Gissa Bokcitatet

Tackar. Reinfeldts kalkonmässiga bok fick en del uppmärksamhet när han var nyvald moderatledare. Jag läste den då och tyckte att den var rejält pajig. En kommunistisk teatergrupp satte upp den som pjäs också. Reinfeldt teg och hoppades att det hela skulle glömmas bort. Så skedde också, men i Flashbacks litterära citatlek friskas minnet upp.

Känner ni igen detta? Jag vågar påstå att den litterära kvaliteten är högre än hos Reinfeldt.

På Tin Elephant Hotel låg röken tjock. I baren hällde flickorna över den förbjudna alkoholen ur stora dunkar till karaffer, som de gömde under disken. Det var rom från Jamaica, whisky från Ontario och gott beskt öl från Gud vet var. Hotellet var fullt av fullväxta. De flesta ignorerade Glauer, någon höjde möjligtvis på ögonbrynen, men när han väl satt uppflugen på barstolen så var hans längd inte lika iögonfallande, och i skumraskljuset var hans andra drag inte så markanta.

Pauline tog sig an honom som hon brukade: Han fick sitt glas och hon lät honom lägga sitt stora huvud en stund mellan hennes bröst. Med munnen intill den varma skåran lät han handen smyga in längs hennes nyckelben, han fingrade på korsetten, räknade stilla hennes fräknar, och försökte ha överseende med att hon klappade honom på huvudet.

Steinbeck?

Nej, riktigt så hög är inte den litterära kvaliteten.
Detta är f.ö. nyare än Steinbeck.

Sally Rooney?

Nej. Vi befinner oss i Europa i hela boken, i Sverige i större delen:

De ska ha det fint, tänkte Tore. Riktigt fint ska det bli. Jag gör inga fasader som Bergsson pratade om, nej, det ska vara riktiga små hus. Vi har ju för fan hela Sillhusområdet, där får det ju plats hur mycket som helst. En järnvägsstation, ett rådhus och en teater, och så bygger jag andra små grejer till dem, parkbänkar och bord och stolar i deras storlek, en soptunna och en brevlåda så de når upp, och alla dörrhandtag och knappar och fönsterhakar och krokar och ...

Det rusade ett tåg av entusiasm genom Tores huvud där han satt och sög på pennskaftet. Varje idé som kom farande klottrade han ner på papperet. Och de lät inte vänta på sig. De kom huller om buller, de fullständigt rann ur honom där han satt på Restaurang Tyrol och drack en pilsner. Det var förmiddag och Gröna Lund var stängt. Restaurangen var tom så när som på en förkyld kökspojke som rullade ölfat, flyttade runt stolar, nös och smällde i dörren.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.

Fel kön, fel hudfärg, för ung.

Här kommer ytterligare ett textfragment, som säger en del om miljö och persongalleri:

I en papperspåse i väskan under sängen hade Ka en flaska sherry. De fyra dvärginnorna som hon delade husvagn med var samtliga upptagna av något spektakel, så hon hade hela dagen på sig att berusa sig. Att i ensamhet desinficera minnet med sprit, tvätta huvudet rent från de senaste vansinnigheterna som tagit sig in från yttervärlden, och skaffa mod, få fatt i de egna idéerna. De djärva, som skulle ta henne därifrån, med eller utan Glauer.

Ok.

Slår till med Sara Stridsbergs bok Drömfakulteten, en fiktiv biografi eller roman de clef över Valerie Solanas, känd för att ha skjutit Andy Warhol.

Eller "Glupahungern" av Andrea Lundgren.

Nja författaren ska vara äldre än Anyuru. Andrea Lund är född 86.
Det är inte Stridsbergs stil. Kan inte vara Drömfakulteten, har läst den.

Dvärginnor, spektakel, en skröna eller pikaresk. Verkar handla om en författare.
OK jag gissar att det är skrivet på 80 eller 90-talet. Svensk författare. Kvinnlig, alltså.
Kanske inspirerad av Fay Weldon?

Carina Rydberg månne?

Tillhör nog samma generation, gissar att det är någon som debuterade på 80- eller 90-talen.
Associerade till Carl-Johan Vallgren ett tag. Men det ska vara en kvinnlig.

Rydberg är mer hårdkokt, känns inte som hennes stil riktigt?