KISS är på något sätt den perfekta stormen vad gäller lättlyssnad rock/pop från musikens guldålder. Tänker då främst 70-talet men även till stor del 80, även om musiken var tamare då och modet bisarrt så gjordes mycket nice musik då också. Pratar om musik generellt nu, rock i allmänhet och KISS i synnerhet. Men att musiken är lättlyssnad och att skickligare musiker finns, det ska gudarna veta. Samtidigt har jag svårt för rock-förståsigpåare som menar att "äkta rock" ska vara avancerad lex Led Zeppelin och liknande. Sådan är också nice men vafan, det viktiga är att det svänger! Där levererar KISS utan tvekan.
För bortsett från den sista nivån av musikalisk genialitet har KISS allt. De går hem överallt med klämkäcka refränger och fantastiska framträdanden. Samtidigt ser "riktiga" musiker och rock-fans ner på dem och de passar inte in i egentligen någon genre om man ser till hela deras arv. De är allt och inget. Genom-kommersiella men samtidigt piskar de upp en "vi mot världen"-känsla hos lyssnaren. De har sysslat med allt från hårdrock till tuggummi-pop och det är i.m.o. ok med tanke på att tiderna minst sagt förändras och de funnits i drygt 40 år. Oavsett vilken av deras genrer man gillar finns där åtminstone en skiva att glädjas åt.
Medlemmarna i sig (pratar om originalen) speglar också detta. Oerhört olika personligheter som tillsammans fick det att svänga. Pauls androgyna framtoning och divalater, men fantastiska röst. Genes oseriösa framtoning och business-mindset (fin blandning

) som man verkligen känner kan vara guld värd för ett band samtidigt som det kan rasera allt. Aces oemotståndliga charm och grymma groove, allt intrasslat i en halvt suicidal komplex röra. Peters laidback-stil mixat med ett mindervärdeskomplex och återkommande raseriutbrott.
Tillsammans alltså den perfekta stormen. Dem mot världen. En värld som hånade dem från första början men som mer och mer kom att gilla det de gjorde innan allt runt 1980 tycktes gå åt helvete. Och sedan har historien gått i repeat sedan dess. Ett mödosamt uppbyggande av bandets image där man snubblat runt i olika genrer och haft bandmedlemmar som kommit och lämnat. En reunion som började succéartat men som minst sagt slutade i moll. Samtidigt som man under hela denna tiden flitigt släppt album som till stor del levererat. De sista tio åren känns det bara som man "spelar av tiden", d.v.s. mjölkar det som går. Helt ok i.m.o. då de är så pass gamla nu och något sorts "back to the roots" eller några musikaliska utsvängningar känns rätt ovärt utan framförallt Ace.
KISS är långt ifrån perfekta men det är enligt mig ett band som har "allt". Från låtutbud, historia, scenshow, skandaler, intressanta medlemmar till nya inriktningar vad gäller sin musik. Och den credden får de sällan tycker jag. Bara tänk hur många kända och okända band de inspirerat! De är en institution.