Gissa Bokcitatet

Under tiden hade skymningen fallit på, endast dammen lyste silvervit, och bakom skogen steg den stora röda Månen. I ett nu strålade hela kometen, så att till och med folket i byn märkte skenet, och gamle farfar sa:
"Nu blir det nog krig igen, gott folk!"
Och hundarna tjöt oroligt.

Plötsligt varsnade hon bland träden ett svagt avlägset ljus, vilket understundom kan hända en vandrare. Hon blev glad till sinnes och på samma gång förundrad över att det nästan var som i en saga, och sagor hade hon för länge sedan slutat att tro på. Hon gick alltså i riktning mot ljuset och sökte efter ljuskällan men fann ingenting. Det var bara en blå strimma i ett gyllene ljusdunkel som trängde fram genom mörkret - men ingenstans något fönster, inte ens något pepparkakshus.
Hon satte sig ner på en mossbevuxen stubbe, sorgsen till sinnes, och suckade:
"Måne, Måne, om du ändå ville lysa."

"Pojkar", sade Guldflickan förbindligt, med en röst som lät som när en kinesiska talar tjeckiska, "här har ni en inbjudan till Månen."

De tittade länge och väl på kartorna som hängde på väggarna och på bilderna av andra planeter. På ett litet bord låg ett blått prospekt med en avbildning av mönsterkometen President II, och där stod skrivet:

Kometerna som vårt flygbolag disponerar är en frukt av det tusenåriga arbete som utförts av våra måntekniker.

Ett annat prospekt kom med följande råd:

Rekreera nerverna på Månen
den lugnaste planeten i världsrymden!

Kometen President II för passagerarebefordran till små och mellanstora himlakroppar landade ett tu tre med dämpat brummande, just när tornuret slog sju. Sakta öppnades en genomskinlig skjutdörr, och i den fyrkantiga dörröppningen visade sig en flicka som liknade Selene men hade en blå resdräkt.
"Är det här pojkarnas by?" frågade hon.
"Ni har kommit rätt, fröken flygvärdinna", sade Filip vördnadsfullt, "er syster har redan varit här."
"Är det riktigt att ordföranden i Lokala folkkommittén (LFK) heter Lumir Hubacek?" frågade hon.

Piggast av alla var veckobladet Film och Stjärnors utsände medarbetare. Han filmade pojkarnas volter, och dessutom skrev han ett utförligt referat om de bägge jordrepresentanternas utseende. I kommentaren till sin film försökte han få med allt väsentligt.
"De som bebo denna lilla Röda stjärna äro snabbfotade varelser av något groteskt utseende. Raggen på huvudet fukta de i vatten. De välutvecklade ögonen återspegla ett obändigt driftliv.[---]
Jupiter Press-reportern sände följande telegram:
"Jag har talat med Filip! Hans första fråga efter landningen lydde: Finns här någon från Jupiter Press? När han fick se mig, tryckte han min hand och hans Hullo bar vittne om hans glädje. Han yttrade: Månen är som en brödkaka, den ska vi snart ha ätit upp. Vårt närmaste weekendmål är Jupiter."
Televisionsgruppen Stjärnornas Ögon och Öron (SÖÖ) sände i en direktöverföring Filips och Lasses mottagande efter deras landning på Månen och sin specialreporters samtal med de båda gossarna.
Här följer ett utdrag ur intervjun.
"Det skulle intressera våra lyssnare att få veta hur många liknande invånare det finns på Röda stjärnan."

Vad pojkarnas by beträffar, så sammanträdde dess lokala folkkommitté, och sammanträdet resulterade i en kungörelse, riktad till sommargästerna.

MEDDELANDE TILL SOMMARGÄSTERNA!
Till följd av Månens försvinnande kommer det i fortsättningen ej att växa några svampar, och det är därför lönlöst att begiva sig ut i skogen. Folkkommittén gör även samtliga sommargäster uppmärksamma på att den, som trots detta beger sig ut i skogen, bör vara noga med att icke skräpa ner. Skogarna är vårt fäderneslands lungor!