Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du fortsätter att besvara din egen halmgubbe om "gränslös nationalism" gång på gång på gång. Jag fortsätter då att påpeka att det var en halmgubbe. Du har aldrig fått frågan om "omotiverat våld mot den lilla minoritetsmänniskan".

Men ändå fortsätter du att associera svensk identitetspolitik med det. Vilket är en variant av svenskt medianarrativ - men inte duger i en tråd som analyserar svenskt medianarrativ. Kopplingen mellan svensk omsorg och hat mot andra är något som behöver dekonstrueras här, inte tanklöst reproduceras.

Det jag är nyfiken på är som sagt impulsen att försvara ditt beteende.



Att inte inkludera avsändarens avsikt med budskapet i budskapet är att inte förstå budskapet. Kommunikationen handlar bara till en begränsad del om "fakta" eller "resonemang" - vilket alltför många typiskt svenska män inte förstår. De söker efter ett tekniskt svar på den sekundära frågeställningen och missar den primära intentionen bakom frågeställningen.

Att diskutera judisk identitetspolitik uppfattas omedelbart som antisemitism, som fientlig avsikt. Så länge det är fallet ska förstås kritik mot svensk identitetspolitik balanserande förstås som hat mot svenskar. Generositetsprincipen kan vara stor eller liten, men den ska vara lika.

Det intressanta med avsändarens intention är att den med fördel kan kvantifieras, vare sig det rör sig om en aktör med plattform eller ett anonymt användarnamn. Man förstår generellt bättre genom att räkna löpcentimeter än granska vad som skrivs.

Jag skriver detta igen

1. Svensk identitetspolitik kan men behöver inte vara sammankopplat med supramacism
2. Jag är för en mjuk form av nationalism eller nationalkonservatism
3. Min intention är inte att undergräva "det svenska"
4. Jag har kritiserat både svensk, judisk och muslim identitetspolitik när jag har ansett att den gått för långt

Är jag påverkad av det jag läser, hör och ser? Ja, det är jag. Associerar jag svensk nationalism till något negativt? Nej, det gör jag inte. Har jag kritiserat det svenska i tråden? Ja, det har jag. Markerar jag reflexmässigt mot vad som inte anses "politiskt korrekt". Ja, det gör jag till en viss del men samtidigt har jag gått långt bortom vad som är acceptabelt här i tråden. Kan det ha att göra med hur jag socialiseras av det omgivande samhället och vad jag läser - ja, antagligen. Ja, jag är en typisk svensk man.

Jag har inte läst mycket av Foucault eller hermeneutiker så som Hans-Georg Gadamer - annat än det grundläggande. Jag föredrar statistik och det synliga - inte det latenta. Jag "känner" att det finns andra intentioner med texter men det är en "känsla" snarare än att jag ser det. Jag kan inte bevisa att så är fallet då det inte alltid kan observeras. Vidare kan en text ha flera betydelser och flera underliggande lager. Där med blir det en spekulation. Känner jag det du känner. Ja, det gör jag men inte alltid. Det beror på sammanhang och text. Räcker det som svar?

Vi får se. Tråden handlar väl om en pågående avprogrammering av det inlärda, vilket man kan ha empati och tålamod med. Poängen är att en grupp helt utan socialisering och normering, likriktning och harmonisering i någon mening, inte är en grupp. I den nutida svenska mediakontext som tråden avhandlar finns en mycket påtaglig normering och socialisering som gör att alla vet vad de förväntas tycka. Det som måste normaliseras är inte avsaknaden av sådana sociala koder, utan konkurrerande, balanserande politisk korrekthet. Ett grundläggande grupptryck att tycka rätt.

Jag misstänker att det är det som några i tråden reagerar mot när det blir "dålig stämning".

Och "dålig stämning" blir det återkommande, varpå tråden tvärdör innan någon börjar om med en ny text att diskutera.

Intressant att notera är att den här diskussionen är ungefär sopren på rashat och nätspyor, jämför gärna med trådarna i andra delforum på Flashback, men att det tydligen ändå är svårt att smälta en del bidrag.

Svensk konsensus är död för ögonblicket

Som jag väl konstaterat tidigare i tråden så är svensk konsensus död. Den kommer att vara död till dess att den Stora Hemvandringen lyckligen genomförts. Efter det så kan man ha debatt om svenska frågor som rör svenska intressen.

Finns ingen anledning att söka upprätthålla konsensus i en tråd som är till för just meningsutbyte. För min del så uppskattar jag synpunkter från Experter m.fl. eftersom det skärper tanken och visar på feltänk och alternativa synsätt.

Den som endast känner sin sida i en argumentation känner bara halva saken. Så låt den andra sidan höras (som de gamla romarna lär ha sagt).

Kriget mot konspirationsteorierna

Bonniers och Schibsteds samarbetsbolag TT lanserar idag en större artikel rörande konspirationsteorier. Man låter bl.a. intervjua Professor Önnerfors:

Önnerfors utvecklar sitt resonemang med ett inom området känt exempel:



https://www.msn.com/sv-se/nyheter/in...?ocid=msedgntp

Skulle säga att det är viktigt att tråden för att behålla sin grad av seriositet bör undvika att dra in rymdödlor som förklaringsfaktor i frågan om medias krig mot svenskarna.

EDIT: Med tanke på ägarförhållandena av svensk media så kanske det är bra att TT kommer ut med denna typ av förlöjligande dementier med jämna mellanrum. Problemet är att det i Sverige faktiskt finns en hel myndighet som ägnar sin tid åt att hitta hemliga konspirationer. Den kallas Konkurrensverket och men verkar ha sovit de senaste 20 åren.

David Icke har vad jag vet aldrig förekommit i tråden, men jag skulle vilja diskutera Order of Nine Angles någon gång. Esoterisk nationalsocialism är inte så mainstream i dag. Särskilt inte när slutmålet är att låta the master race kolonisera resten av universum.

Skämt åsido — jag håller med dig i ditt förra inlägg om att det är bra med olika perspektiv. Frågan är var gränsen går. Jag kan förstå att det retar vissa deltagare i tråden att slå ned på och fördöma somliga idéer. Vad har apropå det hänt med vår Expert?

Tycker att rymden bör vara öppen för alla raser. Men medan Arabemiraten skjuter upp raketer i rymden så bränner vi våra resurser på att föda och göda deras trosbröder.

Saknar Experten men vet tyvärr inte vart han tagit vägen.

Det är det som är budskapet hos Greenwald: att den som är missnöjd med nuvarande ordning ska ty sig till Greenwald, Moldbug och några andra godkända figurer. De erbjuder ett tankereservat där man får ta upp en del problem men inte andra. Eller åtminstone lyssna på när Greenwald tar upp vissa problem men inte andra.

Det skulle kunna vara positivt om det ledde till slitningar inom etablissemanget, där mainstreammedia och professorer ödslade tid på att tjafsa med de här typerna i stället för att jaga dissidenter. Men det sker inte. Greenwald får köra sitt race utan att det tycks irritera någon särdeles, möjligtvis att någon fnyser lite förstrött. Missnöjda människor erbjuds en frontfigur att följa. Och om någon som är inspirerad av Greenwald går för långt eller misstänks ha farliga tankar blir han aggressivt attackerad, medan Greenwald själv fortsätter att slippa undan. Jmf "the intellectual darkweb", eller när Noam Chomsky eller Göran Rosenberg gör sig till frontfigurer för Israelkritik. De ger plattform och ansikte åt viss kritik men inte annan.

Inget Greenwald skriver är nytt eller exceptionellt välfunnet. Det han har som dissidenter inte har är en viss mainstreamacceptans. Men varför skulle det imponera på oss? Är inte målet just att förändra det politiska landskapet, och stärka positionen för det som idag är en ostracerad dissidentmiljö?

Om vi ska tala om grader av dissidentskap och gradvis normalisering är dikotomin mellan aktivitet och passivitet helt central. Att läsa Chomsky, Greenwald eller Moldbug är passivt. Det ger inget utrymme för regimkritiker att vara aktiva. Ett exempel på gradvis skillnad kan vi hitta om vi jämför Sveriges låtsasopposition med Frankrikes. I Frankrike finns en ganska direkt motsvarighet till Bulletin vid namn Causeur. Likheterna är ganska stora: den är startad av en judinna, förespråkar liberalism för Västvärlden och gränslös expansionism för Israel. Men det finns en slående skillnad och det är kultursidan. Bulletin har valt att skapa en kultursida som består av opinionsartiklar med HBTQ-propaganda. Det går inte i Frankrike, som har en mer aktiv och mindre ursäktande kulturhöger. Därför har Causeur upplåtit sin kultursida åt nya högern-människor som Christopher Gérard.

Det är en liten sak i det stora hela, men ändå signifikant. Man måste vägra att acceptera en passiv roll där man bara lyssnar på kritik från någon med andra politiska intressen än man själv. Man måste skapa en situation där det är ohållbart även för låtsasoppositionen att inte upplåta plats åt faktiska dissidenter och låta dem verka aktivt.

Konspirationsteorier är ju om något regimens modus operandi för stunden. Om det inte är ryska hackare som är i farten är det nazistiska terrorceller, Trump som planerar statskupp eller en hemlig revolutionsarmé som ska ta över Ekerö.

Konspirationsteori blev ett standarduttryck inom amerikanska myndigheter för ett antal år sedan. Det används för att vägra ta känsliga diskussioner, t.ex. om folkutbyte eller samarbeten mellan judiska intressegrupper, myndigheter och oligarker. Man säger att något är en konspirationsteori, och sedan behöver man inte prata mer om det, och alla som tar upp det är illegitima personer. Samtidigt är makthavarna alltså själva väldigt benägna att skylla allt som går emot dem på högst luddiga konspirationer.

Professorns distinktion mellan "kospirationsteorier" och "teorier kring en möjlig konspiration" var dock ny för mig. Rent semantiskt är det exakt samma sak, men här används det första för att beteckna någonting illegitimt och det andra om någonting legitimt. Just Önnerfors formulering är nog för klumpig för att slå igenom, men krystade distinktioner av det slaget kan nog bli vanligare. De kommer behövas om regimen fortsätter att använda egna luddiga konspirationsteorier och samtidigt använda "konspirationsteori" som ett skällsord riktat mot andra.

Ur SvD-artikeln:

Ja, vem skulle inte tjäna på att dominera hela världsbefolkningen?
Frågan besvarar sig själv, historian är full att personer, släkter, dynastier, länder, raser, folkslag och religioner som tävlat i just denna strävan, att dominera hela världsbefolkningen.
Varför skulle just Bill Gates eller annan valfri agens stå utanför denna tävlan?

Det finns ju några problematiska frågor kring Bill Gates III.

En av dem är att han sedan han lämnade den aktiva driften av Microsoft investerat kraftigt i läkemedelsindustrin samtidigt som han donerat stora summor till bl.a. WHO. Så stora summor att de överskrider stora staters bidrag. Trots detta är han numera mer än dubbelt så rik som när han började så någonstans kommer det in mer deg.

Den andra är hans ärftliga belastning. Hans pappa var starkt engagerad i Imperiets eugeniska rörelse. Det är oklart om Gates III har samma hobby, men det finns trovärdiga rapporter bl.a. från Indien om att hans vaccinprov där resulterade i att många tusen fattiga indier blev sterila av vaccinerna.

Jordens överbefolkning är en stor fråga för de som uppfattar att de är universums härskare så man kanske inte alltid ska ställa sig först i kön om man är i fertil ålder och nya vaccin ska testas.

"Konspirationsteorin" har blivit en pseudoanklagelse för den nya tiden, helt i stil med "kontrarevolutionär verksamhet". Roligt blir det när anklagelsen bygger på resonemang som är konspirationsteoretiska i sig. När dagens makthavare ser konspirationer av konspirationsteoretiker i var och varannan buske. En nästan stalinistisk paranoia, om man frågar mig. Edgerton och RobbanUC får båda vara så goda och ha överseende med dessa Sovjet-referenser från en dilettant.

Farligt blir det givetvis när stämpeln åker fram för att tysta fullt legitim kritik, som när man kopplar samman QAnon med ungefär allt mellan himmel och jord. Bäst att hålla sig utanför det centralt belägna fält som ligger i farozonen för detta. Bättre att smyga fram i periferin. Undvika både det kravmärkta och det brännmärkta som är i ropet just nu, just i dag.