Judisk Krönika om SD. Vänner eller fiender?

Del 1
Judisk krönika ägnade i deras senaste nummer åt Sverigedemokraterna. Judiska Krönika är helt klart den bästa och mest intellektuella identitetspolitiska tidskriften i Sverige. Judiska Krönika är uppenbart liberal och är ständigt i luven på ortodoxa och konservativa judar. Jackie (chefredaktören) är ju som bekant ständigt i luven på alla (även judar – vilket har blivit rätt många på senaste tid) som inte ställer upp på hans multikulturalistiska liberala sionism. Förstår man Jackie kommer man förstå hur de andra som skriver i krönikan tänker. Så härtänker Jackie: Multikulturalism är bra – eftersom vi judar vill behålla vår särart när vi bor i västerländska länder. Vi vill ha tillgång till identitetspolitiska rättigheter så som kosherslakt (motsvarar Halal i utförande och koncept), omskärelse av pojkar (könstympning) samt ha vigelserätt.

Jackie är liberal i den bemärkelsen att övriga samhället skall vara tolerant, öppet och välkomnande för individuella manifestationer. Jackie gillar dubbla identiteter (Han är helt såld på intersektionalitet-diskursen) – som förutsätter det ju någon typ av radikal individualism. Han vill kunna vara svensk när det passar, jude när det passar och stödja Israel eller Sverige när det passar (inte helt fel, men…). Jackie är också sionist (etnisk nationalist) – och anser att Israel skall behålla sin monokulturella och religiösa särart – men inte för mycket, det får inte bli så att de religiösa judarna får makten (Det förefaller sig att de sekulära icke-religiösa judarna i Israel inte föder barn och snart kommer vara i minoritet vilket oroar alla dessa mångkultur-liberala-sionist judarna).

Alltså – Mångkultur och liberalism för alla andra – valfrihet för judarna. Eller snarare, det är fel. Det är Jackies judar som skall ha valfriheten på både kommunitär och individuell nivå. De andra judarna är hemska ortodoxa och konservativa, nästan som nazister. Tråkigt för Jackie kommer det inte fortsätta så sett till hur demografin utvecklar sig i världens judiska befolkning.

Frilandsjournalisten Anna Ekström inleder med ett tvåsidor långt reportage om den ”Populistiska Högern som nu nått Sverige”. Hon noterar (riktigt) att det är skillnad på nationalistiska partier och de har olika ursprung. Dansk Folkeparti och PPV (Geert Wilders Parti) har inget ”nationalsocialistiskt” förflutet – något hon anser Sverigedemokraterna ha (Vilket delvis är sant). Ekström gillar inte (precis som judisk krönika) konceptet assimilering. Att hon är omedveten om att liberal demokrati också leder till assimilering nämns inte – men det är intellektuell överkurs och det är inte rimligt att människor verksamma utanför akademin skall ha koll på detta resonemang. Att Ekström är orolig för assimilering (precis som chefredaktör Jackie) beror på att judarna vill behålla sin kulturella, religiösa och etniska särart. De vill inte uppgå i majoritetssamhället. Kort sagt, de vill inte bli som Kent Ekeroth och Kent Ekeroths mamma. Ekström menar att Kent Ekeroth och SD ställer krav på judarna (vilket är sant) - och det skulle hota judarnas särart i Sverige. Ekström förklarar att Israel inte är en monolit (nähe, har vi fått allt om bakfoten nu?) filosemiter tror. Israel är mångkulturellt. Ja, det stämmer, men det stämmer också att Israel är en judisk stat eller något som brukar kallas för etnokrati – vilket hon förfäktar. Ekström säger att Kent Ekeroth och de andra nationalistiska filosemiterna har missförstått vad Israel är – och utnyttjar Israel i deras kamp mot Islamiseringen av Europa. Hon avslutar

”Det börjar med en grupp och slutar med…ja, den som lever får se hur det slutar denna gång”.

Ekström har gjort mycket rätt i sin analys. Hon vet att Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna stödjer Israel, hon vet att de är mycket vänligt inställda till judar. Däremot vet hon också att Kent Ekeroth och Sverigedemokraternas nationalism – faktiskt leder till assimilering (det största hotet mot judarna – som vissa judar hävdar) . Det skulle på sikt innebära att Israel blir en judisk stat i dess sanna bemärkelse och Sverige blir en svensk stat. Då är det adjö med pluralism och mångkulturalism i Sverige och Europa, men även i Israel. Att Ekström måste dra till en lögn om ”Israels pluralism” och ”Mångkultur” är skitsnack. Israel är en officiell etnokrati. Med Sverigedemokraterna i riksdagen ställs frågan på sin spets. Skall europisk, vit, kristen (whatever etnisk nationalism) fördömas så skall även sionismen fördömas – de vet Ekström, det vet Jackie, Det vet Leman och ja, i princip alla människor med en Universitetsexamen förstår detta – tyvärr är det få som vågar påtala denna sinnesjuka paradox.

Sedan är det dags för en intervju med Kent Ekeroth. Det är Mustafa Can som gör intervjun. Ni som inte visste det så är det inte bara judar som skriver för Judisk Krönika. Mustafa Can är journalist och en av de smartare sådana. Vi får veta att Kent Ekeroth fick veta om sin mammas judiska identitet när han gick i femte klass. Vi får veta att Kent Ekeroth inte är uppfostrad i ett religiöst hem och jag gissar på att Kent Ekeroth inte varken äter Kosher eller är omskuren. Vi får veta att Kent Ekeroth som liten störde sig på muslimska invandrare (jag gissar nog på att han störde sig på icke-muslimska invandrare också) – som behandlade honom illa på grund av sitt svenska ursprung. Sedan utvecklades detta till stöd för Israel. Sedan kommer de vanliga politiska frågorna om dubbla identiteter, att Sverigedemokraterna har ett ”nazistiskt förflutet” osv.

Standardfrågor som Kent Ekeroth inte har svårt att svara på – och om han har det så syns det inte i intervjun. Det (politiskt viktigaste) är att Kent Ekeroth talar om det ”gemensamma svenska” och det är mycket möjligt att en del judar kommer stötas bort av detta. Kent Ekeroth säger själv i intervjun att han hatar Folkpartiet och litet senare i intervjun säger han att 90 procent av alla judar är Folkpartister. Han tänkte nog inte på vad han sa först. Här kan man vara taskig mot Kent Ekeroth - men han det är inte Mustafa Can. Jag antar att Can inte vill klippa och klistra. Hans intervju är anti-SD (ej på det sliskiga Expressen-sättet, men på det där bistra Mustafa Can sättet). Kent Ekeroth framstår som en vinnare – och som en rätt hyfsad och trevlig person. Jag tror nog Cans artikel gav en och annan judisk sympati.

Sedan är det Mikael Lemans tur att förmedla sitt budskap. Detta är i synnerhet ointressant – det mesta är exempel (Med referenser) där Sverigedemokratern har uttalat sig nationalistiskt. Leman menar att Sverigedemokraterna nationalism är livsfarlig för judarna eftersom de då kommer assimileras in i de svenska och deras judiska identitet kommer försvinna. Vad vi förstår är att judarna och alla andra minoriteter skall få bevara och upprätthålla sin kulturella särart – men inte svenskarna och att risken är överhängande att minoriteternas rättigheter (skyldigheter pratar ju ingen om) skulle inskränkas om svenskarna, genom Sverigedemokraterna skulle bedriva identitetspolitik. I alla referenser till Expo anar vi likheter med Jackies ledare och Anna Ekströms artikel. Många judar är rädda för SD eftersom de är nationalister och kräver en assimileringspolitik. Mustafa Can, däremot drar i andra växlar, för honom är skiftande identiteter viktigast. Det verkar som Mustafa Can är betydligt mera liberal än Jackie, Leman, Lena Posner-Körösi, och Anna Ekström.

Judisk Krönika avslutar det hela med Lena Posner-Körösis gästkrönika. Den är rätt intetsägande men hon säger svart på vit att judar verkar för mångkultur och att de judarna (Judiska minoriteten kallar hon judarna för, ingen organisation nämns heller) samarbetar med muslimerna för att införa ritualslakt i Sverige. Vilket är ett tecken på Mångkulturellt gränssöverskridande samarbete. Sverigedemokraterna är rasister för att de vill bevara svensk kultur och därför är ett hot mot den judiska minoriteten, som har berikat Sverige i hundratals år säger hon. Posner-Körösi lyfter också ett varnande finger till de judar som har röstat fel.

Sammanfattningsvis kan man säga att Sverigedemokraterna fick en hård omgång. Anna Ekström och Posner-Körösi öppnar dock för att det verkar finnas judar som sympatiserar med Sverigedemokraterna eftersom de instrumentellt anser att SD är bra för judarna, då Sverigedemokraterna är kritisk mot en allt för stor muslimsk invandring. Det verkar också finnas ”populistiska” politiker i Israel (Enligt Anna Ekström) som verkar snegla på de nationalistiska partierna i västvärlden.

Man märker i Judisk Krönika att något har politiskt hänt i Sverige. Judisk Krönika är duktig på att sätta fingret på verkligheten även om verkligheten oftast är definierad utifrån judiska termer – vilket tyvärr oftast blir explicit ”Vad är bäst för judarna”. (Vilket så klart är oundvikligt då man är identitetspolitisk tidning). Jag tror det här valet 2010 har skakat den judiska minoriteten.
Folkpartiet går mot att bli mer konservativa (med bland annat språktest och burkaförbud) för att vinna billiga poäng. Nu verkar även Billström köra på hårt. Illegala invandrare skall inte vara i Sverige, de skall utvisas säger han. Flyktinginvandringen skall ersättas av en arbetskraftsinvandring låter det som. Moderaterna tänker bli Sveriges största parti och Sverigedemokraterna hotar dem. I media har vi Neo och Axess som de ända ”liberal-konservativa” tidskrifterna. Paulina Neuding (judinna), Thomas Gur och John Lundberg har den senaste tiden försökt att bli mer och mer modiga.

Del 2
I USA åkte de neo-konservativa ut efter Bush. Baksmällan blev för stor. Sedan valdes Obama och till nästa val lär en hårdare konservativ person ta makten. (Liberala) Vänsterrörelsen har bytts ut mot den libertarianska-konservativa Tea Party rörelsen. Mer där till, även Federal Reserve Bank skall grankas av Ron Paul (av alla, liksom). När Ny Demokrati (populistisk liberalt anti-immigrations parti) åkte ut gick det 16 år och sedan kom de öppet nationalistiska partiet Sverigedemokraterna in. Det är ständiga bakslag för libertarianer, konservativa och nationalister men de tar alltid ett jättekliv framåt efter ett par år eller årtionden utanför makten.

På sikt måste de svenska ”Judarna” (Det är inte jag som generaliserar, det är Posner.Körösi) distansera sig från multikulturalismen och sina ”muslimska vänner”. Att alliera sig med muslimerna är mer eller mindre livsfarligt – eftersom det smutsar ned judarnas rykte som en positiv minoritet. Det går inte heller samtidigt att spela på etnisk nationalism (sionism) och försvara en etnokrati i Israel men inte i Sverige. Sverigedemokraterna lär inte vinna judarnas som grupps röster men det är ändå inte många röster. Det räcker med att SD säger att de stödjer alla folks rätt till ett eget land, inklusive judarnas. Om Sverigedemokraterna får till ett samarbete med ett israeliskt parti är det ju mer eller mindre adjö (då det kommer till trovärdighet) för sådana som Posner-Körösi som skriker ”rasism” och ”antisemitism” om Sverigedemokraterna. De flesta svenskar är väl knappt medvetna om att judarna existerar i Sverige och få har träffat judar.

Nu vet vi i alla fall att ”Judarna” är oroliga över SD – eftersom Sverigedemokratisk politik det kan hota judisk identitet på olika sätt. Vi vet också att Kent Ekeroth inte är någon rabiat sionist (som antisemiterna på Flashback tenderar tro) - snarare framstår han som mycket sympatisk – men som tyvärr läst litet för många böcker av Robert Spencer.

Länk:
http://www.judiskkronika.se/

Fråga: Vad säger ni - kommer den Sverigedemokratiska relationen till judarna förbättras eller kommer det bli som den här Barbara Lerner Spectre sa till Israelisk TV - att judarna kommer bli förkastade för att de arbetar för mångkultur i Europa. Min uppfattning är att SD börjar äta in sig i en judiska väljargrupper. SD är sannerligen ett "catch all parti".

Oerhört intressant inlaga om judisk krönika (som jag personligen har litet svårt för att läsa då jag upplever den som såpass rabiat, om än att det intellektuellt är högt i tak i tidningen).

Min kommentar är snarare att man skulle verkligen vilja veta hur de officiella judaistiska församlingarna tänker om Malmö. Hur tänker företrädarna? För det är en jävligt skrämmande utveckling när folkgrupper mer eller mindre rensas pga att en annan folkgrupp breder ut sig och därmed hämmar demokratin för alla boende i området.

De judar som inte tillhör övre medelklassen eller överklassen i Stockholm kommer att göra det snart om de inte redan gjort det. Erfarenheterna från vardagen leder till det.



Det här är i princip den enda giltiga kritiken mot "Judarna" som antisemiterna här på FB och på andra forum har. Jag tror dock att det är betydligt färre som förfäktar detta bland judarna än vad man kan tro och de som gör det gör det av mestadels defensiva skäl.


Jag påstår att rädslan för Ekeroth hos idioterna här på forumet kommer sig av att de är just antisemiter. För dem spelar det ingen roll att Ekeroth i första hand är svensk nationalist i och med att han har judiskt blod. Vore idioterna bara antisionister skulle de se Ekeroth för det han är.


De judiska väljargrupperna är obetydliga även ur ett mediaperspektiv. Judarna är i klar minoritet även bland chefredaktörer och andra opinionsbildare. Jag tror vi kommer att få se intern judisk debatt kring Sverigedemokraterna när tillräckligt många judar stödjer dem. I samma ögonblick som det händer kommer galningar som Lena Posener inte kunna svartmåla svenskar då judar tycker samma sak som dessa svenskar.

Intressant inlägg som alltid från Dylan Dog!


Jag tror också att stödet bland svenska judar för Sd har börjat öka. Att någon större andel av judarna kommer rösta på partiet inom en överskådlig framtid håller jag dock inte som särskilt troligt. Men jag menar heller inte att det gör särskilt mycket. Huvudsaken är egentligen att Sd blir accepterat som ett "inte nazistiskt" parti som även kan stödjas av judar utan att det innebär någon uppenbar identitetskonflikt.
Kan man lyckas inpränta det faktum att Sd inte utgör något direkt hot mot den judiska minoriteten så är mycket vunnet. Snarare än att få med judarna gäller det att få den judiska opinionen att sluta verka rabiat mot Sd som de ju uppenbarligen gör idag. Förhoppningsvis kan man få dem att inta en mer neutral position. Kan man sedan få några med sig, som Ekerothbröderna, ser jag inget fel i det.

Garanterat kommer "anti-zionisterna" här på forumet vara av en annan uppfattning, till dessa kan jag passa på att poängtera vad kärnan i Sd:s historiska mission är, nämligen att skapa ett parti med det uttryckliga målet att kraftigt begränsa invandringen till Sverige och få största möjliga stöd för detta hos valmanskåren.
I detta uppdrag ingår inte att att exponera eventuella judiska konspirationer eller belysa de (erkänt många) judiska personer och organisationer som varit pådrivande i att utforma invandringspolitiken i Sverige och i väst. Allt detta är nämligen av total irrelevans för kärnan i Sd:s historiska uppdrag.

Vill passa på att tacka för ett riktigt bra och genomtänkt inlägg.
Tydligen är jag inte verksam inom akademien - någon som vill kasta mera ljus på detta (förklara)?

bra att du tog dig tid att sammanfatta.

Är väl i princip en bekräftelse på våra tidigare analyser av judarnas motiv och ståndpunkter här på flashback? Som vanligt får man sveriges bästa politiska analys här om man vet var man ska leta.

Inga nyheter men en känga till alla som pratar om foliehattar när vi analyserar judarnas positioner och roller i det svenska samhället.

Att judarna kommer byta fot om så behövs är ju inte heller någon högoddsare, det har dom gjort i 1000 år.

Och Ekeroth steg i min aktning när han delar min analys att folkpartiet som ett judiskt parti (som han desutom hatar). Kredd till honom.

off topic så hänvisade wolodarski i DN idag återigen till flashback (underförstått som en viktig politisk spelare/motståndare i Sverige idag). Jag skulle nästan börja misstänka att han skriver här också, FBs regler hindrar mig dock från att spekulera i vem han är

Som någon tidigare påpekade: judarna som väljargrupp är i numerära termer alltför obetydlig för att kunna spela någon avgörande roll i politiska valsammanhang. Hur judarna röstar är med andra ord tämligen ointressant.

Det verkligt intressanta är hur judeägda media kommer att förhålla sig till SD i framtiden. Än så länge har det inte märkts av någon attitydförändring och så sent som i morse pryddes DN:s förstasida av en fördömande oneliner tagen från Wolodarskis senaste politiska krönika och precis nu i dagarna satt juden Pehr G Gyllenhammar i judekanalen TV4 och förtalade Sveriges drottning.

Jag tror inte att judarna någonsin kommer att förhålla sig positivt till SD eller ens ge dem en juste behandling och belysning i media. Med tiden kommer de dock att acceptera partiet som en ofrånkomlig tyngd i den politiska maktbalans som jag tror judarna strävar efter och som i sådana fall kommer att vara en direkt följd av den etniska och sociala splittring av Sverige som judarna ständigt verkat för att uppnå. Tanken är förmodligen att de olika etniska grupperna i framtiden ska "ta ut" varandra på den politiska spelplanen för att undvika ett större hot (läs: vit nynationalism och minskat inflytande för judar), ungefär som de italienska stadsstaterna förhöll sig till varandra i en sorts spänd men ändå någorlunda stabil vapenvila efter freden i Lodi 1454.

Judar har av begripliga skäl alltid varit positivt inställda till mångkultur och som den exceptionellt inflytelserika minoritet de faktiskt är bär de en tung del i skulden för att Sverige (och många andra europeiska länder) har förvandlats till en soptipp för tredje världens improduktiva, tärande och degenerande genetiska avfall. För detta bör och skall de straffas hårt. Det behöver man inte vara nazist för att tycka. Det räcker gott med ett väl utvecklat sinne för rättvisa.

Man ska heller inte underskatta judarnas historiskt och religiöst betingade psykologiska böjelse för masochism. De lider av ett kollektivt martyrsyndrom som de utvecklat i diasporan och som de med dårens brist på självinsikt vårdar ömt. Det går att ta judarna från klagomuren, men det går aldrig att ta klagomuren ur judarna.

Judarna kommer med andra ord att driva det vansinniga mångkulturella samhällsprojektet tills allting förr eller senare oundvikligen ställs på sin spets. Då kommer deras matyrkomplex att få ytterligare näring och cirkeln sluts: den självuppfyllande profetian om den ständigt försmådda och föraktade Stackars Juden är ett faktum. Judarna vinner även när de förlorar.

Men visst, Kent Ekroth verkar reko. Ungefär som om det hela stod och vägde med honom...

Intressanta inlägg. Vill bara inflika en sak när det gäller att få "judarnas röster". Geert Wilders i Holland har gått oerhört mycket längre än SD i sin jude- och Israelvurm. Resultat? Inte mer än två procent av Hollands judar röstar på Wilders, en oerhört mycket mindre andel än bland den övriga befolkningen.

http://www.rebelnews.org/opinion/eur...dutch-politics

Ja, sådant bekräftar bara vad Goebbels sade i sina dagböcker om judarna, nämligen att storsinthet inte har någon inverkan på dem. Judarna begriper bara kallt, hårt maktspråk och man måste vara beredd att visa dem hur långt man är beredd att gå för att freda sitt eget folks intressen.

Som Hitler sade i ett riksdagstal 1942 med tydlig adress till judarna: Aug um Aug, Zahn um Zahn.

SD bör förstås inte vurma för judar eller israel, varför liksom? Enbart svenska intressen bör SD företräda. Juden skiljer sig inte från muslimen, att de behåller sin identitet är enbart skadligt för svenskar.

Varför leder en liberal demokrati till assimilering? och definiera gärna exakt vad du menar med assimilering och liberal demokrati isf