Doktorn - han reser sig upp i sin fulla längd, rynkar pannan i djupa veck, slår ut med armarna, ärligt öppen för världens ögon - Doktorn, ser jag ut som en frisk människa?
Doktorn - han reser sig upp i sin fulla längd, rynkar pannan i djupa veck, slår ut med armarna, ärligt öppen för världens ögon - Doktorn, ser jag ut som en frisk människa?
"Jag minns mycket väl hur handen såg ut: kol satt kvar under naglarna sen han jobbat på ett garage en gång i tiden; ett ankare var tatuerat strax ovanför knogarna; ett lortigt plåster satt fast över mittersta knogen och höll på att lossna i ena kanten. Resten av knogarna var översållade med ärr och rispor, både gamla och färska. Jag minns att själva flatan var slät och hård som sten efter att ha kramat om träskaften på yxor och hackor [ - - - ] Det var som en karta alltsammans, en karta över hans irrfärder hit och dit västerut. Handflatan åstadkom ett strävt ljud mot min hand. Jag minns att fingrarna var tjocka och starka när dom slöt runt mina, och min egen hand började kännas underlig, började växa och svälla upp därute i änden av min magra sticka till arm. Den svällde upp och blev nästan lika stor som hans, det minns jag klart och tydligt…"
"Jag minns mycket väl hur handen såg ut: kol satt kvar under naglarna sen han jobbat på ett garage en gång i tiden; ett ankare var tatuerat strax ovanför knogarna; ett lortigt plåster satt fast över mittersta knogen och höll på att lossna i ena kanten. Resten av knogarna var översållade med ärr och rispor, både gamla och färska. Jag minns att själva flatan var slät och hård som sten efter att ha kramat om träskaften på yxor och hackor [ - - - ] Det var som en karta alltsammans, en karta över hans irrfärder hit och dit västerut. Handflatan åstadkom ett strävt ljud mot min hand. Jag minns att fingrarna var tjocka och starka när dom slöt runt mina, och min egen hand började kännas underlig, började växa och svälla upp därute i änden av min magra sticka till arm. Den svällde upp och blev nästan lika stor som hans, det minns jag klart och tydligt…"
Amerikan är rätt. Inte Oates, men samma generation.
"Den stora hårda kroppen hade ett mäktigt grepp om livet. Den kämpade en lång stund mot att berövas det, slog och piskade och kämpade så hårt att jag måste lägga mig i min fulla längd över kroppen och låsa dom sparkande benen med mina egna samtidigt som jag pressade kudden mot ansiktet. Jag låg där ovanpå kroppen och det var som en evighet. Tills rörelserna upphörde. Tills det var stilla en stund och skälvde till en gång och blev stilla igen. Då rullade jag åt sidan. Jag lyfte undan kudden och i månljuset såg jag att uttrycket i ögonen inte hade förändrats ett enda dugg, ens under själva kvävningen; det var samma tomma döda blick."
Amerikan är rätt. Inte Oates, men samma generation.
"Den stora hårda kroppen hade ett mäktigt grepp om livet. Den kämpade en lång stund mot att berövas det, slog och piskade och kämpade så hårt att jag måste lägga mig i min fulla längd över kroppen och låsa dom sparkande benen med mina egna samtidigt som jag pressade kudden mot ansiktet. Jag låg där ovanpå kroppen och det var som en evighet. Tills rörelserna upphörde. Tills det var stilla en stund och skälvde till en gång och blev stilla igen. Då rullade jag åt sidan. Jag lyfte undan kudden och i månljuset såg jag att uttrycket i ögonen inte hade förändrats ett enda dugg, ens under själva kvävningen; det var samma tomma döda blick."
I played a game when I did the shopping. I thought about the children's games where the board is marked into little spaces and each player moves according to a throw of the dice; there were always dangers, like "lose a turn" and "go back four spaces" and "return to Start, " and little helps, like "advance three spaces" and "take an extra turn." The library was my start and the black rock was my goal. I had to move down one side of Main Street, cross, and then move up the other side until I reached the black rock, when I would win. I began well, with a good safe turn along the empty side of Main Street, and perhaps this would turn out to be one of the very good days; it was like that sometimes, but not often on spring mornings. If it was a very good day I would later make an offering of jewelry out of gratitude.
I played a game when I did the shopping. I thought about the children's games where the board is marked into little spaces and each player moves according to a throw of the dice; there were always dangers, like "lose a turn" and "go back four spaces" and "return to Start, " and little helps, like "advance three spaces" and "take an extra turn." The library was my start and the black rock was my goal. I had to move down one side of Main Street, cross, and then move up the other side until I reached the black rock, when I would win. I began well, with a good safe turn along the empty side of Main Street, and perhaps this would turn out to be one of the very good days; it was like that sometimes, but not often on spring mornings. If it was a very good day I would later make an offering of jewelry out of gratitude.
