Gissa Bokcitatet

Tackar.

Ned i jordens sköte, bort från ljusets riken, smärtornas raseri och våldsamma stöt är signalen till glad avfärd. Vi anländer snabbt till himmelens strand i den smala båten.
Lovad vare den eviga natten, lovad den eviga slummern. Väl har dagen gjort oss varma och det långvariga bekymrat förtorkat. Vi förlorade lusten att vara i främmande land, vi vill hem till Fadern.

Jag är snäll och bjuder på ett citat till:

Kärleken är frigiven och inga skiljs mer åt. Det rika livet böljar som ett oändligt hav. Bara en sällhetens natt - en evig dikt - och allas vår sol är Guds anlete

Verket utgavs ganska sent på svenska. Den stilistiska tonen i ovanstående citat kan vara till hjälp.

Vi befinner oss ett drygt halvsekel före de tidigare citatexemplen från ''Paris mysterier'' av Eugene Sue, i ett närliggande land. Verket skrevs under pseudonym.

Ingen?
Kan tillägga att verket är en diktsvit på prosa som ursprungligen utgavs i en tidskrift.

Jag vandrar över (livets gräns), och varje smärta skall en gång bliva en vällustens tagg. Ännu en kort tid så är jag fri, och ligger rusig i kärlekens sköte. Oändligt liv svallar i mig, jag skådar från ovan ned på dig. På (grav)kullen där slocknar din glans - en skugga bär fram den svalkande kransen.

För att få lite aktivitet i den här tråden ger jag några tydliga ledtrådar:

- Verket är en diktsvit på prosa som ursprungligen utgavs i en tidskrift.
- Landet är Tyskland, årtalet 1800 och med den kännedomen är inte den litterära epoken svår att gissa.
- Författaren skrev under en pseudonym som består av ett ord och liknar ett astronomiskt fenomen.
-Han dog ung, vid 28 års ålder närmare bestämt, av en sjukdom som var vanligt förekommande på den tiden och har kallats ''(namn på epok)'s profet".
- Verket utgavs först rätt så nyligen i svensk översättning
- Verkets titel är en lovsång till en särskild tidpunkt på dygnet.

Måste alltid morgonen komma åter? Upphör aldrig det jordiskas makt? Osalig verksamhet förstör natten, som faller himmelskt på. Kommer aldrig kärlekens hemliga offer att brinna för evigt? Ljuset tillmättes sin tid; men utan tid och rum är nattens välde.

För många ledtrådar!

Nu vet jag att det är "Hymner till natten" av Novalis fastän jag inte ens läst den.

Bra. Då är tråden din, Bobagem.

Hjälp, ursäkta dröjsmålet! Jag hade glömt bort mitt lösenord ett tag. Men det kom tillbaka

okej vänta...


"Jag slickar bort från ikonerna
martyrerna, helgonens like.
Jag lovar er landet Inonia,
en levande gudoms rike.
Snyfta och gråt nu, Moskva!
En förvandlare står på din jord.
Din sista, besvjärjande bön
krossar jag med mitt ord."

Låter otroligt spännande. Snälla, kan du inte lämna några fler tips om denna. Och lova att avslöja vilken bok det rör sig om till slut! Vill läsa mera! Är det poesi?

Onekligen spännande. Tematiskt sett låter det rimligt med en rysk futurist, så jag gissar på Chlebnikov.

Den är faktiskt på svenska i original.

Fast NEEJ jag insåg precis att jag slarvat, just den biten jag citerade visade sig vara ett tidigare verk (en dikt av Sergej Jesenin) som citerades av en karaktär i boken jag menade att citera. Förlåt!

"Nu har det gått ett dygn sen jag sist skrev. I går då jag precis avslutade den sista meningen kom Johannes Döparen till toaletten och utförde sina behov och på väg ut vinkade han mig till sig. Jag var väl lite irriterad på att åter bli avbruten men jag följde med honom. Han gick med sina små släpande steg och förde mig till fönstret i andra änden av korridoren. Du förstår, sa han. Du förstår, jag kan inte tala Guds ord på avträdet. Och log sitt försynta leende."

Jag gissar mig fram. Originalet var på svenska. Arbetarförfattare, 30-talet?