Hur tänkte dom förr i tiden när dom inte hade något språk?

Allting utgår från människans visuella tänkande, och innan stämbanden och hjärnan kunde samarbeta fullt ut fanns endast bildkonsten.
Även kroppsspråket hör till våra mest primitiva uttrycksformer, och studerar man Aboriginer och Bantufolk i deras naturliga miljö finner man idel kommunikation medels dans och gester.

Man bör också komma ihåg att de tidigaste människorna (antar att du menar dessa?) inte satt och diskuterade hurvida nanoteknik kan användas för att färdas i ljusetshastighet direkt, utan det var ju tal om mer enkla kommunikationsbehov.

Detta är en riktig intressant fråga ju!.
Fick även upp följdfrågor:

1. I vilket språk tänker Maria Montazami/Anna Anka i (eller liknande folk)?
2. När ni har en text på engelska framför er, där det står "Welcome to flashback". Tänker ni då "Welcome to flashback" eller "Välkommen till flashback"?

Seriöst, man måste koncentrera sig själv för att inte tänka i ord då man tänker på olika saker, intressant!

Enklare tankar går givetvis. Vi vet t.ex. att djur kan planera inför framtiden osv. Jag har dock väldigt svårt att se hur man ska kunna föra mer avancerade resonemang, både sinsemellan och i huvudet. I Vete, Vapen och Virus spekulerar författaren i huruvida någon stor teknologisk utveckling vi såg för ca 50 000 år sedan (årtal ur minnet) berodde på att människan utvecklat stämband som lämpade sig för språk, och således skaffat sig det.

Smileys och trams raderat.
Tror för övrigt den här diskussionen hör mer hemma i Filosofi än i Historia.

Historia -> Filosofi

/mod

Hur tänker döv-stumma? Troligen i bilder...

Hur tänker blinda? Troligen i (andra?) bilder...

Heroinepupils. Du säger att du inte kan se en bild i huvudet utan att förknippa ett ord med det. Vad händer då i huvudet då du kommer att tänka på en sak tex en brödrost men inte kommer på vad det heter. Du säger att du "hittar på" ett nytt ord för det. Hur kan du hitta på ett ord utan att tolka bilden du har i huvudet (som du inte kan "se" då du inte har förknippat det med ett ord) för att skapa ett ord. Och vad händer då om du inte kommer på vad det heter alls. Försvinnet då ditt minne av föremålet för att du inte kan tänka det utan ett ord till. Hur skulle du då tänka om du ser något nytt som du inte kan förklara tex en synvilla? Kortsluter du då? Bluescreen? Error text som flyter fram?

De flesta lingvister är överens om att människan är ensam om ett språk, eftersom det krävs generativitet för att det ska kunna vara ett språk. Vill säga, det ska finnas formeringsregler som kan generera ett oändligt antal välformulerade meningar. Det finns inget som tyder på att djur har ett språk i den förståelsen.

Det finns 'människor' som inte lärt sig något språk eftersom de inte fått chansen till det. Språk lär vi oss i en tidig ålder, och det finns en begränsad tidslucka att lära sig det. Försöker man lära sig ett språk efter detta blir det mycket svårt. Enligt Chomsky måste det biologiskt finnas förmågan att lära sig ett språk.

__________
När det gäller språklig mening tappade idéteorin kraft i och med Frege. Och jag tror att de flesta i tråden bygger sin bild av mening som en form av idéteori - vilket är ett misstag.

Jag håller inte med om detta antagandet. Vi har ett behov av att sätta ord på vad vi tänker, det betyder dock inte att vi tänker med orden. Du tänker först sedan försöker du sätta så bra ord på tanken som möjligt.

Orden begränsar dej snarare. Du har aldrig varit med om att du vet precis vad du tänker, men du hittar inte orden som gör tanken rättvis?


De är ju de mest avancerade tankarna man (jag i alla fall) har som svårast att förklara både för sig själv och andra i ord. Språket är bara en drog som vi har gjort oss beroende av.

Språk är ju inte enbart verbala ljud. Det är mycket mer abstrakt än så. Al mental kategorisering av världen, är ett uttryck för språk.

Ont.: Jag tror inte det har funnits Homo Sapiens utan språk. Det har nog funnits de med annorlunda, mer primitivt språk. Och ens språk sätter, som en smart jude nångång sa, gränserna för ens värld. Inte allt kan sägas, men det måste dock gå att förstå- om inte för andra, så för en själv.

Jag kan föreställa mig, att ett primitivt språk nog har varit ett "tingspråk", om man kan säga så. Jag tänker på ett språk om omvärlden. Alltså, mycket konkret. Tänk själv på de mera abstrakta begreppen: Tiden "går" (skyggorna rör sig, visaren rör sig - det vi mäter tiden med är något som "går"). Tiden är "lång" (även fast den inte har utsträckning som en kropp). Tänk då på känslor. Vi har "mycket ont" (när vi talar om intensitet). Och sedan om kvaliteter. "Mycket vacker", "mycket god" etc. Hela tiden kvantifierar vi egenskaper som inte har en egentlig kvantitet. Det vittnar ju om att vi börjar med det konkreta, och sedan rör vi oss "inåt" (igen gör vi det ).

Edit: Min tes är att urtidens språk nog har saknat de mer abstrakta termerna. Läs lite gammal grekisk filosofi. De hade svårt vid begrepp som "rörelse" och "förändring". Det tar tid (och filosofi) för att utveckla ett rikt språk. För att göra en analogi: Tänk er mänskligheten som ett barn. I sin ungdom var språket primitivt. Som ett pekande (med massor av "gugugaga" och andra ljud. Skrik och böl. Men likväl ett pekande. Nog på ting och på pekaren själv. Och sedan rullade bollen. Och snart är vi gamla, senila och sura. Och sen dör vi. (skojjjja).


Mvh.

jag trodde det var en självklarhet för folk att man inte tänker ord. Det gör man i princip aldrig. Det är inte precis så att jag tänker på svenska och att min chilenare till vän tänker på spanska. tankar uttrycks inte i språk, de simulerar en verklighetsuppfattning (dvs sinnesintryck) och eftersom människan främst använder synen är tankarna oftast framställda som bilder (eller "filmer" för de som inte gillar det mer korrekta ordvalet).
Jag kan ju ha fel. Det kanske är så att folk går runt och har en dialog med sig själv i tankarna, medan jag ser på film, men enligt mig skulle det vara väldigt konstigt.

"Hur tänkte dom förr i tiden när dom inte hade något språk?". Börja med att definiera språk! För kroppsspråk hittar du ju hos alla varelser med två kön.

Det är trots allt förståeligt att någon kan komma med en sådan fråga då t.ex. extroverta personer helst tänker genom att prata (med munnen, inte i tankarna) och tankarna i senare steg simulerar språkcentrat även hos de introverta (ett av många bevis till att människan är ett flockdjur ).

Vi har alltid haft ett språk.