Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Att det först kändes fel och sen ändå helt okej kan ju vara med någon typ av omvärdering att göra. Eller att du står inför något beslut där du väger för och emot.

Mardrömmar har vi alla haft mer eller mindre.

Drömmar betyder inget och är en fantasivärld men förstår att drömmen var otäck

Hur kan jag vara bög och drömma om hångel med kvinnor? Antar att du själv går omkring i högklackat och string.

Jag drömde då,

att jag och en grupp vänner, vi var så fanatiskt arga på en mycket elak person, och vi önskade alla att hon bara skulle dö. En ur min grupp fick en stor bulldozer i present och det första han gjorde var att i blind vansinnig ilska köra mot hennes hus för att jämna det med marken med hon inuti. Men när han nästan var framme svängde han undan. Vi vågade liksom inte ha ihjäl henne för hennes makt var för stor. Det var som om hela naturen och alla väderkombinationer var med i detta "bråk" och vår ilska. Så vi samlades i en stuga och skulle planera det perfekta mordet på henne, nu skulle vi våga! Det snöade och en fin stråle måne gjorde att man kunde se från oss till henne trots att det var långt avstånd mellan oss. Dock så listade jag ut att de tänkte döda mig efter att planen var fullbordad. Jag fattade ingenting och var jättearg på dem. Varför skulle jag också dö? Så jag överlade med mig själv om jag fortfarande skulle vara med på planen, för jag ville så att hon skulle dö, mer än vad jag ville rädda mig själv.

Efter det minns jag inget mer.

Någon skrev något till mig om "korståg" här på Flashback igår, och i helgen ska jag närvara vid en konfirmation i en kyrka. Detta var nog orsakerna till min dröm i natt:

Jag drömde att jag skulle konfirmeras. Jag var i drömmen medveten om att jag var rejält vuxen och dessutom redan var konfirmerad, men av någon anledning måste detta ske för annars skulle något hemskt kunna drabba mig. Jag skulle bli skyddslös, typ.

Jag insåg att jag kände alla konfirmanderna, jag hade stött på dem alla någon gång under livet t.ex. i skolan eller på en arbetsplats, men det lustiga var att oavsett vilken ålder de skulle ha i nuet, så var de alla 14-15 i drömmen. Jag undrade om jag också hade blivit föryngrad?

Vi var i en enorm katedral, där fanns munkar, nunnor och korsriddare, och jag tänkte "det här kan inte vara en svensk kyrka i nuet". Samtidigt var det väldigt rörigt. Man kunde gå ut och in ur katedralen, man behövde inte vara med under hela ceremonin som var på latin, långdragen och tråkig. Jag passade på att smita ut, och det gjorde andra också. Men det var viktigt att komma tillbaka till den enskilda välsignelsen, som var det slutgiltiga som gjorde att man blev konfirmerad och fick det där viktiga skyddet.

När jag kom tillbaka in i katedralen insåg jag att jag inte hade lång tid på mig att ställa mig på min plats i halvcirkeln av ungdomar framme vid altaret, innan prästen skulle komma fram till min plats. Men det var trångt, fullt med folk i altargången och korsriddarna hade till och med sina hästar där! Jag kände lukten av dem i drömmen! Jag kämpade för att tränga mig fram till altaret i tilltagande panik... och någonstans där vaknade jag.

Jag drömde för ett tag sedan om att jag såg på någon porrfilmsscen som jag uppfattade det hela som. Det var en orgie med en massa bruna och svarta människor. Hetero givetvis men så kom det en scen där en negress blev tagen i röven av en brun man. Underlivet var en kvinnas men själva kroppen var manlig med seniga muskler och håriga armar och bröst.

Men döm av min förvåning när bilden eller vad man ska säga i drömmen, zoomade ut och gick upp på ansiktet på den påsatta - då var det en apas ansikte. Eller snarare någon slags förhistorisk grottman med väldigt starka apdrag. Vad kan detta betyda? Är jag bög egentligen?

PS: Här är en bild jag hittade som är snarlik aptransan i min dröm, men utan hår på huvudet eller ansiktet då min apa var renrakad samt såg äldre ut. Nästan som en gubbe fast apa.

https://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2062514/Revealed-The-face-missing-link-ape-man.html

En konstig dröm jag drömde.


Jag kände Mick Jagger och var hemma hos honom. Där fanns det en kvinna som druckit hela livet, boende hemma hos honom, hon spenderade varje dag med alkohol och MJ, sittande precis utanför en altandörr som fanns i hans sovrum. Men en dag bestämde sig hon för att sluta tvärt och gå hem och ta hand om sina barn (trots att hon var äldre och barnen var vuxna sedan länge). Detta gjorde hon så frenetiskt och imponerande att hon fick träffa kungligheter och blev världsberömd. Att hon rest sig upp en morgon och bestämt sig, det var som om hela världen glimmade på grund av det. Jag satt i MJ:s säng, som var enorm, och förstod inte vad det egentligen handlade om. MJ förklarade för mig att om jag hade sett när hon drack varje dag på altanen hade jag fattat. Kvinnan dog senare och alla sörjde henne och hon blev mytomspunnen och fick idolstatus överallt. Själv förstod jag mycket litet av vad som pågick.

Haha.

En dröm jag drömde;

mitt kylskåp (det jävla kylskåpets fel) hade gått sönder. Det rann vatten och trägolvet blev helt brunt av fukten. Då ringde det envist på dörren där en invandrare med sex labradorer stod och ville in. Han meddelade också mig att han hade 16 labradorer till där hemma. Jag drog igen dörren och vred förtvivlat på vredet, i panik att inte hinna stänga innan han började dra i handtaget. När jag städade upp köket såg jag ut genom fönstret och upptäckte en slags kult längre bort, som var långt borta men ändå nära så jag kunde se deras ögon. De höll på och skulle få människor att dö. Jag fick fly in i ett annat universum för att komma undan, medan de jagade mig. Till slut kände jag händer kring min hals och orkade inte kämpa emot längre.

Jag drömde att jag hade kollat upp Peter Habers adress i en telefonbok. Jag ville absolut åka och hälsa på honom då han verkade så trevlig. Han bodde i Frölunda, som i drömmen låg mitt i stan i Göteborg.

Helt plötsligt flög jag helikopter över Göteborgs stad tillsammans med min mamma och min bror. Det var höga skyskrapor i mängder, med stora glasfasader som relflekterade himlen i drömmens brokiga nyanser i rött, brandgult och någon kombination av lila och rosa. Det var mer likt Manhattan än Göteborg, men det var Göteborg.

Tillslut ser vi ett villaområde mitt bland alla skyskraporna varpå jag pekar och ropar ut: ”Där är Frölunda! Där bor Peter Haber!”
Sen befinner jag mig plötsligt ridandes på en liten elefant på en gångväg. Vi rider långsamt fram mot ett övergångsställe, med ett trafikljus som visade rött. Inte de som i verkliga livet brukar finnas vid vissa övergångsställen med en grön respektive röd gubbe. I drömmen var det bara gångvägen som hade trafikljus och inte bilvägen .

Det var rött länge så jag tröttnade och klev av elefanten och gick vidare. Då var jag helt plötsligt hemma hos en vän och hans sambo. Jag tänkte att ja, är jag ändå i Göteborg så passar det att titta förbi.
Vi stod i deras hall och jag fick syn på ett gammal fotografi på en byrå. Det föreställde två små barn som satt i sin pappas knä. Jag log och flög på min vän och kramade om honom hårt. Sedan släppte jag taget och sa ”Det bara flög i mig”. Han log och kramade mig tillbaka så hårt och med en sådan värme och kärlek att jag blev tårögd. Sedan gick vi in i deras vardagsrum och satte oss i soffan. Då hade vi plötsligt tjocka, gosiga morgonrockar på oss. Där fanns en gammal tjock-tv som visade något Tintinavsnitt pausat. Mitt emot soffan fanns en stor balkong där några andra av min väns bekanta satt och rullade cigaretter. I huset snett mittemot, ett par våningar högre upp satt ett annat gäng på sin balkong och kastade en tennisboll till varandra. De hoppade runt på den avlånga, men smala balkongen som i någon OS-match i pingis. Jag tänkte flera gånger att, nu kommer någon av dem snart att hoppa för långt och trilla över räcket.
Bollen flög ner till min väns balkong två-tre gånger, varpå cigarettrullarsnubbarna kastade tillbaka den.

Min vän tröttnade tillslut. Han reste sig hastigt från soffan och sade i bestämd ton: ”Nu tänker jag gå upp dit och tala om för Baldo att han inte får bjuda in sina vänner mer”. Sen gick han.

Efter en liten stund ser jag upp mot Baldos balkong och får se att alla hans vänner står och blänger ilsket mot mig. När de märker att jag sett dem så vänder de på klacken och går. ”De är på väg hit!” Ropar någon från min väns balkong. Han kommer in i lägenheten och säger att vi måste dunsta fort. Jag följer med honom ut i trapphuset och går mot hissen, som var en rund liten, helglasad kapsel. Då säger han ”Baldos vänner är inte att leka med. De pumpar ut luften ur dig med en cykelpump och ersätter den med helium som spränger dig inifrån”. Jag blev nervös som fan och sprang mot hissen, som jag nu såg var på väg upp mot oss, full av Baldos arga polare.

Jag gick tillbaka till lägenheten, som nu var tom på folk och satte mig i soffan igen. Plötsligt satt en gammal tjejkompis till mig, som jag inte träffat på många år, bredvid mig i soffan. Hon var tyst och såg likgiltigt på tv:n, som fortfarande visade Tintin pausat. Då sade hon ”Varför tittar du på Tintin? Borde du inte titta på mig istället, när det var så länge sedan vi sågs?”
Jag blev häpen och skulle just svara, men då vaknade jag.

Jag drömde inatt att jag var på en av mina tidigare arbetsplatser, jag gick efter korridoren med heltäckningsmata och kontorsrum med glasade väggar på båda sidorna, jag skulle ansluta mig till dem som stod och väntade vid ytterdörren, tror vi skulle gå ut på lunch. Då kände jag plötsligt något som träffade mig mitt i pannan, en projektil. Jag försökte slå bort det: "det var nog bara en fluga". Men så gick jag in på toaletten för att kolla i spegeln ändå.

Då såg jag att jag mycket riktigt blivit skjuten, någon av mina kollegor måste ha skjutit mig! Men det såg inte ut som ett skottsår skulle se ut på riktigt, utan i stälet var det ett hål med cirka 1 cm diameter genom min panna, helt cleant, jag kunde se igenom det: i spegeln såg jag det som var på väggen bakom mig genom hålet! Men det blödde inte, och som sagt: inga hjärnslamsor täppte till hålet.

Jag tänkte: jag kan ju inte leva om jag har en så stor gång genom hela hjärnan, det är ju inte möjligt. Och på något sätt förstod jag, att jag skulle bara kunna leva med det hålet om jag TRODDE att jag kunde leva med det hålet, så fort som jag erkände att jag inte kunde leva längre så skulle jag vara död. Så jag tänkte att jag måste låta bli att tänka på det. Dessutom oroade jag mig för vad mina kollegor skulle säga, när jag gick ut till dem för att gå på lunch!

Tror det är alla mordförsöken på Trump som spökar, och det han sa häromdagen, att ska de skjuta honom nu så får de skjuta honom genom lögnmedia (journalisterna som bevakade rallyt) först. Journalistläktaren var uppställd som en barriär mellan Trump och den eventuella skytten därute!

Lite OT: du kan visst leva med en stor bit av hjärnan borta och inte ens bli en grönsak, men man brukar få personlighetförändringar, som Phineas Gage

Det kanske var därför det gick bra, då!