Feminismen motverkar feminism?

Hej, mina kära feminister.
Ni kanske förundras över min egendomligt fyndiga () trådtitel. Vad menar den där jävla blatten nu, kanske ni tänker. Jo, det är så att blatten menar att feminismen i stora drag är en självdestruktiv ideologi som i hög grad motverkat kvinnokampen mot "gubbslemmet".

För att kunna argumentera för detta krävs en kort definition av feminism, och varför då inte ta till Wikipedia. En sökning på feminism ger följande korta definition:


Är vi nu med på vad som menas med feminism (i stora drag)? Bra, då fortsätter vi.

Notera ordet sociala. Vad menar man med det sociala? Troligtvis det som inte kan innefattas i de två övriga punkterna (politiska och ekonomiska) och där det finns en uttalad skillnad mellan man och kvinna. Det typiskt, socialt sett, manliga är givetvis att ta för sig, supa och välja livspartner själv utan påverkan från nära anhöriga. Redan här kommer problemet. Lössläppta och promiskuösa kvinnor har länge försökt och även lyckats, i många avseenden, med att eliminera de sociala skillnader som funnits mellan man och kvinna. Kvinnor i väst har givits möjlighet att konsumera alkohol och sex i lika stor utsträckning som den västerländska mannen. Hon är fri, kort och gott. Att häva dessa "universala" friheter skulle vara ett bevis på stenåldersmentalitet och kvinnohat, menar feministerna. Något som den primitive muslimen gör, men knappast den moderne västerlänningen.

Till min frågeställning då - Är kvinnan lyckligare och mer jämställd mannen idag än för hundra år sedan? Jag hävdar bestämt att så inte är fallet. Den moralliberalisering som skett i västvärlden har även resulterat i andra till synes, ur kvinnans perspektiv, mindre positiva bieffekter. Porrindustrin har växt och är idag större än någonsin, feta och oattraktiva kvinnor klagar på att stora affärskedjor (exempelvis H&M) i sina reklamkampanjer idealiserar kvinnan som sexuellt tilltalande, smal och rakad. Alla som faller utanför denna idealiserade bild av kvinnan är inte riktiga kvinnor. De konkurreras ut på partnermarknaden och stigmatiseras för livet, menar feministiska kritiker. Feministerna har faktiskt rätt på denna punkt. Självmordsstatistiken bland yngre kvinnor ökar år för år, spritrelaterat våld och sexuella brott har skenat iväg, antalet aborter ökar stadigt och kvinnor mår psykiskt dåligt av de prestationskrav som postmodernismen utsätter dem för. Det gäller helt enkelt att räcka till i det kyliga västerländska samhället, annars är man körd och oönskad. Men har ni, feminister, inte er själva att skylla på för detta? Var det inte detta ni ville ha eller är ni beredda på att erkänna att kvinnan faktiskt inte är psykiskt eller biologiskt lämpad att leva som en man?

Förr i tiden behövde ni inte konkurrera om männen genom att se vackra och fina ut för att locka till er hannarna i grannskapet. Det skötte familjefadern. Familjefaderns uppgift var att hitta en lämplig make till sin dotter, och männen stod i kö. Det var männen som fick tävla om kvinnan och inte tvärtom. Var mannen av bra social börd med bra inkomster? Ja, då var han givetvis en lämplig make. Visst, ni kanske hävdar att kvinnan var en handelsvara. Fast frågan är då, är det mycket bättre idag? Är man ful och fet får man nöja sig med bilmekanikern och dyslektikern Tommy. Tillhör man den ringa skara som faktiskt utgörs av riktiga donnor som faller inom ramen för H&M:s idealkvinna, så har man kanske tur nog att bli en trofé-fru åt en 60-årig IT-miljonär. Er desperata kamp har med andra ord bara lett till att det de facto har blivit betydligt värre att vara kvinna idag. Var det inte bättre förr? Då slapp ni undan prestationskrav och ni kunde fokusera på det som socialt sett var tänkt att ni skulle göra och vad ni var evolutionärt skapta till att göra.

Hur råder man bot på detta? Medicinen är enkel men med en lite besk eftersmak. Återgå till den konservativa och sundare livstilen som kvinnor anammade innan moraliberaliseringen tog fart. Ta vara på kärnfamiljen och gör det en kvinna är gjord för att göra - ta hand om barn och hushåll. Det är bara då ni verkligen har mått bäst och funnit er plats i den grymma mansdominerade värld vi ändå lever i och kommer att göra i all överskådlig framtid. Instämmer ni eller finns det månntro någon invändning?

Ursäkta, jag orkade inte läsa hela texten så jag får väl återkomma.

Men det jag på en gång iallafall kan säga är att jag mycket hellre lever med alla dessa skönhetsideal som finns, än att vara en mans ägodel.

Det mest kontroversiella jag läst på länge, men väldigt sant och tydligt framfört.
Även lätt för mig som man att hålla med. Skulle det dock vara så att jag var kvinna och ha samma vilja till karriär som jag har nu, skulle jag ha väldigt svårt att acceptera att stå i köket och tvätta resten av livet.
Så man kan ju säga att man har allt att vinna på hur det ser ut nu; man har större chans att bli framgångsrik. Är detta inget mål är såklart hemmafru ett bättre alternativ, men det kan man ju fortfarande bli, dock ej lika bra ställt då samhället nu snarare anpassar sig till två arbetande per hushåll.

Jaha? Nej kvinnor är lyckligare nu, när dom inte är en ägodel längre.

Knappast att kvinnor var lyckligare förr då dom bara städade,tvättade och tog hand om barnen. medans dom fick se sina män skaffa sig en karriär.

är du säker på det? eller är det ur ditt personliga perspektiv du ger detta svaret?

Fast då mäter du ändå lycka i typiskt manliga termer (jobb och karriär). Det är just där problemen dyker upp. När samma parametrar tillämpas på kvinnor som på män, för att avgöra om någon är lycklig och "bra", så slutar det med prestationsångest över misslyckad karriär och att man inte kan leva upp till de yttre idealen. Min poäng är helt enkelt att kvinnan mår bäst med att göra det hon var skapt för.

Hur vet du att kvinnor var olyckligare under 1800-talet? Har du gjort en undersökning? Det finns däremot mycket som tyder på att utvecklingen gått åt precis motsatt håll!

Dessutom är det ju inte direkt socialt acceptabelt att vara hemmafru och lydig kvinna. Titta bara på slöj- och islamdebatten. De kvinnor som trots allt väljer denna livstil blir paria i samhället. Kvinnor tvingas helt enkelt in i det brutala och hjärtlösa sociala spelet och detta skapar trubbel och problem i de fall då hon inte klarar av att varken hantera eller förhålla sig till den västerländska verkligheten.

Jag tror faktiskt att kvinnor var lyckligare förut jag med. Hur många kvinnor måste ta antideprisiva medel idag jämfört med hur de såg ut för 30-40 år sen?

Du tappade din egna trovärdighet just här:

"Dessutom är det ju inte direkt socialt acceptabelt att vara hemmafru och lydig kvinna."

Bara löjligt av dig att använda "lydig". Men vill du sänka din egna trovärdighet när du diskuterar emot en femnist så varsegod.. Men gnäll fan inte på att feminismen existerar när du själv hjälper till med att hälla vatten på deras kvarn.

Vi måste hålla oss till Sverige för att diskussionen ska bli intressant, och här är inte kvinnans största problem det att hon hon måste leva som en man, utan det faktum hon tror hon är en man.

Hon står bredbent med framskjutet underliv på jobbet och snäser åt snällisarna (dvs kollegorna), och med arrogant blick psykar hon de minst medvetna exemplaren. Av dessa väljer hon ut den svagaste länken och gör honom till hackkyckling, och stärker sedan sitt psyke på hans bekostnad.
När sedan chefen kommer in blir hon from som ett litet lamm, och plötsligt intar hon en snyftig och patetisk offermentalitet.
Med psykopatens finslipade härskartekniker beklagar hon sig över den manliga kollegan hon nyss psykade, och hävdar att han varit elak och orättvis mot henne. Naturligtvis får hon sedan med sig den inkompetente chefen och de andra rädda kollegorna på sin sida, och chefen tvingas ge den blyge mannen en utskällning å hennes vägnar.

För att göra en lång historia kort, så är just avsaknaden av manliga auktoriteter och ledargestalter kvinnans största problem i Sverige. Hon tvingas parodiera mannen själv, och resultatet blir ett pekoral som påminner om en rebellisk tonårspojke - fast hon är närmare 30 bast!

Man blir lite nyfiken på vem den här kvinnan som du berättar anekdot efter anekdot om här på forumet egentligen är. Jag har förstått att hon är någon som skickligt har utmanövrerat dig från ett jobb som du själv ville ha, vilket grämer dig ända in i märgen så att du aldrig kan förlåta henne det, men inom vilken bransch jobbar ni två, bara på ett ungefär utan att på något sätt vilja outa dig? Det låter så otroligt mycket pilsnerfilm, eller kanske käre, gamle Nils Poppe, över dina roliga historier att man inte kan låta bli att undra var alla dessa original, både manliga och kvinnliga, kan tänkas leva kvar.

Ja, käre TS, det kan sannerligen inte vara lätt att bära skulden för allt detta på så kvinnligt späda axlar, fast du glömde nämna den stora mängden snö denna vinter som ju också är feminismens fel, naturligtvis, liksom svininfluensan som, trots att namnet skulle kunna antyda något annat, ju ändå är en enda, global, feministisk konspiration.

Jag förstår ju att du, generös som du är, bara tänker på kvinnans bästa i ditt resonemang, men jag skulle vilja vända på steken lite. Vem skulle vilja vara så grym att man tvingar män tillbaka till en tid då möjligheten att någonsin komma så nära en kvinna av kvalitet att man kunde omfamna henne, för att inte tala om hm-hm, var nästintill obefintlig, såvida man inte hade en årsinkomst stor nog att kunna försörja henne och en familj med många barn, och alltså framtidsutsikterna utstakade och klara för åtminstone de närmaste 20 - 30 åren efter konfirmationen?

Jag menar, förr levde dyslektiske Tommy i bilverkstaden (då, hästvagnsverkstaden, förstås) med all sannolikhet ensam i hela sitt liv eftersom han omöjligen kunde försörja en hel familj på sin usla lön bestående av några liter alkohol som tröst och en skuld i brukets affär för brödkanter och salt. Om han ändå försökte sig på lite kuttrasju med en dam, fick han inte bara damens familj efter sig utan hela samhället, som givetvis inte kunde acceptera ett sådant flagrant övertramp av någon som inte visste sin plats utan så obetänksamt kvalificerade sig själv till att bli slagen i järn på närmaste fästning - om han hade tur.

Idag kan ju faktiskt även den av dig så påtagligt föraktade, stackars dyslektiske Tommy, i kraft av sin spirituella humor, sin allmänbildning, sin sprudlande, charmiga karaktär och det tvålfagra anletet mm samt i vissa fall, sin förmåga att på dansgolvet förmedla en känsla av jag-vet-inte-vad, lyckas plocka till och med den allra värdefullaste blomman i floran (se exempelvis prinsessan Victoria och prins Daniel, fd man av folket), och leva lycklig i alla sina dagar istället för att dränka sina sorger i miserabel ensamhet, längtande efter närhet. Detta, eftersom dagens kvinna inte längre så desperat måste försäkra sig om en möjlighet att överleva både för sig själv och för framtida barn då hon kan sköta den detaljen utmärkt på egen hand, utan mycket väl kan tillåta sig att följa sitt hjärta (och i vissa fall också andra kroppsdelar) istället för den så oerhört mycket tråkigare manliga plånboken.

Så jag frågar dig: Tommy då? Hur kan du bara vilja lämna honom guppande där i bakvattnet utan att ens slänga ut en livboj? Du är ju man, du borde ju se hur han skulle lida om vi återvänder till det samhälle som dömde honom till att för all evighet förbli bara: Dyslektiske Tommy i bilverkstaden, ensamstående och oskuld.

För min del är tanken omöjlig. Jag kan inte göra så mot Tommy.

Jag kan till viss del hålla med, men å andra sidan levde jag inte förr så det blir svårt att jämföra.
Förr hade man ju också en massa krav på sig om att uppföra sig anständigt och inte dra skam över familjen genom att ligga med vem man ville osv.
Och nu ska man vara så jävla frigjord att man tävlar om att förlora oskulden först (så var det iallafall när jag var 15år).

Det känns inte som att pressen har släppt, bara skiftat form.
Dels för att samhället är stressigare och hårdare men också dels för att mycket av den gamla skiten finns kvar, som att kvinnor har lägre lön i vissa yrken och att sexuella trakasserier fortfarande förekommer.

Ang. din titel tycker jag att feminismen kan motverka feminism när kvinnor försöker ställa sig ovanför männen. Det är inte jämställdhet att trycka ner män :P come on!

Och så kan jag tycka att kvinnor ofta trycker ner varandra för att själva framstå som bättre, det funkar inte heller.