Gissa Bokcitatet

Hmm, kan jag ha läst detta? Min gissning landar på Arthur Machen - Drömmarnas berg.

Ingen träff så långt. Stendahl bästa gissningen.

En dag i Paris blev jag länge stående på Pont Neuf. Det var på vintern, Seine var isfylld, stora runda flak gick långsamt ned mot strömmen och brakade ihop under brovalven, Floden var grönaktig. Jag tänkte på alla dem som hade kommit hit för att göra av med sig. Hur många människor hade inte passerat den plats där jag nu stod, skyndat med högburet huvud mot sina kärleksmöten eller sina affärer, för att en dag återvända med långsamma steg, skälvande inför mötet med döden! De hade närmat sig räcket, de hade klättrat upp på det, de hade hoppat. O! Hur mycken olycka har inte slutat där! Hur mycken lycka hade inte börjat! Vilken kall och våt grav! Hur vidgar den sig inte för alla! Hur många finns inte där nere!

Anatole France? I så fall den självbiografiska Min väns bok.

France är tyvärr också fel.

Victor Hugo?

Inte Hugo.

Kärleken var alltså ingenting mer! En kvinna var alltså ingenting mer! Gud i himlen, varför är vi fortfarande hungriga när vi har fåt vårt lystmäte! Varför så mycken längtan och så många besvikelser? Varför är hjärtat så stort och livet så litet? Det finns dagar då änglarnas kärlek inte skulle räcka till för en man och ändå är en timme nog för att han skulle bli uttröttad på all världens smekningar. tt

Jag misstänker att många i litteraturforumet läst författaren, men kanske inte just detta verk.

Det låter ju inte som På spaning efter den tid som flytt, men kan det vara något annat av Marcel Proust?

Proust tyvärr också fel.

Ovanstående tillsammans med citaten som tyder på Frankrike får mig att gissa på Jules Verne. Han har skrivit något som heter Paris i tjugonde seklet, postumt utgiven, som det kanske skulle kunna vara, men jag är helt obekant med den.

Zola?

Nu återstår i stort sett bara Flaubert att gissa på.