Inatt drömde jag något av det mest bisarra jag någonsin har drömt haha..
Drömmen började med att jag var på fest utomhus, en ganska vanlig dröm, jag spydde som ett tvär för jag var alkoholförgiftad. Jag tror jag hade fått lite spy på mig så jag uppsökte en offentlig toalett och gick in där. Märkte ganska snabbt att jag var helt naken men orkade inte bry mig, jag mådde fan piss.
Men iaf, en dörr öppnades på andra sidan toaletten och jag sögs in där, det hela var mycket diffust och jag vill minnas att jag hade beväpnade vakter bakom mig som föste mig framåt. Sedan hörde jag hur gallrena låstes. Jag var nu inte längre på toaletten utan i ett fängelse. Inte vilket fängelse som helst heller, det var på en annan planet!
Det var utomhus, tror jag var på "gården" eller vad man kallar det, marken var ej av asfalt utan kakel. Ljusblått kakel, nästan vitt. Detta var mycket märkligt tyckte jag.
Vid detta tillfället hade jag inte förstått att det var ett fängelse, det förstod jag först när jag gick fram till byggnaden. Fönsterna var täckta av något vitt, som skyddsplåtar. Det fanns strålkastare (ungefär som på en fotbollsplan) som var riktade ner mot det ljusblåa kaklet där jag smög runt. Det fanns inte en endaste själ i närheten och det var knäpptyst, endast nattens små vindar fanns där.
Efter att ha inspekterat de förtäckta fönsterna så noterade jag att det även var höga stängsel runt omkring, och längst upp var det taggtråd.
Jag vände då om, hade tänkt gå tillbaks till stället där jag kom in eftersom jag absolit inte gillade stället, men där var det ju låst. Då hörde jag en grind bakom mig och kände mig hotad. Jag såg hur varelser kom utspringande på gården, de kom från ett mörkt ställe och lystes upp ju längre in mot gården de sprang. De såg ut exakt som i Aliens.
Jag började springa, IRL springer jag mycket så detta har hjälpt mig att kunna hantera springande i drömmar bättre, jag skrattade lite åt att dessa bloddrypande, köttätande bestar var så långsamma. "Att en människa kan vara snabbare än dessa rovdjur ha! Rovdjur my ass, de är ju helt jävla värdelösa!" - Tänkte jag medan jag sprang. Jag lyckades få upp en anständig hastighet och av någon anledning började jag till slut flyga. Jag mindes då lite minnen från förr. "7 stories all we need." - som värsta jävla spam loggan mitt framför ansiktet. "Look at all this blinking shit!" tänkte jag, men jag visste vad det betydde. Stängslet var sju våningar högt och det var så högt man behövde komma för att nå friheten. Förr i tiden bodde vi i fängelset och "7 stories all we need." var det enda hoppet vi hade.
Nu lyckades jag flyga över stängslet och landade utanför, där var det gräs. Det såg rätt välstädat ut. Där fanns även en slags borg där "männen i kontroll" höll till. Ungefär som konduktören som styr karusellen, han sitter ju utanför i sitt lilla kontrollskjul och styr och ställer, inte mitt i karusellen.
Dessa människor kände jag igen, små saker, cigghållaren av tyg (!) från kärringjäveln som jag avskydde. Gubbjäveln där, den lömske jäveln. Jag pratade med honom och såg hur hans ögon förvandlades till reptilögon. hans armar var jättestora och nacken var så muskulös att det inte ens gick att urskilja någon hals. Höll fan på att skita i brallan men bestämde mig för att spela cool och ovetande. Han visade mig runt i byggnaden men tyckte efter ett tag att vi kunde göra något roligare istället, men jag insisterade på att jag tyckte det var galet intressant med en rundtur, trots att jag höll på att börja gråta av uttråkning. Jag ville vinna hans förtroende genom socialt spel.
Till slut började han prata om mitt förflutna, han tyckte det var en bra ide att bryta isen och säga som det var. "Krafse, bla bla, du har ju bott där i fängelset tidigare, bla bla bla du känner ju Berit och kan cafét utan och innan. Jodå vi minns allt dig. Du tog dig ju ut där ifrån fängelset bla bla..." Och det var ju sant, jag mindes ju stället, låtsades dock som om jag inte brydde mig så mycket.
Han pratade om en förbannelse som vilade över mig, varje årtionde råkade jag ut för något av samma karaktär, 1990, 2000, 2010, det stod så i profetian och mycket riktigt så hade jag en skada som var himla irriterande och oförklarig.
Nu var det dags att gå ut ur borgen igen. Jag gick först och gubbjäveln med reptilögonen gick efter, hade lust att sparka in honom i borgen och låsa porten så han dog och ruttnade där inne efter allt han gjort, men den sliskiga fan slank ut innan jag hann stänga igen porten. Det blev en stunds tystnad, han såg att jag funderade på att stänga in honom, en miljon tankar for genom mitt huvud och gubbfan tittade lite snett på mig. "Kom han på mig nu?" Sluta! Skärp dig för fan, han kan märka! Han kanske kan läsa tankar!"
Det var dags att ta farväl, det blev nog det stelaste avskedet jag har upplevt. Bara skådespeleri rakt igenom från båda två.
Han sträckte fram sin hand och mumlade något om en nyckel. Men jag hade ju redan rätt nyckel? Är gubbfan senil också? Sen insåg jag att han försökte lura mig, eftersom runt hans handled, där hängde den riktiga nyckeln. Jag tog min nyckel och låste upp hans armband, tog hans riktiga nyckel och låste sedan fast min låtsasnyckel i hans armband. Eller något i den stilen i alla fall. Det bara skramlade till lite så hade nycklarna bytts ut.
Han upptäckte denna manöver och blev genast rasande och desperat att få tillbaks sin nyckel, men jag sprang ifrån honom. Det var något magiskt med nycklarna för jag blev plötsligt av med min förbannelse, men fick istället hans. Det var fan inte kul, men jag blev genast oövervinneligt stark och kunde mosa den jäveln i ett endaste litet mothugg. Han dog som en liten fis i rymden och jag hade nyckeln. THE nyckel, alltså.
Och där tog drömmen slut!
Edit: On 2nd thought, kaklet var nog ljuslila snarare än ljusblått.