Gissa Bokcitatet

Nej, citaten är inte från biografin. När Forster höll på att skriva biografin om Elizabeth blev hon inspirerad att skriva om dennes kammarjungfru Lily Wilson. Resultatet blev den biografiska romanen Kammarjungfrun (Lady's Maid).
(Det är Wilson som hjälper Elizabeth att rymma från fadershuset för att gifta sig med Robert Browning, och hon följer med Elizabeth och Robert när de flyttar till Italien.)



Över till Defutura!

Den skicklige bokgissaren Defutura har tyvärr diskvalificerat sig själv genom två-dagars-regeln. För att den roliga tråden inte ska dö ut drar jag till med ett enklare men underbart citat:




"I shall be with you on your wedding-night."

Mary Shelleys Frankenstein.

Helt rätt, blacklawless.

Don't keep us waiting.

We have become a Nazi monster in the eyes of the whole world - a nation of bullies and bastards who would rather kill than live peacefully. We are not just Whores for power and oil, but killer whores with hate and fear in our hearts. We are human scum, and that is how history will judge us... No redeeming social value. Just whores. Get out of our way, or we'll kill you.
Well, shit on that dumbness. George W. Bush does not speak for me or my son or my mother or my friends or the people I respect in this world. We didn't vote for these cheap, greedy little killers who speak for America today - and we will not vote for them again in 2002. Or 2004. Or ever.
Who does vote for these dishonest shitheads? Who among us can be happy and proud of having all this innocent blood on our hands? Who are these swine? These flag-sucking half-wits who get fleeced and fooled by stupid little rich kids like George Bush?
They are the same ones who wanted to have Muhammad Ali locked up for refusing to kill gooks. They speak for all that is cruel and stupid and vicious in the American character. They are the racists and hate mongers among us - they are the Ku Klux Klan. I piss down the throats of these Nazis.
And I am too old to worry about wheather they like it or not. Fuck them.

EDIT: Kom just på att ovanstående inte är ett skönlitterärt citat, men skit samma. Om jag orkar slänger jag in ett sådant också, från samma skribent, såvida ingen redan klurat ut vilken författare/bok jag söker.

Gissning: Hunter S. Thompson.

Wow dude, självaste Hunter S. Thompson i "Kingdom of Fear".

Verkar som Atem och jag skickade ungefär samtidigt.... Och jag hann inte.

Över till Atem som var snabbast på tangenterna.
(Guldstjärna och Kalle Anka-svanktatuering till Kalla Kåre för korrekt titel.)

Sorry, Kalla Kåre. Du borde väl egentligen ha fått den när du knep titeln och allt. Nåväl.. Jag kör.


I skymningen kom tre kvinnor gående på vägen bort mot S. De hade varit på samma kursgård timmen innan där de hade deltagit i ett möte. De kände inte varandra sedan tidigare men hade råkat i samtal utanför och bestämt sig för att promenera trots att sträckan var lång. De hade olika synpunkter att reda ut och samtalade ännu livligt om vad som hade sagts och inträffat, gav var var och en uttryck för sin hållning närmare halvvägs där vägen styckevis saknade asfaltering och belysning, och hål och gropar och grus gav känslan av landsort. [...] Av någon anledning stannade de just här och bestämde sig för att visa könen för varandra. Ingen av dem visste riktigt varifrån idén kom eller vem som födde den; den tycktes ha uppstått ur tomma intet eller som ett oväntat led i samtalet som en sammantagen konsekvens av nu glömda ord: ingen av dem kunde påminna sig ha sagt någonting först och kanske hade diskussionsämnet vagt tangerat någonting liknande. Kanske hade den svala kvällsluften med saken att göra, rikedomen på dofter eller det grå skymningsljuset som suddade ut kontraster och tydligheter, tystnaden omkring och tanken på enslighet: inga andra människor på stort avstånd.

Nattens kyla tydligare kommande, vind ifrån sjön som snävade mellan träden och krängde till vägen: en virvelvind över åkern i snurrande kast. Skydraget flydde, lyfte strån och stickor i luftiga höga byar ikring i vindlande yra snett över fältet, slet i det avmejade gräset och strödde hö över buskarna vid brynet, släppte det otåligt. Så drog horrevinden bort i mörkret för att söka vila på nästa ställe, och nästa. Den banade sig knakande fram över grenar och löv och försvann.

Tystnaden kom.

Men barnet märkte ingenting av detta. Det låg orörligt vid dikeskanten och ögonen var öppna utan att se, de blinkade inte, stirrade upp mot himlen fixerade. Bröstkorgen rörde sig mycket litet upp och ned och knappast alls. Händerna låg mot marken och var slutna som i kramp. Ett långt sår över ryggen torkade med grus och jord.

Några meter därifrån låg en räv täckt i växtligheten. Den uppförde sig underligt. Den vädrade länge efter en svag avtagande doft och tog ljudlösa steg fram och tillbaka. Så sjönk den med ens samman och dolde den gulröda ryggens päls, den vred sig ett halvt varv och vände bukens vitaktiga färg i ljuset från månen. Den låg helt stilla, till synes livlös och bara öronens skälvande spänning förrådde dess vakenhet.

Hmmm. Kvinnor som visar könen för varandra och det skånska uttrycket "horrevinden".

Jag gissar nu på Björn Ranelid (som jag läst ytterst få rader av).

Du har höga tankar om Ranelid, ser jag..

Nej, det här är en (icke-skånsk) yngre förmåga, och med större kredibilitet hos finsmakare, även om det har varit tyst om honom ett ganska bra tag nu. Jag kör ett par citat till.


Omgivningen kom tillbaka. Den gråspräckliga vägen och skogen och bakåt en sista skymt av en korsning med skyltar och ljus. Hon var säkert redan ett par kilometer hemifrån - och hur långt från sjukhuset? Kanske tre timmars väg om hon gick till fots och lyckades hålla samma takt som hittills, mer om hon på detta sätt oavbrutet måste stanna med jämna mellanrum. Hon tänkte att snart skulle någon komma med bil och köra henne dit och allting skulle ordna sig. Hon längtade intensivt efter vita kala väggar och lukten av sterila instrument och professionella distanserade sköterskor och doktorer och anonyma korridorer och närvaron av okända medpatienter i samma belägenhet; kontroller och fastlagda scheman och beprövade metoder; obestridlig teknik. Bedövningar, knivar och tänger, erfarna händer och röster som uttalade underliga främmande beteckningar.

---

Håret ned över kinderna, blandade sig med anblicken av gräset i dikeskanten, vinden tog i det. Nej. Gräset rörde sig, någonting låg där och rörde gräset, ett djur? Hon kröp långsamt närmare och såg som i feber barnet som låg på rygg med öppna ögon, öppen mun och utan tvekan böjde hon sig fram och kysste det. Hon kysste det med tungan som hon kysste en man; den tandlösa gommen saknade smak. Hon sög sig fast, förunderligt glömsk av allting omkring och kysste kinderna, halsen, bröstet, benen ut mot fötterna och de små tårna och först när hon gjorde så kunde hon tänka på Honom utan illamående. Flera minuter av oseende lugn förflöt innan hon upptäckte vad hon i själva verket gjorde.