Vaknade av en återkommande mardröm; vet inte hur många gånger jag har drömt den nu. Den brukar komma när jag är orolig över någonting.
Jag var på mitt gamla folkdansställe i Stockholm, det var långt lidet på natten, och vi var bara en handfull personer kvar som dansade (som det även kunde vara i verkligheten, på den tiden då jag gick där). Det var skumt i lokalen, och det gick runt, runt i polskan och jag blev härligt yr... Jag dansade med en stilig man (som höll till där i verkligheten på den tiden jag gick där), han var lång, slank, belevad, en väldigt god dansör som gärna hittade på egna turer och även "showade" för publiken. Typ "kosacksparkar", hjulningar och sådant som inte hörde till de svenska folkdanserna egentligen, men som ändå passade in i rytmen och dansen. Det var även (fortfarande i verkligheten) anmärkningsvärt att han fortfande var så vig och i bra fysisk form att han kunde göra de turerna, till synes utan att bli ansträngd ens, fast han var 50-55 år då när jag kände honom.
...men plötsligt slog det mig att något var konstigt. Han dansade så mekaniskt denna natt, robotaktigt. Och hade jag inte läst på föreningens hemsida, att han var död, han hade plötsligt segnat ner under ett motionslopp - och de hade haft en särskild kväll i hans "ära", där de hade spelat alla hans favoritlåtar. (Detta skedde också i verkligheten.) Jag lutade mig bakåt och mötte hans blick, och då först märkte jag att hans ögon var "döda" - pupillerna var stela. Jag blev rädd och tänkte att jag måste få kontakt med de andra på något sätt.
Jag såg från den ena till den andra, och då kom jag - obehagligt nog - fram till att alla de andra också var före detta medlemmar i föreningen. Före detta, p.g.a. att de var döda! Mannen som satt på en stol i mitten av golvet och spelade fiol, tog t.ex., tog livet av sig för några år sedan (i verkligheten alltså) genom att hoppa framför tunnelbanetåget... Förutom att jag blev rädd för DEM, så slog mig tanken att jag kanske också var en av de döda medlemmarna, som var där och dansade sent på natten när de levande hade gått hem..?
HUA!

Man ska inte drömma sådant i coronatider!