Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ytterligare ett bevis på att kriget har vänt och det bara återstår upprensningsaktioner.

SVT publiceras en artikel om den extrema Imanen som bjudits in till Malmö och lägger till egna
åsikter också bli bild som förstärker tesen. Way to go!

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/an...hjalte-i-malmo

Intressant att just SVT, via Billström, noterar att det är tyst från etablissemanget. SVT har av utredare fått kritik för att man varit för ensidig. Vilket betyder att man i stort sett alltid skapar en bild av invandrare som utsatta och offer. På senare tid har vi som sagt sett ansatser till att belysa de egentliga problemen. Narrativet börjar ifrågasättas.

I början av andra världskriget var svensk media "Tyskvänlig". Senare (efter bla Stalingrad) bytte man sida och blev "Britt-vänlig". Kappan efter vinden och ryggradslöst heja på vinnaren...

Det mediala klimatet har mycket riktigt blivit lättare att stå ut med under det senaste året. Ingen tvekan om den saken.

Artikeln om imam Salman al-Ouda kan dock vara ett skenmål i kriget. Jag tycker mig ana en trend där muslimer ej längre i samma utsträckning kommer att ges frikort för antisemitism.

Så länge det handlar om frågor kring judiska intressen så anser jag att det är svårt att bedöma om en artikel verkligen utgör ett exempel på om positionerna i mediekriget förändrats eller ej.

"Identitetspolitikens kollaps" - en cwejmansk profetia/from förhoppning som får mig att tänka på två användbara begrepp: åsiktskapitalistisk avreglering och den mänskliga naturens trumfande överlevnad.

Paradoxen är ju, som jag ser den, att "identitetspolitiken" är lika taktiskt oförsvarbar som strategiskt oundviklig. Och att den delvisa avreglering av debatten som gör Cwejman segerviss gentemot klumpiga turkar och muslimer, samtidigt underminerar hans egen position.

Låt mig förklara. Egentligen var det inget nytt som tillkom för att Kaplan skulle falla och göra islam kontroversiellt - det var en konstlad reglering som försvann. Det var ett energiödande embargo som lyftes, en damm som utan ansträngning öppnades.

Sedan gör gravitationen jobbet, marknadskrafterna sätter rätt pris utan styrning. Jag har ju anlagt samma perspektiv på migrationen: För att hejda och vända ett flöde ska i första hand incitamenten nivelleras, de konstgjorda, skattefinansierat snedvridande pull-faktorerna att ta sig till och stanna i Sverige, balanseras bort. Det är inte bara en energislukande elektromagnetism som lockat till Sverige, det är samma skapade, syntetiska kraft som håller många kvar.

Samma sak med MP:s varmluftballong: Det enda media behövde göra var att inte längre hålla emot informationen som länge ackumulerats. Lägesenergi blev opinionsrörelse, vilket är något helt annat än det man försökt mot SD i alla år. Där är ballongen, vad man än tycker om den, fylld av helium som det är ansträngande att hålla nere.

Aggressiv turkisk nationalism och antifeministisk islam behövde en nogsamt åsiktsreglerad offentlighet att verka i, där frågor som saknar svar, helt enkelt inte ställs. Det är i den meningen som "identitetspolitken" nu med Cwejman kan sägas vara hotad av "kollaps" - genom att embargot mot obekväma frågor inte längre upprätthålls.

Men. Det Adam och andra möjligen inte förstår är att denna avreglerings kortsiktiga triumf är helt avhängig av att paradigmets regelverk aktivt upprätthålls - nu mot ännu fler överträdare. För det är ju verkligen inte åsiktsfrihet och -konkurrens som eftersträvas, inte att alla besvärliga frågor ska ställas.

Vad är det t ex som hindrar "identitetspolitiserande" turknationalister och muslimer att fråga vad som inte är identitetspolitik med att en judisk krönkör skriver om judisk utsatthet eller Israels legitmitet, kanske från en plattform med judiska ägare? Eller vad som inte är "etnonationalism" med kurder i Sverige som aktivt sympatiserar med kurders väpnade kamp för självbestämmande?

Ja - har det nu inte öppnats upp en bredare frågeställning om varför vissa identiteter är suspekt "identitetspolitik", medan andra förlänas en sympatisk offergloria? Som ju sällan är helt självklar: T ex är det ju plötsligt självklart att turkisk nationalism är föremål för rättmätig kritik av folkmorden mot assyrier och armenier, liksom behandlingen av kurderna.

Men - hur är det egentligen med den kurdiska nationalismens rumsrenhet, med tanke på att även kurderna efter vad som berättats deltog i folkmorden mot kristna? Kommer den nu framgångsrika antiturkiska alliansen hålla ihop - eller är det kurdchauvinister som nu blir måltavla för sina politiska konkurrenters uppmärksamhet?

Ännu viktigare - inbillar sig verkligen Adam Cwejman eller någon annan att de där självidentifierande turkarna och troende muslimerna nu lärt sig sin läxa och blir mer "sunt medborgarpatriotiska"? Har deras känslor för den egna ingruppen blivit svalare, deras sammanhållning mindre?

Eller har de bara lärt sig att bättre vakta vad de säger i manövrerandet för sitt exkluderande gruppintresse, precis som smidigare aktörer alltid förstått? Eller förstått behovet av egenkontrollerade plattformar? För det var ju det här med den mänskliga naturens trumfande överlevnad. Att vi alla är gruppidentifierande primater som instinktivt förstår och söker en gemenskap, en ingrupp att tillhöra och dra individuell konkurrensfördel av.

"Identitetspolitikens kollaps" är alltså knappast i sikte och "medborgarpatrioten" ett fabeldjur. Om Adam inte håller med mig om att framtiden är partisk i ett etniskt fragmenterat Sverige, så kunde en fruktbar ingång vara förklara/fördöma/föreslå lösningar på problemet med att afroamerikaner och judar i USA i varsin ända av klasspektrat förenas i sitt blockröstande beteende över 80% (enligt liberalen Sam Seder).

Om inte ens den mest välutbildade och resursstarka av etniska grupper kan lära sig att glömma att politiskt manifestera sin identitet ett dugg bättre än sin klassmässiga motpol - hur går det att inbilla sig att en allt mer pressad vit majoritetsbefolkning på väg mot minoritetsstatus inte kommer att ta efter?

På den avreglerade politiska marknaden är identifikation den allra största konkurrensfördelen. Turkisk, kurdisk, judisk eller muslimsk identitet är inte i behov av ledarsidors bekräftelse eller statsbidrag - även om båda förstås är välkomna. Att göra åtskillnad på det legitima i turkens och muslimens gruppsjälviskhet och judens och kurdens - det fungerar bara om många frågor inte ställs, om ett selektivt repressivt paradigm upprätthålls, trots sin inbyggda sprängkraft av inkonsekvens, dubbla måttstockar och hycklande.

Och bortom alla dessa frågor om minoriteters kivande särintressen, finns förstås den viktigaste av dem alla: Svensk folkrätts överordnade legitimitet i Sverige. En fråga som bara har ett acceptabelt svar, när den väl är ställd.

Nej, jag är rädd att MSM enbart försöker återlegitimera sig gentemot nymedia. Sina övriga hjärtefrågor -- framför allt, förstås, andredyrkan men även likhetsfeminism/genus och temperaturalarmism -- kommer man behålla. Att man nu beslutat sig för att kasta radikal islamism under bussen är bara för att få rättning i leden och för att det visade sig att islamisterna, till allas enorma förvåning, inte var intresserade av att bli goda socialliberaler med intersektionell inriktning -- så länge de inte själva tjänade på det genom att låtsas, förstås.

Men det kommer inte att påverka något annat alls. Man kommer fortfarande att hävda att "moderat" islam är jättebra. Man kommer fortfarande att hävda att kolonisationen av Sverige är bra, lönsam och nödvändig. Man kommer fortfarande att hävda att man minsann är granskande och opartiska och de enda riktiga journalisterna. Man kommer fortfarande att publicera Masoud Kamalis drapor om de rasistiska strukturerna som ger svenskar möjlighet att beklaga att landet stjäls från dem.

Det är ingen vändning i något krig. Det är att konsolidera fronten genom en minimal reträtt på ett område för att få en bättre position gentemot fienden. Och fienden är nymedia, som arbetat upp en högre trovärdighet hos många än de döende gammelmedierna genom att beskriva den verklighet många upplever men gammelmedia ignorerar.

Det kommer med stor sannolikhet komma attacker mot nymedia snart, eftersom de är ett sådant enormt hot mot gammelmedia (och drivs av enstaka personer, dvs de är jämförelsevis lätta att attackera).

Även om jag välkomnar det högre taket och tycker att diskussionen om vilka värderingar som är acceptabla inom ett parti var bra så är jag också lite skeptisk till om vi verkligen står inför en förändring till konsekvensneutral och faktabaserad journalistik. Det kan synas så nu.

Men media var lite för snabba med att slå sig själva på bröstet med artiklar om att "titta här, trots att vi journalister i stor utsträckning gillar MP så granskar vi dom ändå - kritikerna har fel om oss". Det rimmar illa i mina ögon att gå ut och pressa på om detta och känns bara som att man var tvungen att offra något och hoppas på att det skulle vara alla bevis som behövdes för att kunna återgå till den normala ordningen igen.

Jag är inte imponerad av någon som gör fel 1000 gånger, och sen går runt och mallar sig för att de den 1001:e gången gör rätt. Allt handlar om de nästa 1000 gångerna för mig - återgår man till att på det stora hela taget göra fel, eller har man lärt sig något och valt att utvecklas?

När Svenska Dagbladet publicerade Kamalis debila debattinlägg (http://www.svd.se/muslimer-maste-kun...svensk-politik) väcktes en misstanke hos mig...

Denna misstanke tycks bekräftas när SvD idag upplåter plats på sin debattsida åt tre verklighetsfrämmande grön ungdom:are:

http://www.svd.se/mp-maste-sta-for-l...rbulensen-i-mp

Nog borde väl den överväldigande majoriteten av SvD-läsare anse att detta är substanslöst dravel som inte har något i verklig politik att göra?
Nog borde väl även SvD:s debattredaktör begripa detta?
Följaktligen väcks frågan om SvD medvetet släpper igenom sådant här för att visa var identitetsvänstern och asylaktivisterna i MP faktiskt står? Att man publicerar det adolescenta dravlet i avskräckande syfte, men under politiskt korrekt täckmantel: "Nejdå, vi uttrycker inte någon egen åsikt i migrationsfrågan, vi låter bara MP:s sanna förespråkare komma till tals..."

Det du missar i din analys är att slaget inte står mellan gammal och nymedia utan mellan eliten och folket. Folket idag har sociala medierna till sitt förfogande och det är ett extremt potent vapen som driver debatten framför sig. Det gör att det problemformuleringsprivilegium som media haft är long gone. Visst kan man säga att Kaplan skandalen inte tog fart förrän gammelmedia började nysta men själva fröet var gräsrotsjournalistik med inga eller ringa ekonomiska medel som slog ut gammelmedia.

SVT reportrarna som tagit på sig äran och sagt sig ha mer material har inte på något sätt bevisat detta än.

Det enda område där gammelmedia fortfarande har ett inflytande är i TV mediet, men även där hugger sociala medier in mer och mer. Man ser hellre på klipp från rekommendationer av människor man litar på, än tablå TV. Detta kommer accelerera mer i framtiden.

Detta paradigmskifte gäller globalt i ännu högre grad i länder med mer repressiv lagstiftning.

Kaplan-skandalen "tog fart" exakt när gammelmedia började dreva.
Uppgifterna om Kaplan är dock urgamla och har förts ut i massvis av sociala medier.
Makten ligger där människor tror att makten ligger, hos den som anses ha rätt att definiera. Den dag en Kaplan-typ får avgå för att han har avslöjats (Flashback) har vinden vänt; nu är det inte det som har skett, utan människor har väntat på att Kaplan har definierats som oönskad (gammelmedia). Sociala medier har alltså makten att avslöja, men inte makten att definiera.

Så länge en präst anses vara en legitim kanal till Gud kommer hans åsikter i moraliska frågor efterfrågas.

Så länge människor tror att gammelmedia eller politiker står för "en högre moral" (vilket vare sig är sant eller ens deras uppgift) så kommer definitionerna att respekteras.

Än så länge kommer du att straffas hårt socialt om det skulle komma fram vem du är på Flashback. Se det som ett lackmustest på hur landet ligger. Den dagen ett sådant avslöjande genererar en ointresserad axelryckning hos din släkt/arbetsgivare eller svaret "jaha, han får väl tycka vad han vill" eller "vem är du att döma hans moral" så kan man prata om att gammelmedia förlorat sin betydelse.

Nu blev det väl fel? Mellan eliten och folket?

Det är deras verklighetsbeskrivning. En mer realistisk verklighetsbeskrivning är mellan den självutnämnda eliten och folket. Och i internettidevarv så är den gamla självutnämnda eliten numera e-liten i sammanhanget då de inte längre har kvar sitt problemformuleringsprivilegium.

Point taken. Håller med om det. De är självutnämnda.