Frågetråd ang. bergsklättring

(detta kan bli en allmän frågetråd för vilsekomna själar som undrar över bergsklättring)

Om mig själv: Jag är 20 år och har alltid älskat såkallat "friluftsliv" med någon extremtwist på det. Nu vill jag testa något större. Har tidigare hajkat på Nya Zeeland, åkt längdskidor från Nikkaloukta till Keb. (i 40 minusgrader), cyklat runt Gotland, paddlat/hajkat med kajak, åkt forsränning i NZ osvosv.

Vad anser ni skulle vara ett bra nästa steg för mig? Jag vill pröva att klättra i berg. Vad skulle vara ett bra startberg för att känna på hetluften? Gärna billigt, lättillgängligt och sevärt som ett hyfsat test på hur jag klarar mig på högre höjder.

Nu känner jag mig fullständigt gröngöling och idiotisk men lättklättrade berg har jag hört ska vara:
Muztagh Ata
mont blanc
Aconcagua
Mera Peak

Är något av dessa en hyfsad start?

Vad menas med att klättra alpin stil? Tar man inte hänsyn till höjd/luftacklimatisering i alpin stil? Var får man tag på klättringsutrustning osv? Finns de någon nätshopp så man kan kika på grejerna och lära känna saker, fatta vad skiten är till för osv?

Har nog massa mer frågor, men inget jag kommer på nu...

Mera Peak skulle jag säga är det lättaste av dessa berg, det är ett så kallat "trekking"- berg dvs att man vandrar upp mestadels hela vägen. Mera Peak ligger dock i Himalaya i Nepal så det kostar en slant att ta sig dit. Mount Blanc är väl det som ligger närmast oss och som har guider som kan hjälpa dig upp, vet dock inte kostnaden.
Muztagh Ata ligger i Pakistan, ett oroligt område och det är dyrt att ta sig dit. Aconcagua är inte så tekniskt svårt men väldigt högt, närmare 7000 meter så det är det som ställer till det. Sedan ligger även det en bra bit bort.
Mitt råd till dig är att gå en isklättringskurs om du inte gjort det innan, känna på hantverket och lära dig säkerheten innan du sätter igång. Sedan finns det en hel uppsjö av berg i området kring Mount Blanc som nog är billigare att bestiga. Googla bara.

Självklart tar man hänsyn till höjd och acklimatisering i "Alpin Stil", det är ett måste! I all höghöjdsklättring så acklimatiserar man sig först.
Att klättra i "Alpin Sti"l är en term som mestadels nämns på berg över 7000 meter. Att man klättrar med så lätt packning som möjligt och att man har all mat, utrustning och tält med sig. Samt att man inte har någon hjälp från exempelvis lokalbefolkningen vilket är rätt vanligt på berg över 7000 meter.
Klättraren Reinhold Messner är ett bra exempel på en alpin klättare, googla på honom om du vill veta mer.

PS: Ett bra forum för att få jättebra hjälp i dessa frågor är forumet på http://www.utsidan.se , rekommenderas varmt!
DS

Jag har väldigt liten erfarenhet av att bestiga berg, en handfull stratovulkaner samt ett gäng skandinaviska toppar som inte har krävt några tekniska färdigheter.

I sommar ska jag åka ned till Alperna och vandra omkring i några veckor och funderar på berg som det går att vandra upp på.

Hur är det med Eigers sydsluttning? Går det att ta Jungfrubanan upp till Jungfraunoch och därifrån ta sig upp på Mönch, Jungfrau eller Eiger?

De skandinaviska mer lätt tillgängliga topparna som är populära, erbjuder en promenad som är betydligt enklare än något på Eiger. Du bör definitivt öva lite mer innan du ger dig på berget ens från söder. Sen är det i och för sig inte så jädra komplicerad klättring. Inte jämfört med nordväggen.

Se t ex http://www.alpine-guides.com/mountai...outh-ridge.htm

Ja, se där. Jag trodde faktiskt att Eigers sydsluttning var väldigt lättillgänglig, att det bara var att knalla upp. Nåväl, Mont Blanc kanske är ett bättre alternativ?

Det kan du fixa, återigen med lite rutin. Det innebär lite glaciärvandring som inte är så svår att lära sig men ändå förenad med avsevärda risker, även om man inte är i närheten av Eigers klass.
Mont Blanc tar också en bra stund (precis som Eiger men inte lika länge) och kräver en övernattning på hög höjd för att starta slutattacken i gryningen och återvända i skymningen. Det är hur lätt som helst att gå vilse där, dimman som drar in är hejdlöst tjock. Jag har stått där utan att kunna skymta spetsen på mina skidor. Också utan dimma kan det faktiskt vara lite lurigt emellanå. Numera har guiderna gjort egna markeringar i berget men de finns inte med på några officiella kartor (ungefär som fiskarnas ensmärken i svenska skärgården)

Det finns med utgångspunkt i Chamonix flera firmor med välutbildade guider som släpar upp turister på löpande band. Det finns det kring de flesta toppar.

Visst kan du klättra enkla toppar graderade till F i Bernalperna, så länge du har med någon som har koll på rephantering. Från Jungfraujoch kan du ta dig till flera klassiska toppar. Mönch, Jungfrau, Fiescherhorn, Grunhorn mm. Jag uppfattar det som om du vill klättra själv? Kort svar: Är du inte Ueli Steck så låt bli. För många osynliga sprickor och risker. Har du ingen erfarenhet av vanlig klättring, dvs. klippklättring i form av sportklättring eller tradklättring, bör du gå med en guide eller kunnig.

Tycker det är fascinerande vad vissa offrar för att klättra upp på ett berg när dom är fullt medvetna om riskerna.

Min fråga är varför det alltid ser ut som ett tivoli vid basecamp?
Är det för att man ska hitta vid dålig sikt?
Det är ofta massvis med färgglada tält och det kan man väll förstå, men alla dessa vimplar som hänger i tvättlinor kors och tvärs?

Jag skulle föreslå en kurs i kebne.
Jag gick en väldigt trevlig kurs som började med lite teori topprep och som avslutades med andremansklättring på tuolpaguornis krater.
Lätt klättring men med mycket känsla då många partier är vertikala men med rejäla grepp. Och man har Silhuetten runt knuten och kan blicka ner en 800m rakt ner.
Vissa säkringsplatser är så små så man får hänga ut över stupet för att näste man ska få plats.
Glaciärkunskaper är inte fel att ha heller..

Haha ja det beror nog på att det är lättare att hitta hem.
Eller så har de för mkt tid när de klimatiserar sig eller väntar ut oväder

Vimplarna är böneflaggor som sätts upp av alla sherpas. Har något med buddhism (?) att göra

Aha tack!