Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Precis, men det är knappast tillgång till välfärd och bidrag som håller dem kvar här.

Inte i huvudsak. Men denna tillgång bör givetvis också helt skäras av.

Så här skriver Timbro om sig självt.



Samtliga fyra (mycket deprimerande och samtidigt läsvärda) dystopiska samhällsanalyser kring tillståndet i Sverige 2050 beskriver de tragiska konsekvenserna av liberalismens utopiska och verklighetsfrånvända samhällsprojekt. Hur tänkte Timbro här egentligen? Vill de dödförklara sitt eget liberala tankegods som varandes en samhällsomstörtande dödsspiral?

Vad blir nästa steg? Ska Aftonbladet initiera en stor artikelserie om hur Sverige ser ut 2050 utifrån perspektivet hur "socialismen" har krossat och ödelagt landet? Anders Lindberg sammanfattar artikelserien med att med sorg i hjärtat konstatera "Det här gick åt helvete"?

Visst. Men kommer inte göra större skillnad.

Det kommer säkert att finnas de som väljer att stanna även utan bidrag, men samtidigt så kommer det återvända i stora skaror. Jag har kontakt med flera familjer som kom 2015 som jag är övertygad om skulle lämna här så fort de skulle behöva betala för sig. Någon av deras barn som studerat och funnit arbete här skulle kanske välja att stanna, men den kostsamma, arbetsbefriade och snabbt åldrande föräldragenerationen skulle återvända hem om bidragen här upphörde. Det återvändandet skulle vara en kraftig nettovinst för Sverige under flera decennier framåt. jfr Iraks försvarsminister.

Kanske tystnaden börjar bli för högljudd nu.

Svenskt näringslivs tidning fPlus verkar ha börjat se risker med samhällsutvecklingen.

Bilbränder, grov brottslighet, skjutningar och mord. Nu varnar en rad industriföretagare för att personalen inte längre vågar gå själva till och från jobbet. Det här kan sänka Sverige som land, menar ekonomen Carl Eckerdal. ”Se det som ett varningsrop från en fjärdedel av svensk industri”, säger han till fPlus.
...
– Ser vi på parametrarna som behövs för att attrahera kompetent personal som utländska specialforskare, då är miljön och tryggheten i närområdet viktigt. Läser man då om bilbränder, grov brottslighet, skjutningar och mord så känns Sverige plötsligt inte lika attraktivt längre. Det är helt klart oroande.

https://www.fplus.se/har-ar-brottsva...-land/a/2G0v3v

...då ärat Ditt namn flög över jorden.

Så här skriver de själva:

Lars Anders Johansson:
Sverige 2050: En dystopi?

Hur kommer Sverige att gestalta sig om trettio år? I en tid som upplevs snurra allt snabbare och där planeringshorisonterna tycks bli allt kortare, kan det vara värt att ibland stanna upp, höja blicken och försöka se längre in i framtiden än nästa kvartalsrapport eller opinionsmätning. De långa perspektiven och långsiktiga konsekvensanalyserna är märkligt frånvarande i den politiska debatten, trots de omfattande omvälvningar som har ägt rum och fortfarande äger rum på det ekonomiska, teknologiska, demografiska, sociala och politiska området.

Vi bad därför fem personer, varav tre skönlitterära författare, en folklivsforskare och en vänsterdebattör, att skissa på varsin vision av hur de tror att Sverige kommer att te sig tre decennier framåt i tiden. Uppgiften formulerades medvetet vagt, för att ge så stort utrymme för kreativitet och fantasi som möjligt. Uppdraget löd i sin helhet:

Eftersom vi upplever att det saknas långsiktiga perspektiv i såväl svensk politik som samhällsdebatt tänkte vi i Smedjan ha en artikelserie där olika skribenter ger sin syn på hur Sverige kommer att te sig år 2050. Det kan vara en optimistisk vision av hur Sverige kommit till rätta med dagens problem, eller en dystopisk skildring av ett land där allt gått åt fel håll. Det kan fokusera på den politiska utvecklingen, på den ekonomiska, den demografiska eller något annat.

Den här veckan kan vi presentera resultatet för Smedjans läsare. De fem texterna är sinsemellan mycket olika, men har också likheter. Det mest slående är att alla fem skribenter valde den dystopiska vägen. Om det beror på att det är mer tacksamt att skriva en dystopi än en utopi eller om det speglar hur nattsvart många i vår samtid ser på framtiden är svårt att avgöra.

https://timbro.se/smedjan/sverige-2050-en-dystopi/

Ja, något har hänt i samhället som ingjutit depressiva framtidsvyer även hos optimisterna (läs:liberaler) vilket naturligtvis avspeglas i deras alster när man ber dem beskriva vad som ligger framför oss. Det är vad jag tror.

Trådens debatt föregriper samhällets och kommer fortsätta göra det. Den som vill veta hur tongångarna kommer gå om några år, gör klokast i att följa med här för att se vad favoritdebattören kommer tycka - möjligen innan debattören vet det själv.

Vid trådens start var den icke-formulerade debattens kärna att det kommer gå åt helvete. Alla plattformade önsketänkare hade fel och vi här i kloakerna hade rätt. Varenda narrativ, trend och motexempel som nu har blivit offentlig sanning, stöttes och blöttes här först. Forskning kring mansöverskottets samhällspåverkan redovisades här, BRÅ:s statistik underkändes, nationalismens och populismens nygamla konnotationer och vitalitet påtalades innan Trumps valseger gjorde dem till faktorer att förhålla sig till för ett kommentariat som nyss slängt dem på historiens skräphög.

Demografi och identitetspolitik, tribalism och etnicitet. Nödvändiga verktyg för att förstå samtid och framtid, är blankslitna och nyslipade här, innan de försiktigt petas på av ovana händer i offentligheten.

Så långt finns inte längre några invändningar kvar, tror jag. Jag minns när ett normaliserande tal om svensk nation, etnicitet, populism och identitetspolitik var exotisk materia HÄR och betraktades med gillande eller skepsis, kanske som önsketänkande. Så är inte längre fallet.

Där det uppenbarligen finns delade meningar är kring nästa stora paradigmskifte i debatten - den bort från dystopisk handlingsförlamning och historiedeterminism, mot lösningsorienterad pragmatism och beslutsamhet. Pragmatisk i den filosofiska ursprungsmeningen jag tjatat om en sanning som många gånger måste antas, för att bli möjlig. Det klassiska exemplet är bergsklättraren som själv aktivt falsifierat sin överlevnad genom att tvivla på att ett livsräddande hopp är möjligt.

Vi talar om att dekonstruera Likvakan i Visby och förklara varför 2050-dystopierna bara är terapeutiska tankeövningar som saknar annat värde än nästa steg i analysen de kan trigga. På samma sätt som alla monomana invändningar mot kretsloppsmigration som koncept eller ordval för ett koncept, faktiskt VAR värdefulla som nödvändigt bollplank - är svartpillertrillarna och dysterkvistarna värdefulla. Men bara när de får svar på tal.

Din favoritdebattör kommer sluta resonera om vissa sakers omöjlighet, på samma sätt som han eller hon slutade prata om andra sakers möjlighet. Det finns inga problem blev det finns utmaningar som går att möta blev det går åt helvete. Där tråden startade har delar av den märkvärdiga tyckonomin nu nått fram. Men det går åt helvete är ingen funktionell destination, utan bara utgångspunkten för nästa etapp.

Dekonstruera dystopiernas analys, hitta dess svagheter och självmotsägelser - och du har samtidigt hittat konkreta lösningar, konkreta processer och trender att förstärka. De paralyserande svartpillren går genom kroppen och överlevnadens aktivitet botar baksmällan.

Näringslivet sitter dock inne med lösningen på det mångkulturella problemet. Från samma artikel.


En snabb googling på etableringsanställningar landar i nedan citerad artikel.



Så sent som 2017 ville fack och näringsliv vrida på massinvandringen av statligt sponsrade låglöneslavar med därtill hörande sociala förmåner. Läxan verkar inte ha lärts och nu två år senare är det fortfarande etableringsjobb som ska fixa biffen. Men visst är det intressant att notera att nu även näringslivet börjar skönja de brutalt destruktiva krafter vilka följer i mångkulturens spår. Den artikel du citerade ifrån är ju närmast att likna vid ett desperat nödrop.

https://arbetet.se/2017/11/28/parter...tt-att-stanna/

De borde ha bjudit in någon skribent som kunde ingjutit lite hopp till massorna, typ...

Hur lag- och ordningsmakten flyttar fram sina positioner, hur ekonomin styrs om till de som vill bidra och bidragit, hur landets gränser tas tillbaka. Hur vi tar tillbaka kontrollen över de områden som gått förlorade under tidigare massimigrationsperiod. Lokala polisstationer etableras på allvar i den storlek som behövs för respektive område med uppgift att jaga livet ur de element och deras föräldrar som inte vill anpassa sig. Där människor som inte vill eller respekterar att leva inom ramen för svensk lag och ordning får erbjudanden som inte går att tacka nej till, de måste lämna oss. Migrationsströmmen mot sverige avtar till ett minimum och återvandringsströmmen börjar ta fart under uppmuntran från politiker och media.

2023 tvingas migrationsverket lägga ner efter största skandalen i modern tid där grov aktivism och politisk styrning avslöjas. Året därpå omorganiseras ett tidigare utökat tullverk som byter namn till Tull- och återvandringsverket och får ansvar över förvarings, utvisnings, återvandringsfrågor och övriga avvisningsärenden. Sverige tar samma år initiativ till en europeisk organisation med uppgift att kontrollera kriminella nätverk, ligor och individer. Samtidigt börjar utökad registrering av personliga data, ex. dna tillåtas inom unionen för att bättre lösa våldsbrott, bidragsbrott och annan gränslös handel med knark och vapen.

Svenskar börjar rösta av en enda orsak, att få ordning på landet, vem vi röstar på är av mindre betydelse, alla som vill vara med på återtagandet är välkomna att pröva sina ideer och visioner, håller de inte måttet röstar svensken på någon annan. Man vill se mindre snack och mer verkstad. 2022 vaknar svensken, 2026 vet alla vad som gäller och vad som står på spel, 2030 börjar vi se tydliga exempel på hur det börjar gå åt rätt håll. Valen 2034-46 handlar om att inte låta liberala krafter åter få fäste med lockrop om öppna gränser ala 00-10-talet.

2050 rullar sverige på med lyckliga människor på gator och torg, framtidstron spirar och barnafödandet bland svenskar tar fart, de närmsta 50 åren ser ljusa ut.

Hur svårt kan det vara nu åter till Oyto och verkligheten

Nådens år 2019 börjar närma sig sitt slut, och det börjar bli dags att blicka tillbaka och summera årets händelser:

På minussidan:

2019 har tyvärr bjudit oss på ~100000 anhöriginvandrare. Att medelst andra människors skattepengar få försörja dessa bosättare på svenskt territorium får väl betraktas som någon märklig form av seger för de som krigar mot svenskarna.

På plussidan:

Barry Slisk -trådens naive optimist- betraktar emellertid detta som ännu en Pyrrhusseger för de som hatar oss.

På alla mediala fronter slås fienden på reträtt. Nedan ett axplock av några minnesvärda händelser:

-Arpifejden
-SÄPO går sent om sider ut med att S’ bidragssystem finansierar islamism.
-Fi åkte ur EU-parlamentet
-SD går till slut förbi S i opinionen
-BRÅ avslöjas som regimtrogen ideologiproducent
-6 pistoler stjäls från Rosenbad
-Svenska bidrag till Iraks försvarsminister
-De apatiska barnen var trots allt inte så apatiska.
-Turerna omkring JÖK:en, (ex värnskatten, Arbetsförmedlingen) exponerar det vänsterliberala kotteriets impotens på ett oerhört förnedrande sätt.
-Linnéa Claesson granskas äntligen som den charlatan hon är.
-medierna drar ned brallorna på sig själva i sin skamliga reaktion på Lamotte-gate
-och sist, men absolut inte minst, ”statsministerns” intervju.

Den svenska vänsterliberalismens sista moraliska bastioner faller som dominobrickor. Äntligen får man de julklappar man så ihärdigt önskat sig!

Den svenska filialen av nyliberalismen står inför sitt snara fall och mitt en gång så klena hopp växer: den stora återvandringen kommer rädda Sverige!

God jul, gott folk!

bra sammanfattning, men det fetade, nettot, är egentligen det enda som spelar roll. Allt annat är skrift i vatten.