Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Han jobbar på Göteborgs Universitet. Visar man det där för ledningen där så får den här snubben tårta och löneförhöjning.

Utvecklingen som alla normalbegåvade har sett komma från flera mils avstånd förvånar de mest hjärndöda PK-hjonen just nu. Istället för att undersöka saken närmare verkar reflexen vara att idiotförklara alla som inser åt vilket håll allting rör sig och förringa hotet många människor möter idag.


https://www.expressen.se/kronikorer/...gar-i-gnosjo-/

Det måste verkligen framstå som oförklarligt att folk utanför storstäder känner av en ökad otrygghet, framförallt för en adelsman bosatt på Östermalm. Annars kanske polisbristen runt om i landet, organiserade stöldligor, okontrollerad massinvandring och organiserad brottslighet vara en anledning till att man önskar bosätta sig i ett säkert område. Varför bor Schulman på Östermalm och inte i Rinkeby?

Detta är den enda fråga som behöver ställas, som respons på artikeln.

Schulman anser att US News and World Report har bra koll.


Deras listor är absurd. Serbia No 78 medan Angola är No 79. Livet i Serbia är säkert mycket bättre än i Angola. Tidskriften skriver listor för att folk gillar läsa listor. Verkligheten är att många länder är skit och Sverige kan sjunka ned om man importerar för mycket folk från andra länder.

Om Schulman eller Wolodarski flyttade till Rinkeby, när Islamister fick veta att kände judar med mycket makt bodde i närheten, de skulle attackerar de. Faktiskt de gillar inte journalister överhuvudtaget. Vifta fotoapparat på torget och det kommer otrevliga killar direkt.

Någon har påpekat att Alex Schulman är inte judiska. När jag Googlade fann jag en artikel om familjen. Enligt Expressen Alexs far Allan själv trodde att de hade judiska påbrå men kunde inte hitta någon bekräftelse.

https://www.expressen.se/kvallsposte...n-om-schulman/

Men i alla fall välkomnar Rinkeby inte svensk kultur elit.



https://www.expressen.se/kvallsposte...n-om-schulman/

Schulman slår verkligen rekord i hyckleri. Han gör det nästan till en konst Det är lite konstigt att ingen i den riktiga kulturvänstern i stockholm säger ifrån nån gång. Stockholmare är ju noga med detaljer och cred och det är så uppenbart att Schulman egentligen inte hör hemma i det där lägret.

Här har vi nån ny stjärna på Aftonhoran, Pernilla Ericsson. Aftonbladets ledarskribenter har en säregen förmåga att vrida och vända på verkligheten så att det passar in i deras skruvade världsbild. Tills nu hade jag inte hittat nån som försvarat de omdömeslösa tjänstemännen på regeringskansliet.
https://unv.is/aftonbladet.se/ledare...-bli-ett-brott

Ja, för att kunna försvara deras brev skapar hon som sagt en alternativ verklighet med skruvade sammanhang och resonerar utefter det. Pernilla Ericsson är i nivå med Schulman och Pascalido.

Kan man verkligen tala om ett medieetablissemang? Teodorescu, Arpi med flera lever ju i ett annat universum än Lindberg och Ericsson. Vänstern märker att deras grepp om media och narrativet glider dem ur händerna. De omdömeslösa dreven får ingen effekt alls. Nu senast mot Teodorescu. Stödet för henne är massivt och visar hur få som verkligen tror på Aftonbladet och DN.

Många var besvikna över att SD inte blev större, men vi kan notera att migrantkritikerna inom mainstreammedia blir allt djärvare och mer aggressiva. Chang Frick eller Ivar Arpi kan gå ett ut. Katerina Janouch eller Paula Neuding är i stort sett identiska i sin samsyn på det mesta. Så även Sanandaji och Lifvendahl. Och som politiker är det väl ingen större skillnad mellan Elisabeth Svantesson och Paula Bieler gällande invandring. Att Lööf resonerar på samma sätt som Schulman angående invandring kommer inte i längden funka för centern.

Om det nu inte finns några större skillnader, och om alla egentligen är överens om problemen, varför fortsätter Sverige ligga i topp när det gäller invandring? Trots att Sverige påstår sig ligga på EU:s miniminivå tar vi emot mångdubbelt fler invandrare än våra nordiska grannländer. Om det nu är en minoritetsuppfattning att Sverige ska fortsätta med sin världsunika folkutbytningspolitik, varför fortsätter den då som om ingenting har hänt?

En stor del av mediedebatten handlar om just den frågan. Bland annat Lotta Gröning och Widar Andersson från vänstern driver frågan liksom Teodorescu och Arpi på högersidan. För varje dag ser vi allt fler sällar sig till kritikerna. Det är inte bara journalister utan även akademiker och andra tänkare.

Frågan om utfrysning av SD är medialt känsligt. Men den är också dramaturgisk klockren. Och då media har just dramaturgi som verktyg kommer artiklar om beröringsskräcken för SD att öka. Media har ett orört smörgåsbord fullt med berättelser om väljare som tvingas ljuga för vänner och arbetskollegor om sina sympatier. Eller om brutna förhållanden och barn som tagit avstånd. För att inte tala om folk som blivit uppsagda. Det blir ju jävligt svårt för vänstern att tala om antirasism med den här typen av förakt av åsikter och förföljelse. Framför allt om det man bekämpar är representerad i riksdagen och är demokratiskt vald.

Hade det funnits någon logik hade det gamla medieetablissemanget redan vänt upp sina halsar och erkänt att de hade fel, och ångerfullt bett om tillvitelse Så som några få gjort). Men det finns ett par mäktiga krafter som gör att det blir en enorm tröghet i denna process. Och i slutändan kokar det ner till det gamla vanliga, makt och pengar (karriärer), och för dem som är ekonomiskt oberoende, en nästan autistisk prestige. Många amorteringar på söderlägenheter står på spel. Det gäller därför för att göra reträtten så långsamt och obemärkt, med uppehållande försvar av tysk WW2-slutstrids typ. Då kan möjligen tiden (tror man) sudda ut ansvarsfrågan, och karriären får en möjlighet att att reparera sig. Det är vårt, på den ljusa sidans, ansvar att aldrig låta dem komma undan så enkelt, även om vi på samma gång ska underlätta nappanvändandet för mindre betydelsefulla figurer.

Det gäller att ha gott minne och perspektiv, vi minns alla den hatstorm som sanningssägare fått känna på, både i det stora och lilla. Jag kommer inte att glömma, varken i det lilla eller stora. Dock ska man hellre fria än fälla nu när vi faktiskt kan konkludera att vi vann striden (men att islam möjligen vann segern - vi får se).

Det nosades faktiskt lite kring detta under fredagens Forumsändningar från bokmässan. Ett inslag hade rubriken Har svenska medier beröringsskräck? Belinda Olsson och en panel betående av Cathrine Gyldensted - dansk journalist och utbildare av svenska, danska, nederländska och amerikanska journalister -, Anders Lindberg och Janne Josefsson. Danskan meddelar att den uppfattning hon fått genom samtal med svenska journalister är att det finns en beröringsskräck gentemot invandringsrelaterade ämnen, något som inte uppges vara fallet i något av de andra länder hon har journalistisk erfarenhet av. Josefsson håller med medan A Lindberg naturligtvis anmäler avvikande uppfattning i frågan. Josefssons replik håller faktiskt nästan samma klass som Hakelius dräpande epitet från häromdagen: "50-öres-Honeckers".

Lindberg: Jag tycker inte det finns så mycket beröringsskräck men jag känner igen berättelsen om den.

Josefsson: Att du inte märker den är kanske inte så konstigt för du har ju total beröringsskräck skulle man kunna säga.

A Lindberg menar att det inte finns någon beröringsskräck eftersom man pratar jättemycket om invandring i alla medier. Det han lika sorgfälligt som alltid undviker att förstå är att det idoga rapporterandet av invandringsrelaterat sker genom att sas "lying in the disguise of truth". A Lindberg förstår naturligtvis att vad det handlar om är att invandringsrapporterande i sk anständiga medier från sk anständiga läger är vilseledande och att sk oanständiga människor inte känner igen sin vardagsverklighet i den bild som Sandvikenrapporter och tafatta nyheter om att fler niondeklassare uppnår gymnasiebehörighet vill förmedla. A Lindberg vidgår frankt att utan sådana som hans och hans likasinnades flitiga opinionsarbete hade vi idag inte haft den sk Gymnasielagen och ett tillskott på närmare tio tusen oidentifierade män från någonstans långt borta att glädjas åt.

Vid sidan av beröringsskräck gentemot invandringsrelaterade frågor avhandlades även dito i förhållande till metoo och vänsterextremism.

Aktuellt inslag börjar ca fem timmar in.
https://www.svtplay.se/video/1816358...0-2?start=auto

Lindberg får givetvis ha vilken åsikt han vill. Problemet är väl att andra inte vågat ha sin egna åsikt.
Det är en exceptionell feghet att inte bemöta Lindbergs tokigheter utan att istället låtit honom fortsätta i princip oemotsagd i alla dessa år. När motståndet väl börjar är det lite fegt krypskytte istället för att damma på och påvisa att karln åsikter inte vilar på någon verklighetsrelaterad fakta.

Åsiktskorridoren är ett självpåtaget hjärnspöke. skyll inte på Lindberg. Han har betalt för att driva den linjen han har gjort. En helt vanlig prostituerad.

Folk har helt enkelt varit för fega att bemöta A Lindberg. Man har inte vågat för att alla andra mobbare har följt med i drevet.

Social kompetens har det visst kallas. Vi andra kan kalla det för vad det är. Mobbning.