Citat:
Ursprungligen postat av
SigmenFloyd
För några timmar sedan utfördes en sannolik terrorattack i Danmark mot ett möte på temat yttrandefrihet där bland annat Lars Vilks var inbjuden.
Aftonbladet har i sina rubriker och puffar kallat tillställningen "mötet" samt "Lars Vilks-mötet".
Jag undrar varför man inte vill använda ordet "yttrandefrihet".
Tillägg: I livechatten på Aftonbladet har man klistrat in Danska polisens signalement på en av gärningsmännen. Polisen beskriver mannen som "arabisk udseende". En uppgift som konsekvent utelämnas av reportern i Aftonbladets live-sändning på samma sida.
[Min fetning]
Aftonbladet, att du behöver ställa frågan?

Som redan diskuterats i tråden: Yttrandefrihet och mångkultur (från länder som saknar eller har förlorat kontakten med en resonerande filosofisk tradition, aldrig genomgått en upplysning och saknar en positivistisk kunskapssyn) förhåller sig till varandra som olja och vatten. Eller kanske snarare som eld och bensin. Ett "Lars Vilks-möte" minsann. Som
det här va? Ja, då är ju signalement ändå totalt överflödigt.
Vilket intresse Marteus och Selimovic utspel har väckt i tråden. För några månader sedan,
efter att ha sett det här
klippet skrev jag ett inlägg i tråden om vad som händer när man stänger en debatt. Det vill säga bygger en åsiktskorridor. Visst kontrollerar man diskursen men till priset av intellektuell atrofi, retorisk degeneration, förlorad andlig spänst och allvarliga kunskapsbrister. Marteus har vittnat personligen (
Jag är åsiktskorridoren) och vad det verkar söker hon en delvis ny riktning, hon verkar vara på någon slags personlig resa. Jag tror som sagt på hjärtats oro och förnuftets kraft och var hon hamnar vet vi inte. Så länge hon ger akt på korridoren och dess skadliga effekter lär hon som ett minimum bli intressantare som skribent än hon var för bara ett par dagar sedan.
Selimovic uppfattar jag som mer av en karriärist med gott väderkorn för opportunism. Kanske är det egenskaper man får tillfälle att odla i de
jugoslaviska pionjärerna, vad vet jag. Dessutom är han mer än bara måttligt begåvad. Han vet att islossningen har börjat och att floden söker sig ett nytt lopp och han anpassar sig.
Fler ska komma. Somliga kan bli våra egna rasande profeter, andra kommer att drivas av karriärskäl, åter andra drivs ut åsiktskorridoren av hjärtats oro och sökandet efter förnuft. Där stöter de på en annan värld än de trodde och justerar sina åsikter. Tiden får utvisa vem som är vad.