Bibliotekstjuven

Vakterna står vid det som numera är ingången till biblioteket. När Burius jobbade där var in och utgången vid mittendörrarna. Nu för tiden sitter vakten vid dörren närmast lånedisken.

Tack för detta svar!

Jag slogs också av hur lite gemensamt rollgestalten John har med verklighetens Anders Burius. I serien framställs han som en bortkommen, misslyckad och avundsjuk tönt, men ingen bland hans av journalister sedermera utfrågade kollegor har någonsin förknippat honom med dylika egenskaper. Dessutom är det, som tidigare påpekats i tråden, fullkomligt osannolikt att en person som tagit sig igenom en lång forskarutbildning så fullständigt skulle ha misslyckats med att tillägna sig de mest grundläggande av den akademiska miljöns sociala koder och spelregler. Johns fru å sin sida framställs som en obildad, småkorkad och pigaktigt naiv varelse som inte ens vet vad KB är för något. Inte heller detta är särskilt sannolikt och jag betvivlar starkt att bilden av henne är särskilt verklighetsförankrad.

Tom Goldman däremot, en tidigare kurskamrat till John som kommit att bli en av hans närmaste chefer, framställs som en belevad och lyckad överklassmänniska som uppvisar en lätt patroniserande attityd gentemot sin nyanställde kollega. Han finner uppenbarligen John ganska pinsam i all sin nervösa osäkerhet, men kan med den socialt överordnades karakteristiskt nedlåtande saktmod ändå unna sig friheten att tycka lite synd om honom. Det vore intressant att få veta om denne Goldman är kalkerad på någon verklig person som Burius under sin levnad och karriär haft något att göra med. Jag ställer mig starkt tvivlande till detta. Goldman – notera övertydligheten i valet av det kanske mest välbekanta judiska efternamnet av alla – spelad av juden Reuben Sallmander, finns förmodligen bara där för att den svenske mannen (germanen, ariern, gojen) ska framstå som sämre: underlägsen och undergiven.

Egentligen är det John som borde förkroppsligat Goldmans egenskaper. Folk som kände Burius har nämligen vittnat om att man aldrig skulle ha kunnat tänka sig att han kom från en så pass blygsam social bakgrund.

Dramaserien har regisserats av Daniel Lind Lagerlöf, som av utseendet att döma med största sannolikhet är av judisk börd:

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/archive/00230/enk6_230917w.jpg

Här med den karakteristiskt stirriga judeblicken (01:00 in i klippet):

http://www.youtube.com/watch?v=8ZrREFggr6Y

Att en 42-årig, redan ganska erfaren och välrenommerad regissör som Lind Lagerlöf inte skulle vara medveten om att litteraturvetare näppeligen hänger på Riche förefaller tämligen befängt. Självklart vet han sådant. Richescenen kan därför inte ses som något annat än en billig förevändning för att ytterligare understryka Johns sociala och ekonomiska och förnedring.

Vad gäller den slemmige ockraren Sven-Olof "Solo" Olsson (det vore ju alltför riskabelt att förse honom med ett judiskt namn) som John i finansiell desperation söker upp så spelas denne av Björn Bengtsson och ingen torde väl med uppriktigheten i behåll kunna påstå att han ser särskilt genuint etniskt svensk ut (påminner däremot en hel del om juden Ted Ekeroth):

http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/3367/1191030_520_292.jpg

Är då inte allt detta bara en massa lösa spekulationer, gränsande till rena stollerier? Tja, det kan man ju tycka. Och jag klandrar faktiskt inte den som tycker det.

Men tänk åtminstone tanken! Är det egentligen särskilt långsökt att ett så pass etnocentriskt, makthungrigt och rasistiskt folk som judarna, med sin groteska dominans inom film- och mediaindustrin inte skulle låta sin egen självsyn, sina egna värderingar och sin egen världsbild sätta avtryck i de egna produktionerna? För mig är det uppenbart att vissa mönster ofta återkommer i judiska produktioner (den amerikansk-judiska TV-serien Hung och judinnan Lisa Langseths Till det som är vackert är två andra i tiden närliggande exempel), men separata trådar i detta specifika ämne existerar med största säkerhet redan.

Min avsikt är alltså inte att få diskussionen om Bibliotekstjuven att spåra ur till att handla om judar. Jag ville bara komma med ett par iakttagelser och funderingar, för den som kan tänkas vara intresserad. Sedan är alla fria att jonglera med vilken sorts hermeneutik de själva vill.

UNT:s kulturchef Lisa Irenius uppmärksammar det komplicerade i att göra markanta avsteg från den biografiska verkligheten i en produktion som kan komma att forma allmänhetens bild av en person vars anhöriga fortfarande är i livet:

http://www.unt.se/kultur/komplicerat-utnyttja-sann-historia-1207590.aspx

Hon har givetvis rätt, men borde samtidigt veta att judarna inte bryr sig det minsta om följdskador.


Ja, tänk vilket lustigt sammanträffande att dessa iakttagelser råkar komma från just dig, forumets egen lilla ärkejude.

Var inte båda föräldrarna akademiker? Rent av professorer vill jag minnas

Hade sett fram emot detta drama men kan efter att ha sett första avsnittet besviket konstatera att serien saknar de grundläggande premisser som hade fått mig att vilja titta vidare. Bara en sån sak som att de valt att inte följa det verkliga händelseförloppet och dess kriterier - det som FunkyCatso tar upp bl.a. - och istället löst baserat dramat på KB-mannen gör ju det hela till vilken taffligt uppdiktad svensk dramaproduktion som helst. Tycker verkligheten var nog spektakulär i det här fallet och således onödigt och rent dumt att krydda med en massa sociala tillkortakommanden hos Burius och övrigt dravel som inte stämmer överens med verkligheten.

Vafan händer?! I första avsnittet var han ju lite bakom men nu är han helt utvecklingsstörd.. Alldeles för överdriven karaktär. Pinsamt

Ja och nu tycks ämnet bli "antisemitism".
Tom Goldmann säger att Bureus hatar honom ja alltid är de hatade.
Därefter Tom Goldmann blir oskyldigt misstänkt för biblioteksstölderna.

Håller med. Så jävla tråkigt och dåligt skådespeleri.

Någon som vet vilka böcker han stal? Mississippi-nånting nämndes?

Tänker inte klaga på soundtracket i alla fall. Mycket stämningsfullt.

Pja, samtidigt som den otroligt norm-avvikande och klumpiga huvudkaraktären brister i trovärdighet inför verkligheten så får jag ju erkänna att det höjer spänningsfaktorn i serien avsevärt.

Bra serie, Hitchcock-klass på den.

Låg och kikade på den stenad, inte ens då kunde jag njuta av programmet.