Ord och uttryck som används av den äldre generationen

Jag jobbade för många år sedan med en gammal gubbe som hade många fina uttryck.

Favoriten ver nog när någon var sur eller elak, då sa han alltid "Nu skall du inte vara Illvulen"

Låter nästan som någon lokal variant av "illvillig".

Ordet ill(a)vulen är väl belagt. Ledet -vulen är inte en variant på -villig, utan på -vorden.

Nej, det har inget med »vilja« att göra, med desto mera med »varda« ’bli till etc’ – jämför »Varde ljus!«

Varianterna »illavuren« och »illavulen« visar att tjockt L och R gått kant i kant i dialekterna.

I min gamla dialekt hette det »illavoren« vilket jag tolkat som »illa vorden« – förändrad på ett problematiskt sätt. Det kunde stå för vresig och lynnig när det gällde en person. En trappa kunde vara illavoren om det var trångt att flytta möbler i den.

I en tid när det talades om oäkta barn – hemska mörker – så kunde man säga att en flicka blivit »illavoren« när magen växte och ingen fader gav sig till känna, tog sitt ansvar och gifte sig med den gravida flickan.

Ref: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show...tml#ILLA-VULEN

SAOB-referensen för ledet -VULEN leder ut i intet, men en annan källa bekräftar ursprunget fornsvenska vurdhin (vurþin av varþa ?)

Kul att gumse frågade. Nu har Käg hunnit citera källorna, men jag vittnar faktiskt från egen fatabur.

Nej, illavuren går in i systemen otymplig att handskas med, vresig, ovillig att hjälpa till. Den som är vresig och illavuren till humöret är det nog inte av illvilja utan har bara svårt att behärska sina egna sura vätskor (sitt dåliga humör). Redan romarna hade god insikt i de inre vätskornas betydelse: humor.

Pigan som bliv illavoren blev det inte av illvilja, snarare av ömsesidig välvilja och midsommarnattens (i socialt perspektiv) alltför söta vätskor.

Jo, det tyckte jag också verkade rimligt efter en stund och tog därför bort den kommentaren.

Samma gubbe som körde med "Illvulen" , hade ett annat bra uttryck oxå, när firman hade någon utgift som på något vis kom tillbaka in igen, via någon kickback eller liknande så sa han alltid "Det som rinner från näsan till munnen är inte förspillt".

Jodå, jag känner till -vulen exempelvis i storvulen. Det är emellertid inte alltid som lokala varianter av uttal kan tas för vad som sägs rent uttalsmässigt.

Nu förstår jag inte vad du menar. Egon och jag har ju belagt ordet i SAOB (och han också i egen erfarenhet). Vill du ha källa på vurdhin (vorden) så står det i SASO (Svenska Akademiens Svensk ordbok) under vulen. Tycker du alltså ändå att det är troligare att gubbens illvulen kom av illvillig?

Jag menar kort och gott att jag inte gjorde några efterforskningar på ordet eftersom jag inte var säker på att den som skrev det hade hört rätt. Mitt ursprungliga svar var absolut inget påstående om att det skulle ha något med "illvillig" at göra. Vad jag skrev var alltså:


Med "låter nästan" menar jag då att det skulle kunna ha varit någon form av "bondska" som hade samma innebörd som "illvillig". Jag har överhuvudtaget inte ifrågasatt något av det ni kommit fram till.

Illvillig är dock en synonym till elak.

De folkliga ordspråken bär ofta med sig en djup kännedom om den mänskliga naturen. Referenserna håller sig inte alltid ovanför hakan som i detta fall med återvinning av protein.

I ordspråk och talesätt förekommer underdrifter i meningen »understatements« eller litoteser. Underdrifter refereras även flitigt i folkliga talesätt och metaforer i en annan mening: under-bältet-bedrifter.

Människans girighet är åtminstone lika gammal som jordbrukssamhället och har gisslats och utsatts för sarkasmer.

– Nepotism får man ha överseende med, bara den stannar inom familjen.

– Svågerpolitik kan jag tolerera, så länge det är jag som är svågern.

Det är i det perspektivet som munnen sitter väl placerad i förhållande till näsan, i metaforisk mening.

- Jaså, Pettersson står här och pratar bäckasin i stället för att arbeta!
- Äh, pytt! Jag har rätt till en halvtimmes lunchrast.

Bäckasin, d.v.s. struntprat, är nog knappast ett uttryck som ungdomar använder. "Pytt" är ju också nog ett riktigt äldre-generationsuttryck; en kortform av pyttsan.