleter är dock tränade att inte säga något elakt om någon och säger därför ingenting. Någon svensk skidåkerska sade att hon inte lyssnat på "FBI:s råd" om blanka telefoner. Vilket var ett svar Expressens och Aftonbladets journalister inte förväntade sig.
Invigningen (huvudnumret påminner om Lucia: 2:07:40 men för kineser - kort och värt att se)
https://www.youtube.com/watch?v=usQ8pVRqd5U
Jag ta mig fan skäms över att vara svensk. Sitta och lyssna på de här journalisterna samt våra politiker som mest verkar vara intresserade av förstöra vårt rykte internationellt under OS. Otroligt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Droidlife
Nae hon beskriver ju verkligheten. Jag har ingen större koll på vilket sammanhanget är. Bara bad en 4chan anon om länken, som har cirkulerat de senaste dagarna. Men klippet beskriver ju hur "subkultur" påverkar de här sammanhangen. Du åker taxi eller flyger mellan get togethers, och på hemmaplan så lever du på solsidan och besöker yogaklass i innerstaden. Du är isolerad i din bubbla och helt och hållet medsvept i teknokratiskt great reset-tänk. Elitskapet har nog en förtrollande kraft på många.
En skärpt anon på 4chan beskrev en gång situationen som en där städerna suger upp människor som vampyrer och gör dem till villiga konkubiner för globohomo. Lämnar landsbyggden kal och utsugen, som Draculas offer. Det sker här också där någon person ifrån "lannet" sugs upp av storstaden och blir journalist och låter sina emotioner påverkas av avståndstagande till det förflutna, och bejakar det nymodiga och expansiva, vilket liberalism och globalism representerar.
I grund och botten är det emotioner och materiella behov som styr.
Åsiktspaket formar sig efter detta.
Det klippet har cirkulerat i flera säkert två veckor men jag kommer inte ihåg vem det är. Jag tror hon är professor vid Oxford. Jag har funderat på det där - vem som är elit. Det är inte helt klart.
