Citat:
Nej, i denna personlighetsförändrings natur ligger ofta att patienten själv inte är riktigt medveten om problemen, eller gärna skyller de på sin omgivning.
Ursprungligen postat av Timeout
En fråga. Om en person får en lättare pannlobsskada och inte visar några tecken på en skada... annat än för dom närmaste och lite diffust...
Den som jag känner fick aldrig någon undersökning när det gällde personlighetsförändring efter olyckan.
Den som jag känner fick aldrig någon undersökning när det gällde personlighetsförändring efter olyckan.
Eftersom det är framför allt en testning och de närståendes uppgifter som ger bekräftelse om en skada, snarare än vad man kan se på CT/MR, kan dessa skador förbli oupptäckta och ställa till riktigt helvetiska problem för personen i fråga beträffande jobb, familj och ekonomi.
Som distriktsläkare, specialist i allmänmedicin, har jag många gånger stött på detta och dragit igång utredningar. Samt hållt i fortsatta sjukskrivningar, behandlingar och ev sjukbidrag efter det att patienten haft några hastiga träffar med en "specialist".
I den bästa av alla världar skulle en misstanke om diagnos innebära att man blir inlagd på sjukhus och får stanna där tills all utredning är klar...
Det mesta skall idag ske polikliniskt, vilket innebär att distriktsläkaren är navet i vården och kan hålla i alla remisser och utredningar kring en sådan här skada en längre tid.
Antalet vårddygn per patient på sjukhus har minskat från i runda tal 25 till under 5 på ett par decennier. Sjukhusspecialisterna tar allt färre patienter.
Ofta accepterar inte den neuropsykiatriska kliniken en patient med vaga symptom förrän en diagnos är ställd. De skyller på "tidsbrist", föredrar att vara "konsulter" vid behov per telefon, med några uppmuntrande tillrop till den redan överlastade distriktsläkaren: "Detta kan du lika bra som jag".
Jag är en luttrad distriktsläkare med många år på nacken, så jag vet vad jag talar om...

