Sorgliga filmer - gråter ni?

Har aldrig gråtit till en film, faktiskt inte ens varit i närheten. Skulle vilja kunna det dock, hade kanske varit nyttigt
The Green Mile tycker jag däremot är en väldigt bra film.

Good Will Hunting är en helt underbar film..

Har inte haft mycket tid att kolla på film det senaste taget. Men filmer man sett som man blir rörd av är.

-Good Will Hunting
- Den gröna milen
- Nyckeln till frihet
- Pearl Harbor
- Armageddon
- The Rookie
-

Jag gråter tämligen ofta till filmer. I alla fall om jag ser dom ensam. Något som i stort alltid får mig sentimental och gråtfärdig på senare tid är gamla människor i sjukhussängar. Inte så konstigt när man suttit bredvid när farsan dör i en sådan.

Om jag gör... Det är väl i princip sorgliga eller lyckliga sekvenser i filmer jag ser som kan få mig att gråta, utöver att gå på begravning då. Jag kan bli tårögd eller rentav brista ut i en skvätt gråt över någon riktigt känslig sorglig nyhet jag läser på Text-TV eller så också, om något litet barn dött tragiskt i någon olycka.

Ett dödsbud om en kändis som stod mina sinnen mycket nära har fått mig att brista ut i hejdlös gråt en god stund just då, 11 maj 2001... Douglas Adams. När hans tre credits i förtexterna dök upp när jag såg svenska premiären av Liftarens guide-filmen i somras var det riktigt nära igen, det måste jag säga.

Gråta är naturligt och gråta är viktigt, en kroppens egen kanal för att sprida endorfiner i oss och faktiskt rena bort de sorgliga känslorna och få oss att må mycket bättre igen. Att ha tränat bort förmågan att gråta är att ha tränat bort en väldigt viktig del av den mänskliga naturen hos sig själv. En stor livslögn som vissa men inte alla västerländska kulturer har präntat in hos sina män.

Lista vilka filmer jag har gråtit till... ojojoj... Det skulle kanske vara lättare att lista filmer jag inte gråtit till...

Men jag ska inte försöka med det heller...

The champ från 1979 med jon voight är en riktig tårdrypare,den som kan hålla tillbaka tårarna till den filmen har ett hjärta av sten.http://imdb.com/title/tt0078950/

Visst fan fäller jag en tår ibland.
Senast igår faktiskt, precis i ögonblicket filmskaparna ville att man skulle göra de, filmen var "just like heaven". Riktig sentimental skit men ändå kom tåren.

Annars den tecknade black beauty, Grät jämt när jag var liten och kollade på den, kan svära på att jag skulle göra det nu med.!

Sportfilmer!! Mest för att jag hållt på mycket med det själv och kan relatera på sätt och vis.. Talet i "Any given sunday".. ohh my god.

De enda (tror jag iallafall) filmerna jag gråtit åt är Sling Blade och Lejonkungen .
Den förstnämda tyckte jag förövrigt var förjävligt bra!

Jag började nästan gråta till "Big Fish" men eftersom min kompis va med så gjorde jag inte det. Grät lite till "Crash" i "mantelscenen", eller det va mer som ett skratt först som sen utvecklade sig till gråt... skulle verkligen vilja ha det på film. Tror att jag blev lite tårögd på KingKong oxå.

Snyftade en hel del när jag såg Brokeback mountain. Det kanske berodde på att jag var extra känslig den dagen iom att jag var bakis, men men..

Nej, det gör jag (verkligen) inte.

Att säga att jag ser ner på killar (könsroller ftw!) som gråter till filmer vore inte riktigt korrekt. Men däremot så tycker jag att det är väldigt... konstigt, i brist på bättre ord.

Och sen, vad är det med The Gladiator? Den enda filmen som nästan skulle kunnat bli den jag gråtit till var Grave of the fireflies (?) och då handlade det ju om små barn dog, inte om någon "stackars" stor stark romersk general...

Jo... men du... jag tycker att du just nu är en väldig... hycklare i brist på bättre ord, "Nästan skulle kunnat" funkar liksom inte. Det är inte svårt att förstå varför killar kan gråta när dom kollar på film. Nu har jag givetvis inga belägg för vad jag ska skriva, men någonting säger mig att dom flesta i din umgängeskrets inte riktigt kommit i kontakt med sin manlighet ännu och detta är anledningen till att du finner det lite svårt att förstå. Men oroa dig inte, det kommer med åldern, för du är väl 18? :P

Den enda film jag har gråtit till är "Mission to Mars", det var runt 8:an och då hade jag feber samtidigt, så jag var lite yrig.
Jag har nog gjort det till andra filmer, men jag kommer inte ihåg nåt av det.
Man måste nog vara väldigt inne i en film för att börja gråta till den, och det finns inte så många filmer som är gripande för mig. Speciellt inte dramas tror jag inte.