Eftersom jag ska gå och lägga mig nu så skriver jag ett citat här som ni kan grumla på. Är nästan säker på att det är så här det går till...?
Ledtrådar: Boken utkom under 50-talet och ingår i en trilogi. Det här är ett kort utdrag från början av boken.
Citat:
-Men Johannes då.
Pustande satte sig prosten på en stock och såg sig omkring.
- Du har slagit på stort. Tänker du bygga en riktig gård här?
- Nää... men när granskogin va så... Träna va så långa.
- Nå, hur mycket tänker du egentligen röja här?
- Dikeskantren ända fram ti kärre, ha jag tänkte, åså kärre...
- Helt och hållet?
- Jaa. Om man ork å hinner så.
- Men blir inte det för mycket?
- He tror jag int... Int bli ju he så mytji. He bihövs ju höängar också. Om man ska ha nån slags kritter... Husbond på Kylä-Pentti gav mej ein kalv å två lamm ti böri me.
Prosten hostade till. God sed krävde egentligen att han skulle ge den gåvan, för Jussi hade ju varit i prästgården sedan barnsben.
- Gjorde han det? Varför då?
Jussi såg lite åt sidan.
- Nå, int veit jag... Alma ha ju nog tjäna där ett år... Men he va väl för dehär... När han själv ha röjt så mytji...
Prosten hostade ytterligare ett par gånger.