/på den senaste,är det inte han som sjunger,läste jag att anhöriga har sagt/
Skitsnack. Ett fan hör direkt om det är han eller inte som sjunger. På det förra postuma albumet som släpptes 2010, där har vi två-tre låtar där man tagit in någon annan som ska sjunga men det är en annan historia.
Av alla låtar ni hört från hans första med Jackson 5 till de senaste på Xscape? Var inte tråkiga nu och säg exempelvis Black or White eller Beat it nu!
Av alla låtar menar jag nu!
Själv har jag svårt att bestämma mig, men exempelvis gillar jag den extremt okända låten For all time mycket. Även The Love you save från Jackson 5.. Gillar en massa låtar egentligen.. Speechless är en bra låt. Låten Muscles han gör med Diana Ross är ju sjukt bra också!
Måste bara få länka Muscles ocg For all time! Btw, varför kom inte For all time med på något album? Väldigt lik Human Nature..
När jag hör For all time tänker jag mig bort.. Ser mig själv på ett flygplan med någon brud man älskar, påväg över Atlanten eller något mot något semestermål..
Du kanske borde posta i musiktråden om MJ istället? Men jag svarar dig ändå!
Jag tycker också att For All Time är riktigt bra, den är från Thriller tiden men gjordes om under Dangerous eran i början av 90-talet, Michael valde att ha med den på The Ultimate Collection (2004) vilket förövrigt är en bra samlingsbox om man är ett fan
Mina favorit låtar kan jag nog inte ranka men kan nämna några jag tycker visar på MJs briljans. Stranger In Moscow, Liberian Girl, Smooth Criminal, Billie Jean (bästa kommersiella låt utan tvekan enligt mig), Scared Of The Moon, Butterflies, In The Closet, Who Is It, Working Day and Night, Ben, Fall Again, Dirty Diana...
Där visar de det material från intervjun med Martin Bashir år 2003 som man aldrig fick se. Martin bashir blåljuger Michael i ansiktet. Allt han sa till Michael klippte han bort och i media efteråt sa han att Neverland var ett "farligt" ställe.
Hade han verkligen vitiligo? Läste om att man hittade efter hans död flera blekningsmedel i hans sovrum.
Han hade vitiligo vilket bekräftats av hans läkare han hade i nästan 20år samt utav obduktionen men som du sa så hittade man även blekningskrämer i hans sovrum. Det var för att Vitiligo oftast inte breder ut sig över exakt hela kroppen utan sätter sig som stora pigmentlösa fläckar. Michael sminkade till en början över dessa med smink. 1990-1991 var året då han helt plötsligt gick ifrån brun till vit, hans läkare hävdar att när de vita fläckarna blev allt större så sminkade man över med vit färg istället för att jämna ut det och därför var han "helt plöstligt" vit.
Han blev dock inte riktigt kritvit förrän några månader senare, då han förmodligen hade börjat med blekandet av huden för att de vita fläckarna dominerade. Blekningsprocessen kan ta lång tid och därför använde han det förmodligen resten av sitt liv då han säkert hade mörkare partier på kroppen.
Han började i slutet av 80-talet använda paraply mot solljus för att hans hud som numera knappt hade något pigment var mycket känslig mot solen. MJ beklagades över detta senare i intervjuer där han förklarade att han t.ex inte kunde bada i havet på soliga dagar som han gjorde när han var yngre till exempel.
Han hade vitiligo vilket bekräftats av hans läkare han hade i nästan 20år samt utav obduktionen men som du sa så hittade man även blekningskrämer i hans sovrum. Det var för att Vitiligo oftast inte breder ut sig över exakt hela kroppen utan sätter sig som stora pigmentlösa fläckar. Michael sminkade till en början över dessa med smink. 1990-1991 var året då han helt plötsligt gick ifrån brun till vit, hans läkare hävdar att när de vita fläckarna blev allt större så sminkade man över med vit färg istället för att jämna ut det och därför var han "helt plöstligt" vit.
Han blev dock inte riktigt kritvit förrän några månader senare, då han förmodligen hade börjat med blekandet av huden för att de vita fläckarna dominerade. Blekningsprocessen kan ta lång tid och därför använde han det förmodligen resten av sitt liv då han säkert hade mörkare partier på kroppen.
Han började i slutet av 80-talet använda paraply mot solljus för att hans hud som numera knappt hade något pigment var mycket känslig mot solen. MJ beklagades över detta senare i intervjuer där han förklarade att han t.ex inte kunde bada i havet på soliga dagar som han gjorde när han var yngre till exempel.
Hoppas jag kom med en någorlunda bra förklaring
Det du säger kan man delvis bekräfta då man hittade mycket av
det blekande medlet i hans hud när som gjorde obduktionen på honom.
Något jag inte visste förens ganska nyligen och det kanske kommit upp i tråden, är att Michael Jackson var en peruk.
Sen hans olycka i Pepsi reklamen så återfick han aldrig riktigt håret på alla ställen utan började använda peruk, sen mot den sista tiden i hans liv var han närmare flintskallig.
Jag kan dock inte förstå hur alla undgick att se det i närmre 20 år.
Anledningen till att han var flintskallig under den sista tiden av livet, var ju för att han tog cellgifter mot cancer som han drabbats av på ena handen...
Oavsett vilket såg han ju riktigt bra ut på slutet. Livfull och jävligt uppåt humörmässigt. Tror dock det var svårt att tajma när lupusen blommar ut och när turnèn skulle genomföras, så det var ju jävligt risky business, inte bara ur en aspekt (kass doktor, etc.).
MJ var full av lögner.
Han blekte huden så den skulle bli vit, check.
Han opererade sig så han skulle se ut som en vit kvinna, check.
Han söp och använde droger, check.
Och den största "hemligheten" som det finns bevis för; Han var PEDOFIL.
Hej! Jag är en fitta som skriver massa skit och tror på allt media säger!
Jag rycker ett citat från ett annat inlägg du skrev:
Citat:
Ursprungligen postat av Proff-Pojkstreck
Om du skiter i att läsa struntmedia och istället läser tråden så kanske du inser att den infon fanns i tråden i stort sett bara timmar efter mordet, två dagar före Aftonhorans "sensationella avslöjande"
Sådär lät det ju inte i den här tråden när du enbart postade massa länkar till stora etablerade medier angående Michael Jacksons tillkortakommanden. DÅ gick det tydligen bra att länka till "struntmedia", dvs. när den passade din egen världsbild!
Snälla, bespara oss ditt hyckleri.
Några bra poster om de hemska anklagelserna mot Michael:
Sedan gick Chandler ut och sa att han ljög. Alla anklagelser mot Michael var falska! En kort tid efteråt tog pappan självmord, förmodligen för att han inte kunde leva med sig själv, nu när hela världen visste att han var en äcklig lögnare som försökte lura Michael på pengar genom att förstöra hans liv totalt. Är inte det bevis nog? Jo, om man LÄSER PÅ OM DET ÄMNE MAN FÖRSÖKER BESVARA.
Allt fler börjar förtränga de hemska anklagelserna mot Michael och börjar istället upptäcka
den fantastiska performer han egentligen var. Han kommer bli ihågkommen som en legend.
Vad kommer DU bli ihågkommen för, mer än att vara en anonym fjant som skriver massa dynga på ett internetforum?
Det absolut bästa med det här forumet är att det finns en sån variation på människor och
så många ämnen som kan diskuteras. Tyvärr dyker det ibland upp empatilösa plattskallar
som kastar ur sig massa skit om ämnen som de inte har någon aning om, vilket tynger ned forumet.
Sluta vara så jävla mediahjärntvättade, trångsynta och osympatiska.
Om er egen hjärnkapacitet räcker till det för det, vill säga. Jag tvivlar.
__________________
Senast redigerad av Vardagsfanatikern 2014-07-22 kl. 18:07.
Samvel Gasparov, a movie director, tells the story about MJ' show in Moscow in 1993:
'I heard about Michael Jackson for the first time back in the 70's. I even knew some of his songs, but I never was a fan. When I worked as a truck driver, I used to listen to Georgian music. Later, when I went to college, I grew to like Joe Dassin, Charles Aznavour, Tom Jones, and Engelbert Humperdinck. But I always knew about Jackson, and I knew that he was a good singer. In the early 90's my dream was to make a movie called "Run brother, run". American filmmakers expressed some interest in the script, and in 1992 I went to Romania where we rented a foundation. As it happened, Michael Jackson was giving a show in Bucharest at that time, and I was introduced to his producer Marcel Avram by one of our mutual friends. Marcel asked me to help them tape Michael's concert, and I did what I could. It was a pleasure. The performance left me stunned. Jackson impressed me very much – he was a genius, that's no question. I was personally introduced to him, and I remember shaking his cool pale hand. On the second day at dinner I told Avram about my wish to make a movie in the USA and my need for money. I already had an offer for five movies and lodging in the US by then. "I like you", Avram said. "If you want, we can bring Michael to Moscow. Then you can organize a show and make some money." I thought it would be cool, but I honestly didn't believe it was possible. But soon after that Avram sent his people to Moscow in order to check out Dessa, the company I headed at the time. It was one of the first Russian private companies created for the purpose of movie making, and I had some good folks on my team.
Suddenly the project came to life. Money was pushed to the background in my mind. I was full of enthusiasm, I wanted to bring that joyful event to people – after all, it was the first time a big Star was going to visit Russia. Since the visit of Avram's delegation and till September 1993 we were busy with preparations. It was my first experience in show business, and I couldn't imagine that it would be that hard and unpredictable. I thought that all showbiz "sharks" would support me and help me with that project, but it turned out the other way round – they threw obstacles in my way and tried to prevent the show from happening. We felt that our efforts were not appreciated. We even got phone calls with threats. And we got attacked by the media: they wrote that I was the king of the liquor industry and the head of the Chechen mafia. They said I was organizing the show in order to sell vodka on the stadium. It was a nightmare! They also wrote garbage about Jackson – that he was a pedophile, and that I was going to bring not him, but his impersonator who would lip synch to his songs. But all this crap only turned us on. We decided that we would make the show happen no matter what.
Preparations were under way. We did our best to deliver things that the pop star's team had requested. For example, they had asked for black leather furniture, 45 bicycles, and a few computers. We had to veneer the whole field of the stadium, rent cars, book a president suit in Metropol Hotel for Jackson with his personal security and inner circle, and rooms in hotel Ukraine for the rest of the team… All the way I had a bad feeling that somehow it wouldn't work out even before Michael arrived.
We met Jackson in Sheremetievo-2 airport and then worked with him closely during all 3 days till the show. You may be surprised, but I have no photos of us together. I remember – it was, I guess the day before the concert – I saw a long line of American embassy employees in the stadium passage. Jackson was standing next to the wall, and those people approached him one by one in order to take a photo with him. With a forced smile he accepted their hugs. I just didn't want to be in that line. He was really nice to me and I could have used any other chance, but I just don't like that sort of thing. . When everyone runs after you, it must be unbearable. I think Jackson liked it that I wasn't trying to "make friends" with him too hard. For example, I never strived to seat closer to him, or start a small talk.
Michael was generally reticent and didn't make any decisions. During our meetings he sat in the corner and listened quietly. Negotiations were mainly conducted with Avram. It amazed me how this silent guy managed to drive the whole world crazy with his singing and dancing.. (That's me included – I had been literally blown away by that concert in Romania.) So, when I asked questions to Jackson, he didn't answer me right away. He glanced at Avram if the question was about the show or at the security manager if it was about a city trip, and only with their consent he answered "yes" or "no". He was surprisingly calm, unhurried and a little bit odd.
Once at 1 am he requested to be taken someplace where he could try a borsch [Russian national soup], so all of us had to drive to a restaurant near the Danilov monastery. They served splendid meals, but he only ate borsch and was very pleased with it. On another occasion, during a city tour, he liked the uniform of a police captain and asked where he could buy a set like that. We talked to the policeman and he kindly offered to present Michael with a set of the uniform. Indeed, the next morning the uniform was delivered to the hotel, and that made Jackson childishly happy. He found everything joyful just like a kid.
He had a big dream to take a parade on the Red Square, standing on the Mausoleum. Of course it was an impossible thing to do, but we tried to meet his wishes and organized a parade of Taman division in Alabino [military garrison]. The authorities helped us to build a tribune where Michael would take the parade. After that he marched together with the troops while his people were taping it on camera. That day he was beaming with joy.
He was like a big kid, really. I saw him sitting in his room, wheeling toy cars on the floor… You should have seen him around children! He seemed to turn into a different person; he was always happy to give them autographs. My good friend asked me to invite Michael to the ballet school his daughter attended. I didn't think he would agree, because his days were planned ahead – he was supposed to see the sights, go shopping, and meet the politicians and cultural figures. (By the way, many Russian pop stars asked me to introduce them to Michael, but I usually turned them down.) Nevertheless I conveyed my friend's request to Michael, and he agreed immediately. He canceled one of the city tours, and we went to the ballet school together. Children gave him a terrific reception; they danced for him and took photos. He was absolutely happy, and it seemed that he never wanted to leave. As to the president Yeltsin, Michael never had a chance to meet him, even though he wanted to, very much.
Ultimately, our "well-wishers" did a good job. Tickets sales were very poor. In fact, they were blocked in ticket offices: we made a few attempts to do a purchase ourselves, but every time we got "sold out" or "office closed" replies. On September 15, the day of the show, the stadium was almost empty. The rain had been pouring since morning. Near the subway station someone was spreading rumors that the show had been canceled because of the rain, so people went back home instead of getting to the stadium. Jackson was prophesied that he would break his spine if he went on stage that day. Then there came a report that Michael's team brought drugs to the stadium. Police officers with dogs came running around the place searching for the drugs. Having found nothing, the police left, but as soon as they left a message about a bomb on the stadium popped up! So they came back now searching for the bomb… It was crazy. People who were trying to throw a monkey wrench into our plans, succeeded. I understood that it was the end of it. Meanwhile the intelligence agents dragged a police officer who was found under the stage stairs. As it turned out, he sneaked under the stairs in order to tape footage of Jackson going on stage for a family archive. The intelligence agents are tough guys; they decided he was a hit man, so they tied him up, broke his camera and took away his service gun… Can you imagine the condition I was in?!