Gissa Bokcitatet

Peter Lucas Erixons senaste kanske?

Slänger ur mig en chansning:
En helt annan historia, av Nesser, Håkan

Jag drämmer till med Herrarna i skogen av Kerstin Ekman.

Flu drämde till rätt! Grattis!

Mycket bra bok, men mer som en avhandling än en roman. Intressant att läsa den dock om man gillar hennes andra böcker, eftersom man får exempel på var i verkligheten hon tagit exempel till sina romaner.

Tillräckligt bra för att jag nu måste in på biblan och betala böter, var dum nog att låna den och två andra "en-veckaslån" samtidigt...

Nästa rond!
"Tomas bad att man skulle omge hans bräckliga käril med ett skyddande hölje, så att han inte skulle gå sönder genom att nödgas ta på sig för trånga kläder. Man gav honom då en grå kappa och en mycket vid skjorta, vilka persedlar han iklädde sig med stor försiktighet och höll ihop med ett bomullsband om livet. Skor ville han på inga villkor använda. För att man skulle kunna ge honom något att äta utan att gå fram till honom hittade han på att i spetsen av en stång fästa en sådan halmkorg som uringlas förvaras i, och där brukade man lägga sådan frukt som årstiden erbjöd. Han åt varken kött eller fisk och drack endast rinnande vatten, då alltid ur händerna. När han gick på gatorna höll han sig alltid i mitten och blickade upp mot taken av rädsla för att någon tegelpanna skulle falla ned och krossa honom."

Per Odensten - Gheel?

Det var jävligt lustigt att du gissade på den, för jag funderade på att ta ett citat ur Gheel eller Odenstens nya, Horntrollet, som jag införskaffade idag.
Men nej, det här är äldre.
Ovanstående stycke fortsätter:
"Om somrarna sov han ute på landet under bar himmel, och om vintrarna sökte han tak över huvudet i någon lada och grävde ner sig i halmen ända till hakan, ty halm var, sade han, den lämpligaste och säkraste bädden för en människa av glas."

"Vid denna tid hände det sig, att en i alla konster fullfjädrad dam anlände till staden. Till hennes locktoner lystrade genast alla spefåglar i trakten: varenda yngling som hade ett kollegiehäfte gjorde henne sin kur. Tomas fick veta att fruntimret hade rest i Italien och Flandern, och för att se om de möjligen var bekanta sökte han upp henne. Resultatet av detta besök blev att den sköna förälskade sig i Tomas; men denne märkte ingenting, och om han inte blivit tvingad av andra skulle han inte vidare ha stigit över hennes tröskel. Slutligen yppade hon sitt hjärtas längtan för Tomas och erbjöd honom hela sin förmögenhet, men som hans håg mera stod till studier än till andra tidsfördriv besvarade han på intet sätt damens tycke. När hon så fann sig försmådd och, som hon inbillade sig, föraktad och insåg att hon inte med vanliga medel skulle kunna beveka Tomas stenhårda hjärta, beslöt hon att prova andra och enligt hennes mening effektivare utvägar för att nå sina önskningars mål. På inrådan av en morisk kvinna gav hon därför Tomas i en Toledokvitten ett så kallat trollmedel i tanke att på så sätt kunna framtvinga hans genkärlek, som om det här i världen funnes örter, hokuspokus eller trollformler som kunde påverka den fria viljan. Med rätta kallar man de kvinnor som bereder dess kärleksdrycker eller kärleksrätter för giftblanderskor, ty som erfarenheten vid många olika tillfällen visat är det ingenting annat än gift de ger sina offer."

Varats olidliga lätthet av Milan Kundera?

Friskt gissat, men tyvärr en bom. Det här är mycket äldre.
Det senaste citatet kan ses som en ledtråd till författarens hemland.

Det skulle möjligen kunna vara någon av de insprängda historierna i Don Quijote av Cervantes. Talet om kollegiehäften gör mig tveksam. Fanns sådana på Cervantes tid? Jag chansar. Felgissningar medför väl inga straff hoppas jag?

Tre felgissningar i rad medför ett straff i form av tio armhävningar. Det är därför NoTruce håller sig på sin kant nu.
Cervantes är helt korrekt! Det rör sig om novellen Licentiat Glas som handlar om en man som drabbas av vanföreställningar efter att ha blivit ilurad en kärleksdryck. Han tror plötsligt att han är gjord av glas.
Historien kommer inte från Don Quijote utan från boken "Sedelärande berättelser" som gavs ut efter första delen av Don Quijote.
Över till dig!