Gissa Bokcitatet

När den unge författaren för första gången rättar sitt korrektur, är han stolt som en skolpojke som fått sin första könssjukdom.

Man får inte tro, att djävulen bara frestar genierna. Säkert föraktar han de enfaldiga, men han försmår inte deras bistånd. Tvärtom står hans största förhoppningar till dem.

Min mening om teater. Det jag alltid, i min barndom och än i dag, har tyckt vara vackrast på teatern, det är ljuskronan -- ett underbart, strålande föremål i kristall, invecklat, runt och symmetriskt.

Men det betyder inte, att jag fullständigt förnekar värdet av den dramatiska litteraturen. Jag skulle bara önska, att skådespelarna gick med koturner, bar masker, som är mer uttrycksfulla än det mänskliga ansiktet, och talare i ropare; och till sist att kvinnorollerna spelades av män.

När allt kommer omkring, har jag alltid tyckt, att ljuskronan har varit huvudaktören, i vilken ända man än har tittat i kikaren.

Alla dessa enfaldiga borgare, som när det är tal om konst ideligen uttalar orden omoralisk, omoral, moral och andra dumheter, får mig att tänka på Louise V., ett femfrancsluder, som jag en gång tog med till Louvre, där hon aldrig varit. Hon rodnade, gömde ansiktet i händerna och drog mig gång på gång i ärmen framför de odödliga skulpturerna och tavlorna och frågade hur man kunde ställa ut sådana oanständigheter.

Djävulen och George Sand

Man får inte tro, att djävulen bara frestar genierna. Säkert föraktar han de enfaldiga, men han försmår inte deras bistånd. Tvärtom står hans största förhoppningar till dem.

Tag George Sand. Hon är framför allt och mer än något annat en stor gås; men hon är besatt. Det är djävulen som har intalat henne, att hon skall lita på sitt goda hjärta och sitt sunda förnuft, så att hon skall kunna intala alla de andra gässen, att de skall lita på sitt goda hjärta och sitt sunda förnuft.

Jag kan inte tänka på denna stupida varelse utan att rysa av avsky. Om jag mötte henne, skulle jag inte kunna avhålla mig från att kasta en vigvattenskål i huvudet på henne.

Som barn ville jag ibland bli påve, men en stridbar påve, ibland skådespelare.

De njutningar som dessa två drömmar gav mig.

Hygien. Uppförande. Planläggning.

Jag svär, att jag från och med nu skall göra följande regler till mina eviga levnadsregler:

Att varje morgon be min bön till Gud, upphovet till all kraft och all rättvisa, till min far, till Mariette och till Poe, som förespråkare; be dem att delge mig den nödvändiga styrkan att fullgöra alla mina plikter och att bevilja min mor ett tillräckligt långt liv för att hon skall få uppleva glädjen över min förvandling; arbeta hela dagen eller åtminstone så mycket mina krafter tillåter; förlita mig på Gud, dvs på det rättfärdiga i att mina föresatser skall lyckas; varje kväll be en ny bön till Gud om att skänka min mor och mig liv och styrka; dela allt jag förtjänar i fyra delar; -- en till de löpande utgifterna, en till mina fordringsägare, en till mina vänner och en till min mor; -- iaktta den strängaste nykterhet och först och främst upphöra med alla tänkbara stimulantia.