Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, att ta bort ministerposterna är ju faktiskt att kapitulera. Man erkänner att det gått åt helvete och att ingen vill ta i områdena längre. De tror att det ska hjälpa mot SD, men precis som vanligt blir det tvärtom. Den bästa tillgången för SD är att motståndarna inte har någon som tänker som fienden. Därför kan de aldrig tänka ut ett smart nästa drag.

Migrationsfrågorna lär falla på justitieminsiter Morgan Johanssons (S) bord. Det är en arbetsfördelning som är ganska vanlig i andra länder och den tillämpas även i Norge där Frp har justitieministerposten.

Ja, det är en rimlig arbetsfördelning i Norge liksom det hade varit det i Sverige... 1974. Men när man har industrivärldens största invandringstsunami kan man inte låtsas som att det är ett område bland andra.
Ställ det i relation till att vi är ett av världens mest jämställda länder men ändå får vi en jämställdhetsminister.

Jag delar denna uppfattning och jag tror att detta kommer att slå bakut för regeringen och (S). Jag kan förvisso se en strategisk poäng (skulle man införa strängare regler, vilket ett traditionellt (S) borde göra, skulle det vara enklare att inte ha en enskild minister som hamnar i skottgluggen, utan istället låta hela det mäktiga partiet och vänsterregeringen samlat bemöta denna kritik) men jag betvivlar att det är så som man har resonerat, även om jag inte håller det för omöjligt. För migrationspolitiken kommer att skärpas under innevarande mandatperiod, frågan är om Löfven redan har börjat planera för det eller ej.

Det skall bli intressant att se hur detta med avsaknad av migrations- och integrationsminster tas upp i media. Det har ju varit mycket klagomål på att integrationen inte fungerar (vilken det dock gör, bäst i världen faktiskt). Borgliga tidningar kommer gissningsvis att klaga: "Ett så stort och viktigt område måste förståss ha en egen minster".
Vänstertidngar kommer att säga: "Ett så stort och viktigt område att man inte har en egen minster utan HELA regeringen jobbar med frågan".

Frågan är vem som skall ta debatter om detta i riksdagen? Blir det justieministern?

Johansson Heinö kommenterade det i SVT nyss. Han var inte nådig.

Cwejman är inte heller nådig:
http://www.svt.se/opinion/article2370718.svt

Marteus stämmer in:
http://bloggar.expressen.se/opinions...-under-mattan/

Kan detta inte vara en del i den strategi vi sett allt mer av -"Vi är helt bundna av internationella avtal & konventioner, det går inte att minska invandringen från politiskt håll"- ?

Då behövs inga ministrar, utan enbart ett gäng ansiktslösa byråkrater som administrerar dessa tvingande avtal & konventioner.

Jo, så är det. Den handlingsförlamning som länge funnits hos t ex socialtjänst, polis, lärare m m ("man kan ju inte säga nånting längre utan att bli anklagad för rasism") har institutionaliserats och letat sig ända upp till högsta beslutande organet. Det är så obekvämt att det nu inte finns någon kvar någonstans som vill ta i det. Märk väl att Luciabeslutet fattades direkt av regeringen. Inte riksdagen som helhet, bara regeringen. Regeringen kunde ta upp enskilda fall till asylprövning och ge prejudicerande avslag.

Nu ligger allt på Migrationsverket som redan innan valet lät meddela att det är omöjligt att begränsa invandringen. Omöjligt.

I efterhand kan konstateras att Billström måste ha varit gjord av en sällsynt kombination av stål och teflon, som i 8 år (längre än någon föregångare) lyckades behålla en post som S och MP inte ens vågar tillsätta.

Wow, man är mer illvilligt listig än jag kunnat tänka mig. Ingen integrations/migrationsminister innebär att ingen egentligen sysslar med de frågorna. De finns liksom inte. Ingen finns att ställa till svars, ingen som kan formulera åtgärder på problemen, vilka därför inte heller finns. Massiv arbetslöshet bland invandrare späds ut i allmän arbetslöshet, massiv underprestation i skolan späds ut i allmän nedgång i resultaten, massiv överanvändning och beroende av socialbidrag syns inte, massiv överrepresentation i kriminalitet och på fängelser försvinner ansiktslöst in i cellerna.

Precis så har man tänkt. Oturligt nog för dem är det ett feltänk som grundas i den svenska övertron på politikens styrande kraft. Att folk röstar på SD beror på problem de ser i verkliga livet. Dessa problem försvinner inte för att S och MP signalerar att de inte är prioriterade. Lika lite som en chockvåg av kriminalitet skulle sluta besvära folk om man avskaffade justitieministerposten.

Tja, världens "bästa" jämställdhet - en jämställdhetsminister.
Obefintlig försvarspolitik - en försvarsminister.

En vettlös och havererad invandringspolitik - ingen integrationsminister.

Ansvarsflykt, dimridåer och skönmålning tycks vara viktiga ingredienser i denna regeringssoppa.

Ord och inga visor i exp(RG)essen. Inga jubelrop direkt heller från det rödbruna SvT.

Kan det här få några konsekvenser? Kan det vara så att Löfvén räknade med att mediaeliten inte skulle bevaka den underbara invandringsfrågan så hårt om det inte fanns en fysisk minister att bevaka? Kan det slå tillbaka på honom själv?