Judisk Krönika om SD. Vänner eller fiender?

Civic nationalism är underlägset kulturnationalismen som en samlade kraft av den enkla anledningen att den helt enkelt inte går att identifiera på ett konkret plan. Där kulturnationalismen kommer med ett färdigt set(nåja) värderingar, traditioner, sociala levnadsmönster och kulturella uttryck så består den liberala nationalismen av ett gäng "buzzwords" som låter bra på ledarsidorna men som vanligt folk inte begriper sig på. Däremot begriper sig vanligt folk på att passa tiden, att man ska låta frugan arbeta och ha ett eget liv, att barnen får gifta sig med vem de vill, att man firar jul och midsommar, att man försöker lösa konflikter genom att medla m.m.

Liberal nationalism är en ideologi som inte har någon chans när den sätts mot totalitarism såsom islamism eller nazism, det totalitära kväver de liberala strömningarna med våld eftersom det liberala handlar just om valfrihet medan totalitarismen är tvingande.
För att folk ska kunna ha sätta hårt mot hårt utan att förfalla till samma barbariska metoder som totalitarismen förespråkar krävs det ett "färdigt" paket med förhållningsregler som fungerar både på det praktiska och estetiska planet, där trumfar kulturnationalismen den liberala nationalismen på alla plan.

En typisk förfäktare av den liberala nationalismen är Dilsa Demirbag-Sten, och hennes slutsatser är skrämmande då hon helst, i ett svep, skulle vilja eliminera alla kulturer och införa något slags nytt, det är inte bara en naiv utopisk vision, det för också tankarna till olika typer av totalitära tankemönster.

Sverige har, trots olika starka ekonomiska perioder i historian, ändå på ett föredömligt sätt utvecklat sitt statsbygge i över 1000 år och det som vi har idag är en produkt av detta. Vi har ett av de mest gedigna statsbyggena i historien, den välfärd och stabilitet vi har idag är en produkt av att vi kunnat hålla samman som nation och fått utvecklas i vår egen takt med allt vad det innebär. Detta bör man, och ska man, ha som grund för en fortsatt utveckling.

Att det råder en sådan atmosfär är jag övertygad om men att de flesta journalister håller sig på mattan pga yrkesmässiga repressalier rimmar illa med den insikt jag fått utifrån journalister att de främst styrs från grupptryck och rädsla för stigmatisering inom den egna yrkesgruppen snarare än att merparten biter ihop för att inte få chefen på sig.
Det grupptrycket tycker jag är ett betydligt allvarligare problem då chefers godtycke inte så ostört skulle kunna äga rum utan de övrigas tysta medgivande eller allt som oftast samarbete då en journalist som sticker ut kan räkna med att få en journalistmobb på sig snarare än samtal med chefen i första hand.

Men detta börjar som sagt glida en smula OT och innan jag glider in på klassiska argument att judars järngrepp (vilket ej är detsamma som stort inflytande) rimmar illa med vänstermediers anti-Israel ställning är det kanske bäst att lägga ner innan det flyttas till Media och Journalistik.


Intressant teori som faktiskt inte är helt osannolikt, det skulle förklara en hel del varför just västvärlden kunnat kosta på sig såpass stor tolerans då gruppinstinkterna inte kickas igång lika lätt utan man kan kosta på sig en mer individuell hållning.

Lite trist då att man håller på och maler sönder denna fina tolerans med dagens självdestruktiva politik som definitivt lär slå bakåt när det gått såpass långt att folk börjar känna sig hotade på allvar.

Det du skriver är väldigt informativt, precis varför jag tror att liberalismen är död och att efterföljande partier som tenderar åt nationalismen kommer frodas i liket av detsamma.

Nej. Mångkulturalism fungerar alldeles utmärkt inom liberalismen eftersom varje individ har stor frihet att själv välja sin kulturella identitet och det levnadsmönster det innebär med informella regler osv, så länge det inte uppenbart krockar med den liberala statens lagar.

Om assimilation är det samma som att följa lagarna så är ju nästan alla invandrargrupper assimilerade i dagsläget. Som du säkert känner till kan man vara islamist och samtidigt laglydig produktiv samhällsmedborgare i ett liberalt västland.
Om tonvikten läggs på liberal demokrati med få skyddsnät från det allmänna, måste individen istället förlita sig på sin släkt, klan eller andra grupplojaliteter vid händelse av olyckligheter som utförsäkring mm.
Du kunde knappt haft mer fel i din analys, och alla ryggdunkningar du ådrog dig kombinerat med att TS inte kände till SDs syn på samekulturen, samt det faktum att han satt implikationspilen åt fel håll när det gäller ”liberal demokrati → assimilering”, sprider ett löjets skimmer över hela tråden.

Det är istället så att assimilering till västerländska värderingar är en förutsättning för bibehållandet av liberal demokrati. Det är därför omöjligt att införa liberal demokrati i t ex Eqypten, Algeriet eller Irak, eftersom majoriteten där inte har några liberala värderingar in the first place, vilket resulterar i korrupta regeringar som på olika sätt försöker hålla folkviljan i schack.

Nu skulle den här tråden visst handla om judar och att dessa föredrar liberala demokratier (åtminstone diasporan) har redan med rätta slagits fast. Frågan är när judarna själva anser att det gått för långt med tredjevärldsimporten eftersom liberala demokratier kräver en upplyst majoritetsbefolkning med liberala värderingar. SD har med andra ord framtiden för sig när fler och fler judar ansluter sig till dem, Svennebanan med SD-sympatier får ett solitt alibi mot nazianklagelser, och kanske, kanske, kanske, kommer Wolodarski från ledarsidan vilja göra porten något mindre vid. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/gor-porten-vid

Det skulle jag också gärna vilja veta. Eller snarare skulle jag vilja veta hur personer som dessa på Judisk Krönika, eller Barbara Lerner Spectre, kan sitta där och förespråka mångkultur och t.o.m. alliera sig med muslimerna när det är just muslimer som står för den nya vågen av antisemitism i Malmö. Simon Wiesenthal-centret har ju t.o.m. utfärdat en resevarning för judar att undvika södra Sverige, p.g.a. den muslimska antisemitismen där.

Eller tycker de att det är värt att vanliga judar offras på den heliga mångkulturens altare?

Oavsett vad du tycker om henne så tycker jag att det är rätt skoj att hon i sin bok "Till frihetens försvar" visar att "främlingsfientligheten" och multikulturalismen är två sidor av samma mynt (rättigheter tilldelas per grupptillhörighet), och att hyllandet av mångkulturen i sig legitimerar och främjar "främlingsfientligheten". Det är utan tvekan något att trycka upp i multikultivurmarnas ansikten.

Inte en aning. Men något säger mig att man säger en sak utåt för att inte anses misshagliga och en sak inåt.

Menar du att man måste vara svensk för att vara i Sverige? Ska jag som ryss deporteras?

Kanske kan man få lite klarhet om man beger sig till Dramaten 29/1:
http://www.jf-stockholm.org/verksamh...hp?newsid=1652

Våra vänner från Paideia är naturligtvis med!

Barbara Lerner Spectre från Paideia:
http://www.youtube.com/watch?v=w_a-25MhRuk

Det var under Palmetiden som ett utökat inflöde av judar med rysk värdnationalitet började välkomnas inom etablerade institutioner och förvaltningar. Ett stärkt samarbete med regeringen Brezjnev ledde också till en varmare ton mellan Sverige och dåvarande Sovjetunionen (på beslutsfattarnivå).

Överlag kan man säga att vi aldrig haft en så dominant statsminister någonsin som Palme, och hans fanatiska vilja till att göra Sverige mångkulturellt och mångetniskt satte spår i hela 60, 70 och 80-talens Sverige. På den tiden var Palme landsfader och man rättade sig vackert in i ledet för att inte hamna i onåd hos honom.
Allting underlättades av att endast två TV-kanaler existerade, och att informationsflödet censurerades av den Palmestödda - och därför Palmetrogna - pressen

Detta som en tankeställare mitt upp i den eviga Judefrågan, eftersom penningmakten ändå styr oss allra mest i slutändan. Endast i de länder där judarna dominerar bankväsendet -och fr allt rättsväsendet - kan deras inflytande anses vara intressant.

Imponerande välskriven och välanalyserad tråd. Till frågan:
Om SD når framgång och kan dominera svensk politik så kommer denna nationalism inte att stanna på länge än.

Om kolonisatörerna hinner växa sig för många innan SD och avfällingar från sjuklövern stoppar kolonisationen av sverige så är det adjöss med sverige, om inte det hela urartar i ett innbördeskrig inom säg 40 år, då kanske det finns visst hopp ändå.

I vilket fall så kommer utvandringen av judar från sverige till israel att öka. Judar som månar sin identitet kommer inte tycka om ett aktivt nationalistiskt sverige (och vid det här laget vet vi ju att vi svenskar tenderar att gå till överdrift när vi väl fått upp farten). Och ett nationalistiskt sverige kommer tycka ganska illa om svenska judar eftersom de så ivrigt drev på den sverigeutrotande mångkulturalismen i så många år, falskflaggade som vanliga svenskar dessutom.
Och om sverige blir ett muslimskt land så lär många judar också dra för att undvika trakasserier och pogromer.

Summa sumarum, stor vinst för israel hur man än vänder och vrider på det, de får ju en packe smarriga civiliserade västeuropeiska judar vilket stadgar upp israel. Som grädde på moset så lär dessa före detta liberala judar vid det laget ha en djup förståelse för värdet av nationalism, de vill ju inte förstöra israel på samma sätt som de hjälpt till att förstöra sverige.

Det är väl viktigt att notera att de "judar" som drev på invandringen (för det är ju den du syftar till) är en rätt liten grupp människor, det är en liten minimal elit bland judarna. Vänsterliberalismen är dock i synnerhet utbred bland judar. Kent Ekeroth sa ju själv att 90 procent av de judarna han träffat röstat på Folkpartiet. Att vara vänsterliberal är ingenting dåligt - men den är dålig när den fylls med politisk multikulturalism, dvs. att samhället skall införa olika program för ekonomisk jämlikhet som gynnar och missgynnar vissa grupper. Ännu värre blir det när politisk multikulturalism leder till etnisk separatism.

De konservativa judarna är ju inte direkt så populära i den minimala judiska communityn som finns i Sverige. Judisk Krönika är en identitetspolitisk krönika. Men den förkastar ständigt allt ortodoxa och konservativa judar gör i Israel. I en av artiklarna från senaste judisk krönika så kallas ju (indirekt) Yisrael Beiteinau för "högerpopulister". Avigdor Liberman har betydligt mycket mer gemensamt med Jimmie Åkesson än han har med Judisk krönika. Avigdor Liberman vill genom Israelisk nationalism ena Israel. Jimmie Åkesson vill med svensk nationalism ena Sverige. Åkesson är på ett sätt separatistisk och delvis kulturrelativistisk då det kommer till statsnivå (vad som görs i en nationalstat är inte Åkessons affärer) - men då det kommer till den egna staten så skall uttryck som bryter mot den nationella normen (beroende på vilka övriga ideologier som det styrande nationalistpartiet har) skall disciplineras.

Kent Ekeroth är otroligt konsekvent. Han försvarar ett judiskt Israel och samtidigt ett svenskt Sverige. Han är således kommunitär på ett icke-dikotomiskt sätt, som så ofta inte är fallet bland vänsterliberalerna.

Jag tror inte det blir något judiskt uttåg ur Sverige med eller utan Sverigedemokraterna. Assimileringsgraden bland judar är skyhög i vårt land. Vid 2050 kommer de liberala/sekulära judarna vara i en minoritet i Israel. På första gången på mycket länge flyttar fler judar från Israel än invandrar. Detta är inte så konstigt med tanke på vilken pikär situation Israel befinner sig i. Israel har nära en miljon ryska judar, varav mångas judiskhet inte ens är vatten värt för dem. Det finns till och med en och annan nazistgrupp i Israel organiserad av dessa "ryska judar".

Min kritik mot judisk kultur är den är så förbannat odynamisk på punkten "judiskhet". Ja, judisk krönika är förespråkar intersektionalitet, men av någon anledning sätter de alltid det judiska före allt annat och har i synnerhet litet tolerans för de judar som kanske inte sätter sin judiska identitet som den primärt viktigaste. Ett sådant exempel är ju Kent Ekeroth.

Sedan tror jag inte på inbördeskrig, jag tror inte på de här mest islamofobiska ideerna om att "muslimerna planerar att ta över västvärlden" och att muslimerna är determinerade till att ljuga. Så är det inte, även om jag såklart är medveten om att sådana uttryck finns i Koran och Hadither. Även rabbinsk judendom är supremacistisk, om än betydligt mer separatiskt än islam, då islam precis som kristendomen är en universialistisk religion.

PS: Jag skapade inte den här tråden för att antisemiter, konspirationsteoretiker (ZOG) och rasister skulle spy galla över judar. Jag skapade den för att det finns en rätt intressant dynamik mellan västerländska nationalister, så som SD och judisk nationalism (sionism) men att det samtidigt finns en judisk elit som är emot ett samarbete mellan SD och sionister. I synnerhet judisk krönika.