Ord och uttryck som används av den äldre generationen

Jag hörde ordet nästan dagligen när jag var liten. Morfar använde det. Han kanske hade läst det hos Ferlin. Fast jag har hört rätt många använda det. Börjar dock bli ovanligt.

Låda vid betyder att sitta fast. Han fick ingenting ur händerna.

Det användes i Stockholm i början av 1800-talet, men "stavades" i jåns. Det ansågs för vardagligt för att användas i skrift, och det är troligen anledningen till att vi inte använder det i rikssvenska idag.

Jag kom på min mormor med att säga alldenstund, och var tvungen att uppmärksamma det, förtjust över att höra detta ord som jag dittills bara sett i skrift. "Sade jag det? Vad betyder det?", blev hennes reaktion!

Det händer också att hon talar om Trebackarlånggatan – ett stockholmskt gatunamn som togs ur officiellt bruk av staden på 1880-talet och blev Tegnérsgatan, sedemera Tegnérgatan.

Fröding använde det i alla fall i Ett gammalt bergtroll. Men trollet pratade förmodligen inte rikssvenska. 😉
https://litteraturbanken.se/skolan/p...alt-bergtroll/
Men det används alltså normalt inte på den tiden? Intressant.

Min mormor sa så här när det var skralt i kassan: Det lackar mot jul nu så vi får ta och hänga upp
en salt sill i ett snöre i taket, att ha när middagen
skall serveras.
Om man inte var stilla utan höll på och hoppade för mycket så
sa mormor så här: Sluta rissa sådana exter får du inte hålla på med inomhus.
Om man hade för stora förväntningar eller önskningar så
sa mormor så här: Nu får du gå upp på vinden och cykla pojk
Mormor var född 1901 och blev 86 år.

Runka som i att röra på sig, vagga. Min farmor berättade om en gammal dam som hade berättat om en annan kvinna som satt och runkade i gungstolen… (Den gamla damen använde det förstås i den ursprungliga betydelsen!) Jag vet tyvärr inte när det var, om min farmor hörde det sägas när hon var vuxen, och i så fall hur gammal, eller som barn.
Här ur SAOL från 60-talet:
https://www.saob.se/artikel/?unik=R_2879-0153.OI9X

Tack för den upplysningen - jag skrev ner mina tankar kring r-ordet i tråden (FB) Ord som blivit fula och tvärtom, och kan gott återpublicera dem här, men smärre ändringar.

Det vore trevligt att få veta i vilket skede ordet runka började anses så fult att det inte mer kunde användas i sin gamla betydelse, annat än för att ge en komisk eller ålderdomlig effekt. Ett exempel därpå finns i Peter Englunds tegelsten Ofredsår från 1993, i skildringen av Johan Banérs dödsläger (1641). I sarkastiska ordalag beskriver Englund dåtidens ineffektiva läkekonst. Vi kan läsa hur en hop läkare samlas runt den döende fältherrens bädd, åderlåter honom, stoppar i honom olika oaptitliga mediciner och ger honom lavemang, runkar på huvudena och mumlar om himlakropparnas ogynnsamma inflytande.

En av mina favoritböcker som barn var Filurer i päls av Margit Willebrand-Hollmerus (1894-1982). Boken kom ut 1934 och i nya utgåvor 1946 och 1961. Det var den nyaste utgåvan som jag själv läste. I boken beskrivs ljudet från en dockvagga när en liten lekfull kanin hoppar upp i den:

VICK VICK VICK vick vick vick vick vick vick

För något år sedan fick jag i min hand utgåvan från 1946, och där låter vaggan så här:

RUNK RUNK RUNK runk runk runk runk runk runk

Det var alltså ännu på 1940-talet helt ofarligt att använda ordet runk i en barnbok, men femton år senare har den obehagliga bibetydelsen fått sådant genomslag att ordet måste bytas ut. Har ni andra gjort liknande observationer? Har ni någonsin träffat (äldre) personer som i sitt tal använt ordet runka i den äldre, icke-snuskiga bemärkelsen?

Någon riktig rikssvenska fanns vad jag vet inte 1896 eftersom radion inte var uppfunnen och man alltså inte hade samma behov av något slags genomsnitt av det svenska språket. Det närmsta vi kommer är väl det städade uttal man använde i ljudinspelningar, som t.ex. Hjalmar Branting 1918. »i jåns« beskrivs i början av 1800-talet vara talspråkligt, och jämförbart med »bara« och »annars«, som inte heller rekommenderades i skrift vid den tiden.

Så himla roligt att du nämnde den boken! Jag såg den på Myrorna… i jåns 😅 (se nedan…) och var tvungen att köpa den! Så gullig titel och jag gillar äldre barnböcker. Så käcka, rekorderliga, stämningsfulla och mysiga ofta! Är hemma sjuk och började precis läsa i den.

Ja, synd att jag inte kommer ihåg när detta utspelade sig. Var det när farmor var liten på 20- och 30-talet eller 1987… har ju en viss betydelse. Men det måste ju varit en ganska lång övergångsperiod, förmodar jag. Sedan tycker jag själv att runka låter naturligt som betydelse röra på sig. Tråkigt att man inte kan använda det längre!

Jag tycker att ”i jåns” är fint. Ska börja använda det! Till skillnad från ordet runka (se ovan) som jag tyvärr inte vågar återlansera i dess ursprungliga betydelse…

Min mormor sa "kasche" istället för "kasse".

Vet ej om den versionen av ordet används än!

Samma svar på detta som tidigare här:

(FB) SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!