Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu tror jag visserligen inte att Ottokar var helt allvarlig med sitt inlägg, men jag delar din uppfattning till fullo. Kan knappt förstå att en statsbildning som Nigeria fortfarande håller i sömmarna — konflikten i Biafra åsido.

Ett problem för afrikanskt vidkommande är, som jag ser det, att den politiska och militära eliten styr efter eget behag och att utbrytningar oftast beror på att någon krigsherre bestämt sig för att det vore schyst med en egen stat. Kanske bör etniska konflikter få fritt utlopp, hur hemskt det än låter, för att man ska kunna få till stånd någonting liknande en stabil afrikansk federation av etniska småstater på mycket lång sikt. Hur lång tid kan detta ta? Hundratals år? Det kan nog tyckas frestande att lägga sig i, och vips har vi proxykrigföring där nere igen, som i Angola på 1970-talet. Alla vill ha sig en bit av den afrikanska tigerkakan.

Det ursprungliga tillståndet i Afrika är stamsamhällen. Om statsstaterna kring Guineabukten uppkom efter europeisk förlaga vet jag faktiskt inte, men Benin/Edo och liknande är också Afrika, liksom andra stater dominerade av yorubafolk. Och Timbuktu är Afrika.

Tillägg: det är nog i mycket det afrikanska drägget som hamnar i bl.a. Europa.

Ska en framgångsrik återvandring kunna ske är det förresten av största vikt att stödja självständighetskampen inom ex. somaliska federationen. Jubaland, Somaliland, Puntland. Afrika brottas med svårigheter i form av idioterna i Al-Shabab, Boko Haram, idioterna i Mali som rivit gamla byggnader i Timbuktu, osv. Det är aldrig helt uppenbart vilka uppror svenska staten och svenska media vill stötta, och framför allt varför. Ta Syrien som ett exempel: presidenten är en slaktare fast regimstyrkorna bekämpar radikala islamistiska grupper. I Etiopien, i Afrika, verkar centralmakten också få bära hundhuvudet i oroligheterna som blossade upp nu kring årsskiftet. Själv tänker jag att allt som leder till ökad stabilitet i andra delar av världen är positivt ur europeiskt perspektiv.

Afrika är en intressant kontinent. Men frågan är om inte bantufolken borde be om ursäkt för de folkmord som de begått genom århundradena och lämna tillbaka merparten av Afrika till dess ursprungsbefolkningar som pygméer och Khoi-San.

Biafra är spännande eftersom det folk som sökte bryta sig ur Nigeria är det folk som enligt vissa har högst medel IQ i Afrika. Beviset för att IQ inte sitter i melaninhalten utan beror på andra mer komplexa förhållanden. Det är enligt uppgift det folket som tyvärr numera inte kämpar för en egen stat utan arbetar med Nigeriabrev och med att exportera smarta akademiker som kan ta sig fram i världen.
Om trådens giganter och följare är intresserade kan jag hitta mer information om detta högst intressanta folk.

Jag antar att det även är dessa Nigerianer från Biafra som flyttar till USA, som det går typ dubbelt så bra för som de gängse "afroamerikanerna".

Visst är det så. Igbo, va? Även samma personer som översvämmar den svenska techindustrin i Alexander Bards vision (den påminner om Annie Lööfs idealbild av det färgsprakande nya Sverige).

Det här med bantufolken är en intern afrikansk fråga, men man kan väl se dem lite som Afrikas nordmän. De har varit lite överallt och grundat kolonier.

Zulufolken är också läbbiga med sin historiska strävan efter Lebensraum. Zulu är bantu.

Samtidigt har Somalierna haft bantuslavar ända fram till Mussolini satte stopp för det på 30-talet.
Så det råder lite "dålig stämning".

Haha, ja. Man kan nog säga att det råder lite "dålig stämning" i stora delar av Afrika.

Folket som bor i dagens Somalia har ju bildat någon sorts lokal stormakt ända sedan egyptisk tid. Då kallades området Punt? Hur som helst bra att lyfta frågor som dessa för att motverka mediala narrativ om den ädle vilden, eller den stackars negern i bojor. Ta-mig-fan om inte somalierna i dagens Sverige ofta fortfarande ser sig som lite förmer.

Visst är det mycket som helt förtigs eller förenklas i media. Jag jobbar ibland med en afrikansk forskare, han närmast hatar somalier & svär som en borstbindare om man ser några vandra förbi utanför.

Haha, det är på en annan nivå än de kamratliga gliringarna mellan svenskar, norrmän och finnar. Tycker att det är helt rätt att tänka som Ghanas president i klippet Longbow postade: De har en hel del att själva reparera i Afrika. Vill de höja sin status måste de jobba på den bild som sprids ute i världen. I nuläget är det i stort sett bara skräckhistorier och larm om misär, vilket så klart även tjänar ett syfte om vidriga levnadsvillkor ses som godtagbara asylskäl. Lyfter man det etniska hatet i Afrika kan det också betraktas som en sorts utsatthet, men samtidigt — är det i så fall rimligt att ha olika folkgrupper i konflikt med varandra samlade i samma trappuppgångar i vårt land? Det gäller MENA-invandrare i lika hög grad.

Snart ska man dessutom lägga i nästa växel med en miljard "klimatflyktingar" på väg norrut. Good times ahead.

Ja, somalier är speciella enligt mina erfarenheter. Afrika är fantastiskt - jag tror att folk gillar golf därför att vi omedvetet längtar till savannen som är ett inprogrammerat minne från tidigare tid. Ottokar pratade om ursäkter och Khoisan vars folk och jaktmarker har utplånats av kraftigare och effektivare Bantufolk och som har överlevt i periferin av södra Afrikas öknar. Lyckan kommer och lyckan går och det är inte längre meningsfullt med någon ursäkt från vare sig bantu eller sydafrikanska europeer som ju roat sig med prickskytte på hottentotter eller Xhosa, Khoikhoi och andra folk. Jag har alltid tyckt att dessa människor som ju fortfarande finns som spillror i södra Afrika är fascinerande med sina nätta och gängliga gestalter, brungula hud och ansikten som liknar östasiaters. Folk trycks tillbaka, försvinner och existerar blott som spår i framtida människors DNA.

Har förresten länge fascinerats av de fantasifulla skildringarna av det paradisiska Wakanda mitt i Afrika. Vad är det för längtan som kommer till uttryck i ett motiv som detta? En anglosaxisk dröm om att med gott samvete återbörda de afrikanskättade till deras rätta habitat? Finns det några riktiga afrikaner som står bakom den här utopin, eller är detta något som slår an de gamla Liberia-strängarna i den afroamerikanska befolkningen?

Jag får själv smått olustiga vibbar av Wakanda. Ett hafsigt försök att skapa ett ensamt etniskt undantag i en distinkt eurocentrisk saga om de amerikanska hjältarnas kamp. Det är så märkligt att det blir smått fängslande. Lite samma sak som när man skapar fiktiva kvinnliga hjältar utan större trovärdighet i en utpräglat manlig miljö. Köper någon detta? Som ickenormativa inslag befäster sådana underligheter det sakernas tillstånd producenten vill motverka — syftet är att tjäna pengar och känslomässigt engagemang saknas.

Undrar ändå vilken pull-factor-potential som finns i ljusa skildringar av länder som inte sällan betecknas som "shithole countries".