Gissa Bokcitatet

Susan Hill, The Woman in Black, sett filmen med Harry Potter-mannen som var verkligt hemsk, minns advokaten Mr Bentley.

Äsch, det finns väl fler mr Bentley! 😉 Jag som hade förberett så många roliga citat och så blev det taget direkt!

Filmen är ju tämligen B men boken är riktigt trevlig - välskriven och stämningsfull om än inte särskilt skrämmande.
https://www.bokus.com/bok/9789178935208/kvinnan-i-svart/

Över till dig! ☺️

Dikt av en gammal studentsångare och tillfällighetsförfattare, populär under den Oscarianska tiden men idag helt glömd:
"Du är tretton år!
Njut din glada vår,
Njut den, barn, af allt ditt hjerta!
Lek med dockor du,
Lilla tok, ännu,
Gläds åt deras färger bjerta!"
Ingen av hans böcker har filmatiserats och han var död långt innan Harry Potter-mannen föddes.

Hittar detta inte i vad jag faktiskt har (och inte glömt) av honom, men gissar ändå: B. E. Malmström?

Bernhard Elis Malmström [1816-1865] var ju en allvarsman, litteraturhistoriker och en lärd person, skrev en del dikter som Hvi suckar det så tungt uti skogen. Den nu aktuelle mannen var mest aktiv under 1880- och 1890-talen, en lustigkurre som skrev ‘roliga’ dikter som:
“Jag känner en liten gråhårsman,
Som samlat så mycket pengar:
Ett präktigt stenhus det eger han
Och stolta livréklädda drängar.
Och dertill han eger en kista stor,
Och uti den kistan hans hjerta bor:
Det leker med guldet, som blänker,
Kling!
Det spritter och tanker:
Kling klingeli kling!”

Han gillade att sjunga sina egna och andras visor, hade stora borstiga mustacher, en son som hette Tycho och blev gympalärare slog en medalj över honom!

Let-trådar:
Han var son till en vågmästare som hette Svante, en glad gosse i sin ungdom men gav senare ut anti-alkohol skrifter som:
Vill du blifva en man? : ett ord till ungdomen vid våra allmänna läroverk. Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran
Om det svenska superiet : ett ord till svenske män.
Studentexamens festglädje : några ord till de allmänna läroverkens högsta klasser. Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund.

Han var född 12 augusti 1838 i Åmål, skolman till yrket, gift med två barn, flyttade runt en hel del och slutade som teckningslärare vid Nisbethska Skolan i Uppsala.

Gillade att sjunga, inte bara sina egna larviga dikter, idag mest känd som Bellmanstolkare, finns representerad på YouTube.

Torde vara https://sv.wikipedia.org/wiki/Pelle_%C3%96dman

Jo, Pelle var det, taskiga dikter men sjunger helt OK. Kling klingeli kling!

Vem har då diktat detta?

"O Gud, hur jag längtat till denna vår,
till sol på sten!
Till parkernas sparsamma gröna gräs,
i vita nätters sken.

Vad går jag och letar, när natt och dag
ha samma ljus,
när salarnas blommor stå året om
i lika varma hus?

Vad söker jag mer, när jag funnit dig,
du Stadens gud,
med varje kubik utav eld och stål
som skimmer kring din skrud?"

Ungdomsverk av proletärförfattare. X utgav endast en bok i genren och är betydligt mer känd för sina prosaverk.

"Det sitter en fågel och jämrar än
ini mitt bröst.
Ej örn, ej ens lom, ej den granna svan,
men en ärlas spröda röst.

Jag tycker hon lyfter med mull på klon,
men stöter mot
en vägg där det klirrar av stål och glas
för vinge, näbb och fot.

Säg, går då min ande i samma får
som far min gick,
när vårärlan följde i tiltans spår,
innan världen städer fick?


Nu hör jag hur staden sjunger hårt,
hör skållvarmt blod!
Det sjuder, det forsar, det frustar, flyr
för köttets tunga lod.

Det tumlar i spröda kanaler ut
till eterns gräns.
Vart milligram vägs, var sekund är dyr,
var atom som syra bränns.

Då, högt över alla maskiners dån
i rastlös gång,
ånyo jag hör likt en instängds rop -
den sjuka ärlans sång."

Ur klyvnadens tid av Ivar Lo-Johansson?

Ivar är det. 1931 utgav han sin första och enda diktsamling Ur klyvnadens tid.

Om boken skrev Ivar Lo-sällskapet: "Sin enda diktsamling har Ivar Lo-Johansson senare beskrivit som “en romanförfattares vers, inte sällan skrivna i protest mot poesin och i protest mot en del då aktuella tidsyttringar“. Det säger något om denna “skarvarnas skarvpoesi“, tillkommen i den tidsanda som kännetecknar övergången från resejournalistik till romanskrivande:

Jag tror på mitt söndriga sekel
och jag jublar åt klyvnadens tid.
Jag rider i skrällande gatorna fram,
jag glammar ur hjärtat mitt hedniska glam,
och helveteslarmet omkring mig
är min ljuva och stärkande frid."

Din tur!