Citat:
Paradigmskiften att använda som jämförelsematerial kan vara Franska revolutionen, Maos kulturrevolution, Luthers reformation eller kommunismens fall.
I alla fallen möttes makthavare med anspråk på absolut tolkningsföreträde och deras ingrupper av en ny verklighet, som inte lät sig förnekas, berättas om, längre. Makten över narrativet gick förlorat, helt eller delvis och vissa huvuden rullade, medan andra bara bytte hatt.
Vi kan utgå från att nuvarande paradigm är dödsdömt, men nog också att nästa paradigm kommer att bäras upp av opportunister och kappvändare som är snabba i fötterna.
Frågan jag finner intressant är om paradigmskiftet kommer att vara mer som avstaliniseringen under Chrustjev och tillnyktringen efter Franska- och Kulturrevolutionen. Ett "nä, nu får vi fan lugna ner oss", idealismens devalverande och sökande efter hållbar pragmatism.
Eller mer ett tvärt systemskifte som när DDR föll och desavouerades eller den protestantiska reformationen som övertrumfade Rom i kristenhet, istället för att vara sekulärt neutral.
Jag tror att verklighetens seismiska krafter är så stora att alternativ två är mer sannolikt än det första, åtminstone i längden. Inte ens ett fryntligt, svenskt konsensussökande SD har makten att berätta sin berättelse så att verklighetens oljud överröstas.
En tanke är att den borgerliga glasnost kring migrationsparadigmet vi beskriver just nu i tråden förstås syftar till en specifik sorts, kontrollerad perestrojka i form av "sänkta trösklar". Men att våra opinionsbildande små-Gorbatjovar lika lite som förlagan kontrollerar utvecklingen och att Jimmie Jeltsin kan bli den som tar hem spelet. Vem Putin visar sig vara återstår att se.
I alla fallen möttes makthavare med anspråk på absolut tolkningsföreträde och deras ingrupper av en ny verklighet, som inte lät sig förnekas, berättas om, längre. Makten över narrativet gick förlorat, helt eller delvis och vissa huvuden rullade, medan andra bara bytte hatt.
Vi kan utgå från att nuvarande paradigm är dödsdömt, men nog också att nästa paradigm kommer att bäras upp av opportunister och kappvändare som är snabba i fötterna.
Frågan jag finner intressant är om paradigmskiftet kommer att vara mer som avstaliniseringen under Chrustjev och tillnyktringen efter Franska- och Kulturrevolutionen. Ett "nä, nu får vi fan lugna ner oss", idealismens devalverande och sökande efter hållbar pragmatism.
Eller mer ett tvärt systemskifte som när DDR föll och desavouerades eller den protestantiska reformationen som övertrumfade Rom i kristenhet, istället för att vara sekulärt neutral.
Jag tror att verklighetens seismiska krafter är så stora att alternativ två är mer sannolikt än det första, åtminstone i längden. Inte ens ett fryntligt, svenskt konsensussökande SD har makten att berätta sin berättelse så att verklighetens oljud överröstas.
En tanke är att den borgerliga glasnost kring migrationsparadigmet vi beskriver just nu i tråden förstås syftar till en specifik sorts, kontrollerad perestrojka i form av "sänkta trösklar". Men att våra opinionsbildande små-Gorbatjovar lika lite som förlagan kontrollerar utvecklingen och att Jimmie Jeltsin kan bli den som tar hem spelet. Vem Putin visar sig vara återstår att se.
Revolution eller reformation, kanske man kan sammanfatta det som?
Det är rimligt att söka paralleller i historien. Särskilt sådana som inte ligger så långt bort, varken geografiskt eller i tid.
Men vad säger att sagan har ett gott slut? Svensk borgerlighet kan paradigmskifta bäst fan den vill. Den är en flugskit till politisk kraft och dess tänkare under förändring återfinns utanför politiken. För annorlunda för att vara en del av Moderaterna eller KD, för fina och - inte minst - fega, för att ta klivet till SD.
