Fast jag tycker det vore klart festligt om han lyckas ställa till en riktig trainwreck-turne i sommar med allt från sluddrande förolämpningar och kränkande av publik, trilla från scenen och pissa på sig.
Då skulle han iaf ha ett underhållningsvärde vilket han i mina ögon inte haft sen 80-talet.
Då skulle han iaf ha ett underhållningsvärde vilket han i mina ögon inte haft sen 80-talet.
Uffe,
behöver dig nu,
dom ockuperande fittsprutorna producerar röster som svängdörrarna på EPA.
Mälarö kyrka, skrålades det till när jag körde dit.
Inte numera,
är rädd att börja böla,
och att böla är inte min stil, passar inte i den, den är inte jag.
Nu utplånas vi,
vi går till historien som världens mest intelligensbefriade kvinnor.
Nu kör jag Almost-heaven--countryroad-take-me-home istället, pallar den.
Hur sjukt är inte det,
när vi har en egen.
Landsväg förresten, hit var det båt eller isen med häst som gällde till långt efter kriget.
Vet inte hur många av kyrkans män, kvinnor, som förrått oss.
Förrått oss, omedveten medveten önskan att skada, förstöra, oss som lämnade.
Det måste göra ont att bli så massivt ratad.
Vill tro att de flesta stått pall.
Du skriver i Vardagar, nån stans första 400 sidorna, letar inte, vill fortsätta läsa, om Jomshovs uttalande om vad nån präst prost sa.
Vet inte om just den sa så men det finns dom som gör,
och inte bara säger, dom gör.
Tyvärr kan man ju inte säga att vi har stöttat dom i att låta bli,
religionsfriheten blev den trojanska hästen.
“I somras knackade jag försynt på en dörr som stod öppen till en pytteliten stuga.
Stugan, som i de femtio år jag minns oftast varit ett tillbommat ruckel omgärdat av tistlar och kers.
--Förlåt, jag ville inte störa, jag blev bara så glad över att någon har gjort det så fint här.
Dom har kyrk-kaffe därinne.
--Finns det fortfarande sånt, är jag på vippen att vräka ur mig.
Jag är pinsamt noga med att tala om att jag inte är religiös, varför känner jag att jag måste trycka på det, i det här läget är det rent oförskämt men jag reflekterar inte ens över det.
Jag är också noga med att jag har band till trakten, det är viktigt för mig.
Det hänger ett stort kvinno-porträtt i den lilla kammaren, det enda porträttet i stugan, hennes klädsel säger 1800-tal.
--Vi hittade henne i likboden, hon var lärarinna här.
Likboden är större än pytte-stugan som var klockargården.
Störst är det som var skolan, skolan är större än herrgården som är större än kyrkan även om kyrkan är högst.
Det är kyrkan som syns på håll.
Kyrkan här är den minsta i sitt slag,
tänker att det är för att hon fanns här,
kvinnor som hon.
Hon som reste, kanske den enda sten av kvinna rest där hon talar om sig själv som fått stå kvar
--Härmed äger jag dittan dattan stora områden.
Här fortsatte man att försvara henne.
--Kom gärna till en gudstjänst, bjuder dom in när vi skiljs åt.
Och jag tackar generat nej, det är inte min grej.
Jag vill säga att jag gör min grej, det som kommer an på mig,
men jag vågar inte,
så illa är det,
där har vi hamnat nu.
När jag ser till graven händer det att jag passar på att göra fint där jag tror att Tore ligger.
Tore kom från traktens då sämst skötta hem, en enda gång var vännerna hemma hos honom, dom hade aldrig sett maken till misär.
-- Jordgolv, alldeles svarta lakan, smutsigt överallt, det går inte att föreställa sig, vi trodde ingen kunde bo så, förfärades mannen som berättade ett trekvarts-sekel senare, och då var han ändå tonåring när det begav sig.
Det snuddades sen aldrig vid det, Tore var omtyckt och man generade honom aldrig igen med att gå hem till honom.
Tore grävde det stora utfallsdiket, så väl behövt, för hand, ja, det var tänkt att hans pappa och han skulle göra det tillsammans, det var nog så han sålde in det, men det var nog ändå förstått att det skulle bli Tore, 15, som ensam grävde allt.
--Det gick bra för Tore, han fick tag i en bra kvinna, mycket tragiskt att han inte blev gammal.
Det fanns uppfostringsanstalt, sånt, här, med omtalad hyllad metod.
En gång frågade jag om det aldrig var problem med det.
--Hmm...En gång när jag var grabb var det en som var dum mot en flicka, förstår du… Vi var skolkamrater, hon gick några klasser över mig.
Hennes farsa sköt honom, han kröp, långt, ända in på deras område. Och han dog där, på deras område, så det där tystades ju ner.
Det gick bra för henne, hon kom oftare och skötte grav än du, ja, hon är ju säkert död nu.
Så metoden var/är kanske hyllad, men det var inte bara den som var orsaken.
På avstånd ser jag hur hon, den mest lömska kvinnan av alla, hon som täcker sitt hår, stolt bär våldtäktsfanan, långsamt dröjande går förbi stugan där det har gjorts så fint.
Måtte dom inte bjuda in henne.
Dom måste vara smartare än så.”
Det är också att jag är skyldig honom det,
att inte sumpa oss,
honom,
Skölden,
Harald,
Haralden.
Uffe,
jag blev sårad, ilsk, när du skrev att Eva Röse var den enda vackra kvinnan i våra kvarter, nåt sånt, exakt vad har jag glömt.
Jag har släppt det nu,
behöver dig nu,
dom ockuperande fittsprutorna producerar röster som svängdörrarna på EPA.
Mälarö kyrka, skrålades det till när jag körde dit.
Inte numera,
är rädd att börja böla,
och att böla är inte min stil, passar inte i den, den är inte jag.
Nu utplånas vi,
vi går till historien som världens mest intelligensbefriade kvinnor.
Nu kör jag Almost-heaven--countryroad-take-me-home istället, pallar den.
Hur sjukt är inte det,
när vi har en egen.
Landsväg förresten, hit var det båt eller isen med häst som gällde till långt efter kriget.
Vet inte hur många av kyrkans män, kvinnor, som förrått oss.
Förrått oss, omedveten medveten önskan att skada, förstöra, oss som lämnade.
Det måste göra ont att bli så massivt ratad.
Vill tro att de flesta stått pall.
Du skriver i Vardagar, nån stans första 400 sidorna, letar inte, vill fortsätta läsa, om Jomshovs uttalande om vad nån präst prost sa.
Vet inte om just den sa så men det finns dom som gör,
och inte bara säger, dom gör.
Tyvärr kan man ju inte säga att vi har stöttat dom i att låta bli,
religionsfriheten blev den trojanska hästen.
“I somras knackade jag försynt på en dörr som stod öppen till en pytteliten stuga.
Stugan, som i de femtio år jag minns oftast varit ett tillbommat ruckel omgärdat av tistlar och kers.
--Förlåt, jag ville inte störa, jag blev bara så glad över att någon har gjort det så fint här.
Dom har kyrk-kaffe därinne.
--Finns det fortfarande sånt, är jag på vippen att vräka ur mig.
Jag är pinsamt noga med att tala om att jag inte är religiös, varför känner jag att jag måste trycka på det, i det här läget är det rent oförskämt men jag reflekterar inte ens över det.
Jag är också noga med att jag har band till trakten, det är viktigt för mig.
Det hänger ett stort kvinno-porträtt i den lilla kammaren, det enda porträttet i stugan, hennes klädsel säger 1800-tal.
--Vi hittade henne i likboden, hon var lärarinna här.
Likboden är större än pytte-stugan som var klockargården.
Störst är det som var skolan, skolan är större än herrgården som är större än kyrkan även om kyrkan är högst.
Det är kyrkan som syns på håll.
Kyrkan här är den minsta i sitt slag,
tänker att det är för att hon fanns här,
kvinnor som hon.
Hon som reste, kanske den enda sten av kvinna rest där hon talar om sig själv som fått stå kvar
--Härmed äger jag dittan dattan stora områden.
Här fortsatte man att försvara henne.
--Kom gärna till en gudstjänst, bjuder dom in när vi skiljs åt.
Och jag tackar generat nej, det är inte min grej.
Jag vill säga att jag gör min grej, det som kommer an på mig,
men jag vågar inte,
så illa är det,
där har vi hamnat nu.
När jag ser till graven händer det att jag passar på att göra fint där jag tror att Tore ligger.
Tore kom från traktens då sämst skötta hem, en enda gång var vännerna hemma hos honom, dom hade aldrig sett maken till misär.
-- Jordgolv, alldeles svarta lakan, smutsigt överallt, det går inte att föreställa sig, vi trodde ingen kunde bo så, förfärades mannen som berättade ett trekvarts-sekel senare, och då var han ändå tonåring när det begav sig.
Det snuddades sen aldrig vid det, Tore var omtyckt och man generade honom aldrig igen med att gå hem till honom.
Tore grävde det stora utfallsdiket, så väl behövt, för hand, ja, det var tänkt att hans pappa och han skulle göra det tillsammans, det var nog så han sålde in det, men det var nog ändå förstått att det skulle bli Tore, 15, som ensam grävde allt.
--Det gick bra för Tore, han fick tag i en bra kvinna, mycket tragiskt att han inte blev gammal.
Det fanns uppfostringsanstalt, sånt, här, med omtalad hyllad metod.
En gång frågade jag om det aldrig var problem med det.
--Hmm...En gång när jag var grabb var det en som var dum mot en flicka, förstår du… Vi var skolkamrater, hon gick några klasser över mig.
Hennes farsa sköt honom, han kröp, långt, ända in på deras område. Och han dog där, på deras område, så det där tystades ju ner.
Det gick bra för henne, hon kom oftare och skötte grav än du, ja, hon är ju säkert död nu.
Så metoden var/är kanske hyllad, men det var inte bara den som var orsaken.
På avstånd ser jag hur hon, den mest lömska kvinnan av alla, hon som täcker sitt hår, stolt bär våldtäktsfanan, långsamt dröjande går förbi stugan där det har gjorts så fint.
Måtte dom inte bjuda in henne.
Dom måste vara smartare än så.”
Det är också att jag är skyldig honom det,
att inte sumpa oss,
honom,
Skölden,
Harald,
Haralden.
Uffe,
jag blev sårad, ilsk, när du skrev att Eva Röse var den enda vackra kvinnan i våra kvarter, nåt sånt, exakt vad har jag glömt.
Jag har släppt det nu,
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
